Böcker och Mao

Semestern ligger två veckor in i framtiden, "den som spar hon har", men det känns allt lite tungrott nu, den tröttheten som kom först i onsdags förra veckan infann sig redan i dag, denna vecka. "OOOHHH", känner jag hur jag säger under mitt skallben, men så beslöt jag mig för att tänka på något annat, som "vad för böcker har jag möjlighet att läsa under semestern?"

Det är lite optimistiskt att skriva "böcker" eftersom jag läser boken om Mao för tillfället och den är på över 1500 sidor. Den är mycket intressant och den har fått mig att tappa hakan upprepade gånger. Jag har undrat många gånger hur män som Hitler, Stalin och Mao kan få med sig majoriteten av sin befolkning, vad har dessa män som lockar.

Mest förbluffande var/är Mao, med tanke på att Kina har 1 321 851 888 invånare, jag vet inte om jag ens förstår hur många det är? Hur kunde en man kuva sin befolkning så de inte vågar göra motstånd? Men kapitel efter kapitel gryr min förståelse och min avsmak för personen Mao, jag ser att den svidande elaka, missunnsamma individ som han var redan som barn fått utvecklats till en sådan tyrann.

Kommunism som jag förstod det, och som en del av de tidiga anhängarna i Kina tycktes förstå det var "folkets parti", men inte så för Mao, han sket fullständigt i folket. När Mao kom på den ledande position blev han lika mycket "kejsare" som hans histroiska regenter, men de, olikt Mao, hymmlade aldrig över vad de var.

Han försatte befolkningen i Kina för ofattbar svält, miljontals av Kineser förlorade livet, han skickade "volentärer" för att kriga med Nord Korea, hjälpa dem ta tillbaka Syd Korea, Mao exporterade mat som behövdes för den egna befolkningen till USSR som betalning för militära inköp, till Kambodja för att stödja deras krig och Vietnamn. Allt medans folket i Kina svalt och blev tillsagda av en väl gödd Mao att de kunde äta blanden till sötpotatisen och barken av träden.

De män och kvinnor han omgav sig med gick inte dem heller säkra, han kunde favorisera en person en dag, för att fördöma den nästa dag - styra med rädsla/skräck var Maos paroll. Inte ens mödrarna till Maos barn var skyddade, eller hans barn.

Sida upp och sida ner, och jag vill bara skrika, jag vill spotta på honom, kalla honom "lort Olle", han kom lindrigt undan att få dö av sig självt, må han få vara i en av Dantes cirklar av helvete för alltid. Och må han få ett fönster att titta ut ur för att se hur hans land utvecklas trotts det motstånd de fortfarande möter.

Nej, jag tror jag väljer en annan typ av bok nästa gång, fast jag har över 700 sidor kvar - underbart.

Bara så ni vet badade Mao aldrig badkar eller duschade för han trodde inte på det - utan han hade "betjänter" som torrborstade honom och han borstade ALDRIG tänderna, ALDRIG fattar ni!! Och han var en "Ladys Man" men det är nog lätt att vara det om man är en elak tyrann!

HAHAHA - Han luktade säkerligen skitilla!!!

Regnkapps väder!

Det är underbart att ligga i sängen och lyssna på regnet, att ligga där varm och torr medans regnet öser ner. Fredag morgon och efter en tanke till alla dessa ungdomar som har matcher i dag under Gothia Cup, så slår det mig!

Min vackra regnkappa, i dag får jag använda min vackra regnkappa! Den är lång, rosa med huva och röda fåglar, den har sköna muddar där under den utsvängda armen och är inte så där obehaglig som vissa regnkappor kan vara.

Regnkappan kommer från Danefae ett Dansk märke, jag vill köpa hela deras sortiment, till och med barn kläderna, de är så härliga att jag kan hänga upp dem som konst på väggen.

Jag har en förkärlek till Dansk design, tycker den är ren, enkel och hållbar, den stor tiden an på ett klassiskt vis. Den åldras väl.

Nu när jag äntligen passar/kommer i min regnkappa använder jag den med glädje, så när det regnar tar jag glatt på min vackra regnkappa och rosa stövlar och ger mig ut, har kommit på att det inte är så behagligt att promenera med stövlar, så i morse valde jag jogging skor eller "street shoes" som det heter nu för tiden. Det fick jag ångra, för de pölar som regnvattnet samlats i var som små insjöar.

Men jag hade det bra där under mitt paraply med min regnkappa och "street shoes". Och, det är äntligen fredag och efter en tuff arbetsvecka uppskattar jag helgen som kommer!

Titta gärna in på Danefaes hemssida så förstår ni min förtjusning:

http://danefae.dk/

Skåps filosofi

Har börjat packa ner saker igen, kände att det blev för mycket, för mycket små saker som jag inte använder, det bara står där och spar damm och tar upp plats. Som exempel kan nämnas ett skåp vars ena hylla bestod av glasburkar. Glasburkar som en gång i tiden innehöll pastasås. Jag satte mig ner på köksgolvet och tittade på detta förråd av glasburkar och funderade över varför jag beslöt att spara dem?

Tror att tanken var att forsla mjölk i dem, för att ta med mig "riktig" mjölk till jobbet då jag inte tycker om eftersmaken av mjölken i de små trekanterna, med oroande lång "bäst före tid" vi har på jobbet. Men inte behöver jag 12 stycken glasburkar till det! Det var bara att ta bort dem, jag packade ner alla i kartongen jag redan påbörjat, ja, ni läste rätt, jag packade ner dem, kastade dem inte. För det är ju glas resonerade jag. Men jag tror att det blir så att jag tar upp dem ur kartongen och lämnar in dem i glasreturen i soprummet.

När jag tömt skåpshyllan från alla glasbrukar, gjorde jag så att jag la in en bit av den tapetstuv som jag sparat, det blev så fint. Sedan stoppade jag in min mixer och mixerstav och des tillbehör, så var det förvarings problemet löst. Torkade även av skåpslister och luckan med Grön Såpa - Grön Såpa som blivit min bästa vän! Allt detta gjorde jag under tiden jag kokade pastan till salladen - tala om att vara husmoderlig!

För som tidigare sagt, nu skall jag ta mig an saneringen av köket, skall torka rent väggar och lister, skåpkanter och dörrar, så när jag för råd och köpt färg och tillbehör är det bara att börja måla. Jag har en bild av hur jag vill ha det, har gjort mig en "Vision Board" som hänger i hallen. Huset är byggt 1926-27 och jag skall försöka hålla den underbara stilen i mitt hem.

Kan man måla om en Ikea Lack hylla?

(Lånad bild)

Projekt

Jag påbörjade ett projekt, ja ett till, att klä om en lampskärm. Så för att börja behövde jag ta bort det gamla materialet. Jag började klippa bort det, vilket gick relativt lätt eftersom det var gammalt och skört.

Fortsatte detta arbete idag och nu kliar det över hela min kropp, och överallt, överallt.

Jag drog slutsatsen att det var något i allt det material som flög runt mig när jag drog bort det, som satte sig på min hud och eftersom jag var svettig blev det som en hinna av damm, kli kli, kli - ja, ni förstår, det blev tillslut att det kliade bara för att jag tänkte på det så.

Ser fram mot att klura ut hur jag skall gå till väga när jag klär om formen, har aldrig gjort det förr, och det är en del i charmen, att sitta där och fundera, och fundera mera.

Tänk vad roligt att se när jag är färdig!

Ett hem där man känner sig hemma är viktigt, och inte vill jag påstå att det är viktigare för mig än andra, men nu göra jag det i alla fall. Det är i hemmet jag får knäppa upp mina för smala jeans och låta magen jäsa över, där jag får bara vara, kravlöst, fritt och harmoniskt.

För att det skall fungera är A och O att jag trivs i mitt hem.

Innan jag flyttade visste jag inte riktigt vad trivsel, harmoni och kravlöshet i mitt hem egentligen innebar. Men nu vet jag det och med den restriktiva ekonomi jag har, behöver jag vara uppfinningsrik och "tänka längre" och vara företagssam. Gör jag måste åtgärda det som stör mig så snart som jag kan. När det gäller vardagsrummet kan jag slappna av i vetskapen att det kommer att bli åtgärdat i höst, men för sovrum och kök finns inte en möjlighet att vänta. Inte som det ser ut i dag.

I köket vill jag måla om och lägga in det billigaste laminat "klick klick" golv, skall dock inte ge mig in på detta själv då jag inte har det tålamod som krävs för det - så får se hur det går med det. Sovrummet vill jag måla om vitt och hela lägenheten tänker jag städa/sanera, om det hade funkat utan sådana stora fuktskador skulle jag önska städa med en högtrycks "grej". Jag skall städa till jag har riktiga skurgumme knän och fingrar! Lägenheten skall bli mitt hem!

Missförstå mig inte, jag tycker om lägenheten och ångrar inte mitt val, jag ångrar att jag gick med på att de tidigare hyresgästerna slapp grovstäda, men inte att jag flyttade.

För jag är förälskad i min "arbetargård", odlingslotterna, blomsterrabatterna, katterna, barnen och de mysiga små utegrillar och platser som finns lite här och var. Jag är förälskad av utsikten över Älvsborgsbron med de magiska lamporna och den underbara belysningen den skänker, småfåglarna, stararna och dent härliga korsdrag som kan fås om fönstret i sovrum och vardagsrum är öppna.

Tycker att mitt stora, stora vindsförråd är en lyx efter år av en trång liten rektangulär bur.

Så jag kan "offra" det helkaklade badrummet och dess handdukstork, fast jag avskyr våtrumstapeter som jag nu har, fjärde våningen och balkong för Älvsborgsbron och vår gård, byta grannar som jag knappt såg, till mina nya som jag redan pratat med och drukit kaffe med ute på gården.

Meni framtiden ränker jag inte offra flyttstädning!

Har skickat en fråga om det finns en möjlighet till att hämta ut material för att måla om själv, skickat till min Bovärd - väntar på hans svar - med spänning! Kanske han även kan hjälpa mig flytta på kylskåpet så jag kommer åt att skrapa bort de 1 cm djupa matavlagringen som ligger där i den smala springan. Jag har en plan och kommit överens med mig själv att göra mer och klaga mindre, men tillåtelse att pysa lite klagoord när det spänner till i skallen!

För det är jag helt enkelt värd!

Jag lämnade städ - tjejerna hemma med lätta steg, ”äntligen, äntligen blir det bra, jag fick peka och visa.” Nu hade jag med mitt finger pekat på listerna, skåpen, krydd - hyllan, väggarna, tro mig, denna gång var jag noga. Lämnade en nyckel med dem och bad dem hålla ett öga på katterna när de gick.

Mitt städ epos, det är vad jag kallar det och jag är fortfarande äcklad av mitt kök, så är det, och även fast jag hade förhoppningen att professionella städare skulle kunna ”bota” detta äckel ger jag nu upp, kastar uppgivet mina armar i luften och suckar. Jag vet att det finns många med mer pressande problem, men i min lilla värld är köket i fokus.

Så nu kommer jag att sätta en spy hink bredvid mig, ta fram massor av trasor och svampar och vassa saker att skrapa med och ta mig an mitt aber, min utmaning, den äckligaste uppgiften jag haft på länge. Ser inte fram mot att skrapa bort det där centimeters djupa matavlagringen mellan kyl och köksskåp.

Men samtidigt skickade jag ett meddelande till min bovärd och förklarade min känsla och bad på mina bara knän att få hämta ut färg och penslar etc och sedan måla om köket, dölja de där äckliga, äckliga väggarna. För att det skall kännas bra behöver jag göra i ordning köket, för min skull.

Sanningen är att hela lägenheten skall få sig en ordentlig genomgång, för snart är alla lådor uppackade och jag kan ta tag i små sakerna, sortera, städa och börja trivas här hemma - äckel köket skall bort!

Jag kan ringa och få den städgarantin så de kommer och gör om städningen, men vet ni, jag orkar inte det, nu har jag provat två gånger, och det kan vara så att endast mina ögon ser smutsen jag hatar och äcklar mig.

Söndags regn

Eftersom det regnade spenderade jag tid med en god bok och funderade över färgen på min sovrums vägg, för jag är inte så förtjust i den, men med rådande ekonomi få jag ta det pö om pö.

Men i morgon kommer städarna klockan 09:00 och jag kommer att verkligen peka och visa vad det är jag vill ha hjälp med. Så jag kan ställa saker i ordning, erövra mitt kök. I dag har jag stått på alla fyra med en skrapa för att få bort de äckliga svarta prickarna - och det gick att få bort dem. Så det skall vara med på min städlista.

Boken om Mao visar sig vara väldigt intressant och jag får lära mig en hel del om hur han kom till makten och vad det var som bar honom dit, männsikorna runt honom, men han tycks som en mycket farlig och labil person.

I morgon är det dags för en ny arbetsvecka och vi är nu endast två i tjänst, men det brukar gå bra, många som är på semester bland våra medlemmar också, så det reders sig bra.

Nestor under träd hörandes illa

I eftermiddags tycktes det som samtliga katter på hemma hörande på vår gård tog en siesta samtidigt. När jag gick ut låg Olivia och Azalea och snusade i solen, grannens katt låg och sov på fönsterkarmen och ”gårds katterna” låg på ett par trädgårdsstolar.

När jag fortsatte ner på gården - på min resa för att köpa mjölk, passerade jag ett gäng äldre herrar som satt under ett träd och pratade, en granne som satt i solen och läste, en annan löste korsord, och för att vara granne till vagnhallen Majorna var det fridfullt och harmoniskt. Men, på min retur resa tycktes det som den skara män som satt och pratade under trädet fått sällskap av en man som var sugen på att bråka.

Grannen som suttit och läst i sin solstol ringde sin pappa för att säga till att det var bråk på gården, hon skulle se vad det rörde sig om sa hon. Jag kände en sekund av rädsla över om jag skulle fortsätta fram, men det passerade och jag fortsatte. Den mycket äldre, äldre herren tycktes bråka, men det handlade nog mer om att han hörde illa och pratade då högre, sedan pratade de om invandring, ”den muslimska invasionen” tror jag han kallade de, hans ”träd” grannar försökte tysta honom, men det verkade inte ha någon större påverkan på nestor.

Jag fortsatte och njöt av alla underbara blommor, fåglarna och ”lilla by” känsla som jag får av MIN gård, ja, nu är jag verkligen hemma, och jag tycker att det är ganska fantastiskt att jag lyckades hamna här, precis i det hus jag beundrat alla dessa år jag bott här. Ok, det låter och gnisslar från våra grannar men det är en del av charmen.

Det hänger nu en hissgardin i fönstret i sovrummet, kläderna är på plats, smyckena sorterade och väskor i korgar. Vardagsrums golvet är synligt och i badrummet har jag nu placerat en hylla vilket löst en hel del förvarings problem - och det kostade mig inte en krona.

Den äckliga tapeten i sovrummet är som den är, men jag har försökt att lösa detta genom att sätta upp en heldel vackra tryck i vita ramar och göra det till min tapet tills jag kan köpa färg och penslar, rollers och allt annat som kan behövas. Så var det hallen, där har jag en plan, och köket, det blir nästa stora utmaning, men det är ganska, ganska kul att ha att göra, även fast det känts ansträngande i mellan åt.

Som en liten parantes skall jag här lägga in att min mage gör de mest fascinerande ljud från sig för tillfället, kurr, bubbel och andra ”rör” liknande ljud, samt det gör ont, ont, ont.

Men då vet jag att magen finns där, där nere under brösten och det känns ju tryggt!

Lärande

Den senaste tiden har jag stiftat bekantskap med två intressanta kvinnor, som med sina olika levnads öden både levde under 1800 - talet.

Vår egna Jenny Nyström, född 1859 om minnet inte sviker, hon var den första kvinnan som vann en tävlig och stipendium på Svenska konstakademin. Det var genom Kalmars Läns museum som jag fick lära mig mer om henne och via hennes illustrationer hur Sveriges nationaldag kom till. En sak leder till en annan.

Det var på så vis jag landade på Lizzy Elisabeth Borden som blev anklagade för att ha mördat sin pappa med en yxa och så även hennes styvmor. Men efter en rättegång blev hon frikänd. Detta var också under 1800 - talet, men i USA. Lizzys namn hamnade jag med genom en TV serie, så vem är det som säger att man inte kan lära intressanta saker och nyttiga saker via TV:n.

Den senaste tiden har jag även läst många böcker som utspelar sig runt 1800 - talet så kanske har jag hamnat på något slags tema. En sak leder till en annan som leder till något annat - är det inte det som gör livet underbart!?

Äckligt, äckligt kök

Nej, nej, nej, jag äcklas fortfarande av mitt kök, det är synd för det är ett fint kök där under all lort. Det där svarta som ligger längst listerna, mat stänket på väggar och vid elementet. I dag fick jag syn på springan mellan skåp och spis och ville nästan spy. Ett centimeter lager av gammal mat, damm och olja. Jag var tvungen att dra fram spisen och göra något åt det på en gång, annars skulle jag drömt mardrömmar om det.

Aldrig, aldrig gå med på vad jag gick med på, aldrig hör ni det! Jag undrar om det spelar någon roll hur många gånger som jag städar köket, om jag någonsin kommer att få mina första intryck bort suddade där bakom mina ögonlock. Badrummet har jag kommit överens med, och jag antar att det var relativt rent på grund av att det är ett våtutrymme och blev rent med att de duschade - för även att de har barn tycks inte varit något som betydde att köket där man förbereder maten ens barn skall äta, bör vara rent.

Har i alla fall haft snickarn här som har satt upp ”hägnen” så jag kan hänga upp gardiner, och bovärd Frans har ordnat med tak uttag, plus hjälpt mig hänga upp min kökslampa, det tycker jag var toppen.

Det känns inte som jag kommer att bli färdig då jag saknar förvaring, eller kanske är det mer en fråga om att jag sparat på mig för mycket saker. Skall ta mig en funderare, har i alla fall kommit en bra bit på väg till ett kartong fritt hem. Vill att det skall bli lite ordning och reda och var sak på sin plats - gärna inom snar framtid!

Hur kommer det sig att det tar sådan tid? Ja, ok, värmen och en ”vart skall jag börja nu?” känsla.

Om jag har Gudarna med mig får jag äcklas även i morgon!

Ring P1

Jag har som morgon rutin att lyssna på Ring P1, när jag arbetar, jag finner det intressant vad en del av allmänheten önskar prata om. Men det väcker även irritation och förundran.

Som i dag, mannen som inte tycker att Sveriges Television skulle vissa dam fotboll, för damer kan aldrig matcha männen i sin fotbolls utövning. Damer kan inte tacklas ordentligt för de har bröst, då får de bröstcancer. Damerna kan inte bli världsmästare eftersom de ALDRIG kan uppnå samma nivå som männen. Han sa mycket mer, mycket mer som fick mig att storkna.

Sedan var det en dam som önskade prata om alternativ medicin, hon var sjuksköterska i botten och hon menade att eftersom hon studerat till sjuksköterska, och kunde ord på latin, samt sin utbildning inom zonterapi i tre år var hon väldigt kvaliserad att utöva sitt yrke. Jag fastnade på orden "kan ord på latin" som om det i sig var det som behövdes för att vara kunnig inom vården.

Ämnena som kommer upp på Ring P1 följer oftast nyheterna och P1 morgon, det följer ett visst tema, i bland vill de svara på vad en tidigare inringare diskuterat. Jag kan säga att om jag var den som satt och tog mot samtalen och hörde vad de sa skulle jag inte kunna vara så lugn som många av de programledarna är. Tappas och Tengby kan bita till i bland och avbryta om de tycker att den som ringt in gått över en gräns.

Men jag måste erkänna att det tar mycket energi, jag blir i bland väldigt upprörd, och jag har faktiskt skickat in mail en gång då jag verkligen blev arg. Mest är det på vissa människors trångsynthet, enligt mina mått mätt och fördomsfulla attityd. En ovilghet att "ändra" sig, byta stånd punkt under dialogen, det har jag ingen respekt för - se kanske är jag lika trångsynt?!

Efter Ring P1 lyssnar jag på Kropp och Själ, och Tendens för att städa undan alla in ringningar till Ring P1.

När jag var yngre ansåg jag att P1 som kanal var urtråkig, så jag tycker att det finns lite ironi i att jag nu föredrar P1 och att jag tycker om St Paula och Pelagonier, som jag såg som Farmors blommor. Jag slås av att jag blivit äldre, att jag är vuxen, att tiden går och att jag skall suga ur så mycket som möjligt, inte vara lika rädd.

Det kommer även stunder av "döds rädsla", livets förgänglighet, att mina älskade kattöser en dag skall dö, det svider i hjärtat av tanken, att jag skall dö, att jag faktiskt inte har en oändlig tid här på jorden, att mina "dagar är räknade".

Självklart går jag inte runt och tänker på detta var stund, var dag, men det kommer och slår sig ner där på min axel i mellan åt. Kanske är det en gåva "Tänk På Döden" som det står ovanför kyrkogården, något jag tycker om, för genom att tänka på döden, tänker man även på livet och levandet - eftersom de hör i hop.

Så kanske även Ring P1 är livsbejakande, för de visar vad jag INTE önskar vara och jag lär mig nytt var dag, men under min semester blir det även semester från Ring P1, men eftermiddagsfika tillsammans med "Sommar i P1".

På väg hem

Det här med turister försöker jag bestämt inte irritera mig på - MEN varför måste de stanna MITT i gatan och sedan inte flytta på sig när man snällt ber? I stället får jag hoppa ut på spårvagnsspåret, suck ja, inger är värre på grund av det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Flyttlådor

Effektiv som jag var förra helgen, bar upp så många kartonger, har jag nu kommit till insikten att någonstans där uppe bland alla kartonger ligger det där utmärkta munstycke till dammsugaren jag köpte dagen innan flytten. Kan inte säga att jag ser fram mot att leta bland dem alla, ack ja!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vackra saker

Irritation

I dag har jag varit irriterad för första gången på nästan en månad, så ”ovanlig” var känslan att jag slog bakut på en gång, gillade det inte. Skall börja fasa ut en av mina anti - depressiva mediciner och kanske var det rädsla som gjorde att jag nu fick för mig att allt håller på att falla tillbaka till hur det var för över en månad sedan. Så jag kastade ordningen åt vinden när jag kom hem och tog den tablett som jag tog bort för ett par dagar sedan.

Ja, jag var trött, hade gått och lagt mig sent och kanske inte fått hela min skönhetssömn.

På lunchen gick jag och dagdrömde bland hyllorna hos Indiska, vackra tyger, kuddar, porslin, ljuslyktor, tunikor och andra vackra kläder, jag gick där och lät fingrarna vandra, de har rea nu och arbetskamrater har kommit tillbaka och visat sina kap. Ville ta mig en titt, men gick nöjt där i från, med mina intryck.

Det finns mycket vackert där ute, men till min förtjusning vill jag inte ”fylla på” här hemma, jo, jag önskar pelargoner till mina fönster, men inte fylla på med dekorativa saker, ville inte ha mer saker som jag inte vet vart jag skall ha det.

Tänkte att genom ”shopping” kanske min irritation skulle försvinna, men, jag är stolt att säga att jag faktiskt inte ens försökte. Inte för jag hade pengarna till det, men ironiskt nog hade jag inte tålamodet för det heller, tyckte det var irriterande med alla människor runt mig.

Så när jag kom hem vilade jag, löste lite korsord och plockade lite, nu lyssnar jag på fåglarna och varvar ner, för att få ordentlig sömn tills i morgon.

Böcker bliss

”Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.”

Pearl.S.Buck

Att läsa är ett sant nöje, att välja en ny bok en hel vetenskap i bland, speciellt när man vet vad man vill ha, men det inte finns. I dag gick jag i två olika bokaffärer på jakt efter DEN boken, eller i alla fall en från listan som jag hade i min hand.

Nu har jag inte en budget för nya böcker, så en kompromiss måste nås, och att kompromissa med sig själv kan i bland vara lite knepigt. För de nya böckerna i bokaffärernas hyllor står så lockande med sina ryggar vända mot mig. De frestar när jag låter fingret lätt strykas med längst min vandring bland utbudet.

Så många ord som finns där, så många timmars verk och funderingar, det är svårt att förstå när man står mitt bland allt underbara, arbetet som krävs för var bok, fantastiskt. Skulle jag önska skriva en bok - det kan du ge dig på, men det är svårt.

Jag har dock något nytt att läsa, en bok som förmodligen kommer att vara som fast klistrad i min hand tills den är färdig läst, lyckan är dock att boken har 764 sidor, bliss är vad det är. På engelska, det vackra, blommiga språket, som föder min fantasi.

Det kan behövas, för när jag var i köket och skulle hänga upp en tavla tänkte jag att jag skulle försöka och torka bort några av fläckarna innan jag satte upp tavlan. De gick bort när jag sprutade på lite grönsåpa och torkade med en disktrasa - väggens färg ändrades, när jag vred ur trasan var vattnet svart - äckligt, äckligt. Nu kommer de och städar nästa vecka och det är en lättnad - att de får ta det äcklet.

Annars går uppackandes i sitt sakta mak, organiserat om i ”skapar skåpet”, skall ta mig an bokhyllan senare, och upp med onödigt lullull på vinden. Mitt mål är att det skall vara tomt på kartonger i lägenheten i helgen - så är det.

Kan det inte bli kväller snart så jag får läsa, snart är det dags.

Måndag

Hade som plan att börja arbeta mig igenom de saker jag har i vardagsrummet, men det är så mycket smått, så mycket som jag inte riktigt vet vad jag skall ha till, de har ingen direkt funktion.

Så jag beslöt att jag skulle sätta mig i soffan och fundera lite, på vad jag skulle göra med det, om jag kanske skulle packa ner en del och bära upp det på vinden.

Men, jag blev fast där i soffan, hängde upp ett par tavlor i köket, åt lite middag, funderade lite till, flyttade lite saker med min tå, och fundera lite till och kom fram till att jag fortsätter i morgon.

Vill komma i ordning och det hjälper inte att bara säga det utan det är upp till mig, ingen annan som kan göra det åt mig utan det är bara att bita i hop, upp med saker på vinden, bara göra det, inte tänka så mycket på det.

Det var så jag fick upp de 12 kartongerna i helgen, jag bet i hop och gjorde det, med vetskapen om att det skulle bli jobbigt, men att jag skulle uppskatta det när det var gjort. Så i morgon skall jag bara bita i hop och åter igen göra mig stolt.

Fick lite extra tid att tänka när jag fick sitta och vänta på spårvagnen på Kaptensgatan i över 30 minuter, försökte att inte bli irriterad, men efter en stund blev det faktiskt tråkigt att tänka, och det började bubbla under ytan - som tur är kom spårvagnen.

Så tålamod och beslutsamhet är vad jag har kommit fram till i dag under mina funderingar i dag - så någon nytta gjorde jag faktiskt i dag!

Min lägenhet

Stolt

Jag trodde faktiskt att det skulle gå fort att komma i ordning, upp med sakerna ur lådorna och vidare med livet. Men här sitter jag en vecka senare, antalet kartonger har minskat, jag bor upp över tolv kartonger och två soppåsar till vinden, i denna värmen, var helt slut när jag var färdig, hade två kartonger kvar inne i lägenheten men jag lät dem vara, skall ha lite mer saker upp till vinden och beslöt att ta det en annan dag.

Tycker väldigt mycket om mitt nya bostadsområde, det är en underlig känsla att bo här ”nere” det är så plant, det är så lättsamt. Var ute på en liten promenad och luktade på alla rosor, lavender och jasminbuskar längst vägen. Det är som att bo i ett mindre samhälle, lättsamt och naturligt att heja på de man möter ute på sin promenad. Pratade med en man på Kennedygatan, de har det så fint i deras trädgård runt om huset, de boende sköter om den, han hade precis klippt gräset, han sa att det var en förmån att få ha det så här, och det håller jag med om.

Jag skall fråga om odlingslotten här utanför, om det är någon som använder den eller om jag kan få nyttja den, det är många som odlar jordgubbar, smultron, rabarber etc runt om på vår gård. Kan odla lite blommor, kanske lite grönsaker, vi får se, jag kanske är lite sent ute nu, men kanske nästa sommar.

Nu när mitt namnet står i trappuppgång och på dörren, känns det mer som mitt hem, men lite mer arbete krävs innan det känns helt ok, jag menar 100 %, nu är jag på 85 %.

För varmt för att flytta kartonger

Jag har bott här i över en vecka och jag vet inte om det är oredan eller värmen, men jag har haft svårt att hitta ro för att skriva, försöker så gott jag kan, och så snabbt jag kan att komma i ordning, få upp kartongerna, sedan kan jag gallra under tiden. Men kartongerna, fulla som tomma måste bort.

Jag skall få mitt vardagsrum omtapetserat i höst, det känns bra, har några tapetrullar kvar och skall se om jag inte kan få hjälpa att sätta upp dem som en fond vägg i köket, så bättras det på. Jag skall få köket ordentligt skurat på måndag vilket jag är tacksam över, föredrar ett köksgolv som man inte behöver lösnings vätska för, för att få upp sulorna från golvet. Har mina sandaler på mig inomhus, så äckligt finner jag köksgolvet.

Annars är alla revir, nästan, in pinkade, mitt namn står nu på dörren och nere vid porten, jag har träffat ”min” nya bovärd och skall få hjälp med ett par saker som behövdes åtgärdas på en gång, en del saker så jag skall kunna hänga upp lampor i taken, gardin stänger, revär tror jag han kallade dem.

Men värmen har gjort att jag inte kommit undan med det jag önskat, varit för varmt och svettigt, men i morgon skall jag ge mig på ett försök att få upp fler kartonger. Skall sortera kläder igen, skor, det är en massa skor här som jag inte visste att jag hade, skall lägga upp vinter skor, jackor och tröjor.

Nu när jag har ett sådant stort vindförråd.

Men varmt är det!

Det börjar kännas mer som hemma, men sakta, sakta går det.

VAD HAR JAG GJORT!!!!!!!!!!!!

Det har varit ett par jobbiga dagar faktiskt, men det kändes som jag satt punkt för lägenheten på Donsögatan i dag när jag var upp dit för att hämta glas som jag glömt. Det är inget att sticka under stolen med, den lägenheten är mycket fräschare än mitt nya hem.

Men jag går runt här och säger, med lite färg, med lite färg, med lite färg.

Det jag tycker är jobbigast är den lukten som är i badrummet, köpte en sådan där doft sak för att försöka göra det bättre, men det luktar unket, jag gillar det inte, och jag försöker göra det jag kan för att komma över det. Men det är nästan så att jag inte vill gå in dit.

Min illvilja till badrummet cementerades när jag hade gjort en nummer två och det fastnade, inte gick att spola ner, det samt lukten, tillsammans med läckande element i badrummet fick mig att svära ett par gånger. Nästan lite rädd att gå på toaletten, vill inte orsaka stopp och få kalla på rörmokare för att nummer två inte kunde passera.

En annan sak som jag också har lärt mig är att INTE gå med på att den som lämnar lägenheten slipper grovstädningen. Det kom sig efter att jag gick in i köket och mina skor fastnade på golvet, som klister, eller marmelad, eller jag vet inte, men skorna fastnade och jag äcklades, äcklades och ville skita i att flytta.

Med lite städning och färg, städning och färg, städning och färg.

Nu med kartonger precis överallt bestämde jag mig för att nu får det fan vara nog. Så jag har börjat beta av kartongmuren, varit uppe på vinden med lite saker och i morgon skall flera kartonger upp. För om jag skall ha en chans att komma igen, måste jag få ordning på det stora störnings momentet och sedan puttra runt med det lilla jag kan göra för att förbättra tills jag får omgjort.

Jag har skrivit ner en plan.

Så fast besluten att omfamna mitt nya hem bestämde jag mig för att gå upp och hämta de glas etc som jag glömt kvar, få det gjort. Klockan var lite efter 10.00 och när jag kommer ut och går upp för gången stöter jag på en kille som gått in på vår gård för att pissa. Hade jag varit polis skulle jag med nöje ge honom de där 1000 kr i böter. Men var inte så modig eftersom han hade en polare runt hörnet.

Och ja, jag märker att jag har vagnhallen Majorna som granne, men det gör inget, jag läste i trappuppgången att de i oktober skall byta fönster, ljudisolerade. Där ser ni. Och det kan behövas då den fina parkeringen och utan insyn i mitt vardagsrum, som jag gillade med lägenheten - eftersom det är ovanligt med ett landshövdingehus, ja, det är ju planer på att bygga ett nytt hyres/bostadsrätts hus där - JAG VET, ironiskt, men ganska roligt tycker jag.

Men som sagt, jag har en plan, en plan och det kommer att gå bra.

Nu är det dags att sova!

Fantastiska människor

Klockan är 14.37 och jag är helt slut, genom svettig och genom matt. Just nu har jag rast, och det har jag förtjänat. Låt mig dela med mig av fantastiska saker som skett för mig under dagen.

Funderade på att hämta upp nyckeln till Ostindiegatan innan jag åkte till jobbet i morse, men bekväm som jag är gav jag upp den idéen med beslut att jag skulle hämta upp nyckeln efter jobbet i stället - för jag skulle faktiskt kasta den där stora, stora sopsäcken på vägen till spårvagnen.

Det har varit relativt fridfullt att vara på jobbet med tanke på den oreda som råder hemma, men hade beslutat att ta ut komp och gå tidigare, ge mig själv ett par extra timmar till denna dag och kväll - som går i packningens tecken. På vägen hem skulle jag köpa flyttkartonger hos Claes Ohlsson.

Tog mig genom turist myllret och förvånades över att det faktiskt gick relativt smärtfritt, inte för många irritationer och krockar med medmänniskor inne i Nordstan.

Gick till kassan och bad att få köpa flyttkartonger - det är slut, vi har inga flyttkartonger!

Jag blev paff, paff och matt, frågade om han visste vart jag skulle kunna få tag i flyttkartonger inne i stan, han funderade en stund och föreslog Järnia vid Järntorget. Ja, tänkte jag, jag behöver kartonger så det är väl bara att ta sig dit för att införskaffa dessa kartonger. Jag plockade i ordning den bubbelplast som jag köpt till min vackra lampa och var precis på väg att gå.

”Vänta ett tag” sa han till mig, har frågat och vi har visst på lagret. En kollega till honom gick för att dubbelkolla och kom tillbaka med kartonger till mig! Det var så nära att jag hade hunnit gå, om inte min vagn envisats med att sno in sig i sina spännremmar. Jag blev så otroligt glad, så glad. Jag tackade om och om igen.

Nu vet ni säkert hur otympliga dessa flyttkartonger kan vara, jag hade minne från ett tidigare inköp så jag hade tagit med mig min kärra. Spände fast dem, satte på mig ryggsäcken, sedan axelresväskan, sedan papperspåsen i ena handen och vagnen i andra.

Jag skulle fixa det, så var det, ingen där som kunde hjälpa mig, jag står ensam i detta och jag måste styra upp det, annars blir det inte av.

Inte några sura miner eller guwaff på spårvagnen, jag satt där med min regnkappa på och svettades, det var som om någon satt på en kran och det rann vatten. Beslutade att inte hoppa av vid Mariaplan för att hämta nycklarna utan åka hem, äta lite och ta det lugnt, de skulle ju öppna vid 14.30 igen och ha öppet till 18.00.

Men oron gnagde, ville försäkra mig om att det verkligen var så, så jag ringde, satt och vänta i deras telefonkö...i fem minuter, som kändes långa. När jag tillsist fick prata med kundservice visade det sig att de stängde klockan 14.00, klockan var 13.50. Jag bönade och bad att jag skulle få springa ner och hämta nycklarna, jag bodde ju bara 5 min i från expeditionen. ”OK, jag väntar tills du kommer.”

Jag kutar ut genom dörren, lämnar datorn på, lunchen att kallna och kläderna på halvstång ut genom porten. Jag kom fram till expeditionen 13.55, fick skriva på papper och hämta mina nycklar, jag tackade, och jag kommer att ge henne en blomma efter midsommar när de öppnar igen.

Frihet, lycka och stolthet över att jag inte gav mig, att jag ordnade det jag behövde, att jag tryckte på, genom motståndet, oron, paniken. Har även tagit hand om små trådarna, som PET - flaskor etc. Phew, svettig, svettig och matt är jag.

Nu skall jag ta mig den där pausen som jag började detta inlägg med, sedan är det slutspurten - hur transporterar jag växterna?

Känner att det hade nog varit lite skönt med hjälp av familj, om jag väntat lite, men jag ville få det överstökat då själva flytten är ett störnings moment för mig. Med familj kan man ju bryta i hop lite, lägga sig på golvet och gråta besinningslöst och som ett barn hamra med nävarna i golvet och bara ge sig. Men det går liksom inte så bra med sådana som man inte känner så bra.

Jag längtar tills i morgon kväll, jag är faktiskt rädd!

Panik, runt, runt

Jag känner mig så eländig, än, ingen fara, det kommer att gå över, men just nu tänker jag tillåta mig själv vara så ynkligt, ynklig! Jag har pappers skärsår på nästan alla mina fingrar, händerna är torra efter allt tidningspapper, ryggen värker efter ompackning av boklådorna (inte visste jag att jag hade så mycket böcker) ont i axlarna och över armarna efter att ha skruvat ner ett antal tavellister och hyllplan.

Packa, packa, packa - undrar om jag inte skall bli packad på torsdagen, dränka mina sorger, nej, nej, skojar bara (om att dränka mina sorger i alkohol). Envis som jag är fick jag ut mitt skrivbord ur den trånga vindsförrådsdörren, hjälpte att svära lite och vrida på kroppen på sätt som jag inte tror den är menad. Fick sedan lämna den ute i trapphuset, fast man egentligen inte får ha saker i trappuppgången, men det finns inget utrymme här i lägenheten.

Nu är jag nära flytten, arbetar endast i morgon och sedan bär det av. Skall hämta mina nycklar i morgon efter jobbet.

Har i alla fall lyckats fixa en hatt till den mutter som jag skulle ersätta för att återställa under diskhon.

Känner mig splittrad och som om jag inte har koll på något fast det har jag nog, tror jag i alla fall.

Jag vet inte, jag känner mig orolig, panikslagen, hit och dit, blä, blä.

Böcker

Jag har på senaste tiden valt böcker som krävt lite mer av mig. Språket har varit mer avancerat, ofta kräver det att jag tar mig tid att läsa rad efter rad. Har det gått för fort får jag läsa om för att förstå. Men det är underbart att läsa färdigt dessa böcker. En personlig seger, något som jag njuter av. Ofta berikar det mitt ordförråd och min uppfattning av världen.

Avslutade en bok om en kinesisk kejsarinna förra veckan, följde den med ”Gods in Alabama” som var väldigt lik Frannie Flaggs böcker, hon är känd för ”Stekta Gröna Tomater.” Nu läser jag Dante, en bok som slår knutar och rosetter av min hjärna. Så när jag släcker lampan på kvällen är det som hjärnan sträcker ut sig och rätar ut fingrar och tår.

En bok som kräver fokus, och därav kan jag endast läsa en eller två sidor innan jag skall somna. Vanligtvis brukar jag kunna läsa ett helt kapitel.

Jag har en förkärlek till kinesisk litteratur, Asiatisk litteratur överhuvudtaget.

”The Joy Luck Club” var boken som öppnade den världen för mig, sedan dess har många andra följts, till och med lite filosofi.

Kärleken till böcker har jag nu sett när jag får stå och packa om lådor uppe på vinden, för att förebygga ryggskott. Det positiva här är att jag satt där på vinden framför alla dessa lådor med böcker och tänkte, ”Oj, den var det länge sedan jag läste, och den, och den”.

Så när jag sitter där i min nya lägenhet och gråter i min ensamhet på torsdag, skall jag gömma mig i mina boklådor - lite överdrift där minsann!

Monstret

Jag har ett monster hemma, ett älskat monster, hon tar allt för självklart och tycker inte alls det är konstigt att man vill krama och pussa hennes underbara huvud. Hon har utvecklat oemotståndliga metoder för att få mig på fall. Även när hon gjort något som gjort mig mindre glad kan jag inte annat än skratta när jag ser monstret ligga ut”fläsad” på golvet och tittar upp på mig med sina stora blå med ”tja på dig!!” i blicken.

Hon är ett självständigt litet monster men med behov av sällskap när hon själv får bestämma när och hur. Då kan man ofta finna henne i ”gosa med Olivia” humör, hon liksom klättrar över Olivia, och lägger sig nära, nära, med fötterna på Olivia och snosande i hennes öra. Olivia tolererar detta ett tag, tills det blir lite väl mycket tassar på henne.

Men monstret vinner dig över lätt, kanske är det för hennes självklarhet, det är så självklart att hon är älskad, vilket hon är.

Hon har speciella önskningar, ett iskallt glas vatten, hon blir som tokig när hon ser mig hälla upp ett glas vatten till mig själv ur kannan jag har i kylskåpet. Gud nåde mig om jag bara hällde upp ett glas till mig själv, det råkade bli så en kväll, då fann jag hennes i ett ovaksamt ögonblick hängande över sängbordets kant i färd med att komma åt mitt glas vatten där i facket under sängbordkanten.

Här i kartong staden finner jag henne liggandes högt, högt upp men sin lilla svans över kanten. På kvällen vid den vanliga spurten av energi som infinner sig runt 22.30 eller 23.00, då hoppar både monstret och Olivia från kartong till kartong, och det gör gott att se att de finner sig till rätta i denna röra, gör det bästa av situationen.

Vid sängdags kommer mitt sällskap och jag får äran att ha monstret bredvid mig vid huvud delen av sängen, jag kan få somna med hennes ena tass i handen.

Medans Olivia är min lugna Buddah är monstret glimten i ögat, och båda är de mig så kära.

Åter igen är jag tacksam att jag har deras sällskap när jag flyttat.

Kartonglägenhet och dumheter!

Det händer ofta att jag gör saker som jag senare ångrar, ofta anar jag det innan jag gör det, att jag kommer att ångra mig. Hemligheten här är att inte ”straffa” mig för att jag gjorde det ändå. Istället för att lyssna på den kloka Marie.

Inte kan jag alltid vara uppmärksam, och i bland gör jag saker som jag senare ångrar för någon annans skull. För att tillfredsställa någon annan, på min egna bekostnad, dagens Marie gillar inte att jag säljer mitt egna välmående, välbefinnande för att tillfredsställa ett behövande behov hos en annan. Jag vet av erfarenhet att ett sådant agerande kostar mig.

Så jag har spenderat ett par timmar, och det kommer nog att ta ett par timmar till, med att förlåta mig själv, tanken var god, resultatet inte lika bra. För min del.

Nu, så här ett par timmar och ett par till efter skeendet, kan jag ärligt säga att även fast jag fått kämpa med mina tankar, min oro och enorma ångest, så är jag stolt över att jag hela tiden längst vägen kan förlåta mig själv, om och om igen.

Jag landade dock i en djup känsla av ensamhet, jag sliter med att packa om kartonger uppe på vinden så att de inte skall vara för tunga att bära på snart stundande flyttdag. Jag sitter i köket på den smutsiga trasmattan och gråter av trötthet för att jag inte vet hur jag kopplar ur min älskade bänkdiskmaskin, ja, jag sa älskade, den är älskad av mig. Jag har ett kärleksförhållande till vitvaror, tycker de är toppen, och tanken att jag kanske måste lämna den för att jag inte vet hur man säkert kopplar bort den utan att orsaka en vattenskada, landar mig i melankoli, filosoferande, navelskådande i min ensamhet, min ”utlämnadhet” (skapade ett eget ord).

Försöker vara så självständig som jag bara kan vara, dels för att jag HATAR att be om hjälp, för jag förtjänar ingen hjälp, och dels för att jag inte vill utsätta någon för att hitta på en orsak till varför de inte kan hjälpa mig!

Så ta mitt ”drama” över urkoppling av bänkdiskmaskin, lägg till en handling som jag egentligen inte ville göra, men kände att jag måste göra, för att tillfredsställa en annan plus missade mediciner från lördagen, eller jag tog dem för sent = fullständig kaos och en ångest lika ädel som Arabiska hästar.

Det var inte långt i från att jag ville sätta mig i ett hörna och vagga mig själv fram och till baka, sägandes, ”det kommer att bli bra, det kommer att bli bra” om och om igen.

Men, kom fram till att det inte var möjligt eftersom jag saknar lediga hörn här i kartonglägenheten. Jag och töserna bor i en kartong värld och det kunde vara mycket, mycket, mycket värre - det vet jag!

Nu är det en och en halv vecka kvar, jag behöver köpa några stadiga kartonger till, kommer säkerligen ringa flyttkillarna ett par hundra gånger till innan den 22 juni, hinna få ett par till panik attacker, men jag kommer att klara det.

Jag känner mig mycket ensam i allt detta, det är jobbigt, den hjälplösheten. Men det kommer att gå bra, jag kommer att klara det. Jag får ha mina ångest stunder, jag förlåter det, jag får gråta, jag accepterar det, så är det.

Det känns dock bra att när jag flyttat och sitter mitt i röran där i den nya lägenheten och undrar vad fan jag gjort, så har jag töserna där. Bara jag ser till att bädda min säng så snart som möjligt och att jag har töserna, då är jag på god väg och det är ok att jag gråter och undrar vad fan jag gjort, och sitter där mitt i all med TV: som min enda vän, det är helt ok. (Lite självömkan där!)

För det är helt ok att vara mig, så är det, jag accepterar mig med hull och hår!

Samtalets olika arter och sånt

Olivia älskar att ligga och ”sola” sig i lampskenet, du finner henne ofta på bokhyllan vänd mot lampan och liksom liggandes där och bara myser. Vart hän hon kommer, är under lampan favorit platsen. Hennes huvud dras till skenet från lampan, med halv slutna ögon, och skulle jag ha mage att störa henne vänder hon sakta på huvudet och tittar på mig med en blick som säger mer än ord.

Så det är bara att sakta vända om och hitta på något annat.

Härom veckan tillät Olivia mig att klippa hennes klor på baktassarna, hon tycker inte att det är en trevlig sak det där med klo klippning, men jag har märkt att om jag pratar med henne, ger henne massor med pussar så tillåter hon mig, bara om det går undan.

Olivia är ingen som man kan tvinga göra något, utan hon ger mig tillåtelse, hon måste godkänna det. Så jag, liksom andra (hoppas jag) pratar lugnt med min Buddah och frågar om det går bra att jag håller i hennes tass, lägger mig nära henne etc. Hon svarar, så där underbart mjauande som jag liksom vet betyder något. För det tycks som hon liksom tänker efter.

Jag och Olivia har många samtal på tu man hand, under tiden monstret sover. Vi får inte göra för mycket väsen av oss för då kommer monstret springandes. Du kan finna oss i badrummet där samtalet blir bikt likt, för jag sitter på en sida av duschdraperiet och Olivia aka Buddah på andra sidan, mjauande på sitt underbara sätt. I badrummet brukar vi alltid bli påkommna av monstret - monstret gör som monstret gör mest, sätter sig mitt i smeten och tar liksom över samtalet med sin höga, uppmärksamhets krävande röst.

Ja, det finns ju liknande i människovärlden, och dem är det inte lika lätt att kalla monster, till deras ansikte menar jag, mitt monster tycks inte ta illa vid sig, för hon brukar få sin ysterhet vid namnet monstrets yppande.

Nu när den där vadden är bort mellan öronen har jag uppmärksammat hur saker ser ut runt mig, jag älskar människor och finner oss otroligt fascinerande. Har märkt att det finns många som manipulerar konversationerna, jag är en av dem, om jag ivrigt vill dela med mig av något. Men jag har blivit bättre på att vila i lyssnandet, på det viset hör jag bättre och får lära mig mycket.

Monstret hon har inte den bästa uppmärksamhets talangen, det är alltid något energi givande som snurrar runt i hennes underbara huvud. Säger jag ”var är bollen” i en högre, uppmanade ton, blir hon som tokig, springer runt och letar efter dem. Kan hon inte hitta dem ligger de allihop under soffan - som monstret använder som mål i sina boll lekar. Bara det att förtjusningen tycks ligga i att dels har hon svårt att nå dem, så hon ligger där och ålar sig på parketten och försöker manövrera tassen längre och längre in - utan framgång. Dels älskar hon när jag med hjälp av kvastskaftet lägger mig på parketten och fiskar ut bollarna.

Sedan nästa kväll då är det samma visa igen, då har monstret gjort sina mål, ålat och ålat utan framgång och ligger nu med sina uppmanade blå och tittar på mig bedjande (min tolkning).

Olivia föredrar mer sofistikerade lekar som till exempel med foliebollar, eller tråd/snöre, eller med mina skosnören, helst skall jag vandra runt med skosnörena lösa och Olivia attackerandes dem längst vägen. Men vi har fått dra ner på den leken då det vid ett tillfälle uppmärksammades att det fanns en viss risk involverad. Risken för min hälsa, för vid ett tillfälle när Olivia lyckades fånga ”mig” föll jag raklång ner i golvet, jag var på väg att ta ett steg och fastnade i Olivias grepp. Olivia rusade i väg och jag försökte inte svära för mycket då min armbåge kändes som den nu satt i halsen istället.

Men som sagt Olivia och jag är mer av den filosofiska naturen, långa samtal om existentiella saker, universum, livet efter detta, hur skall vi bryta mitt självdestruktiva beteende och lära mig att hålla i pengarna. Ja, det är ett aber, en återkommande diskussion när det är dags för inköp av kattfoder, Olivia och jag har kommit fram till att jag/vi spar över 400 kr om vi köper en foderpåse på 10 kg, kostar 600 kr cirka, och en 4 kg runt 319 kr, ja, vi kanske sparar mer. Vi är eniga om att det är drygare.

Men mest är det livet som det pratas om och en bättre lyssnare än Olivia får man leta efter, och ja, jag för försöka klura ut vad hennes mjau betyder, men givetvis väljer jag en tolkning som passar mig bäst!

Mamma maffian och bara fötter!

Jag har musik jag endast kan lyssna på om jag är i ett visst känsloläge, musiken blir som ett ”soundtrack” till mitt vardagliga liv. I dag är det ”Timbuktu” som krävs, ”Timbuktu” och ”Petter” - passande musik, som ger mig leende efter leende. Det spelade inte ens någon roll att det var ganska varmt i den gamla spårvagnen.

I dag kändes det som om hela Göteborg var befolkat av mammor med bebisar i vagn, eller i magen, överallt fanns dem. På spårvagnen var det tre vagnar hela resan, tre vagnar, så snart en gått av, steg en ny på.

Barn som gråter, barn som skriker, barn som pratar, barn som lever livet, barn som barn är. Så alla mammor med de senaste tillbehören, jag visste inte att det fanns så många olika varianter på vagnar, drick hållare, filtar, skärmar, parasoll etc. Blev rörd när jag såg en mamma som höll stilen ”70 - tal” och hade en vagn från det årtiondet. Den var stor, luftig och hennes bebis var super nöjd där hon satt och mumsade på ett päron, dreglandes ner på haklappen med stort leende som visade de två fantastiskt vita tänderna i underkäken.

Här lät mamman bebisen äta på sitt vis utan att hela tiden vara där med papper och torka som de andra mammorna. Där mammorna höll i frukten och lät barnet bara bita lite lätt och sedan bet mamman av en bit frukt och gav till barnet - ”curling varning?!”

Min 70 - tals mamma stod avslappnat vid sin vagn med sin päron dreglande bebis som gurglande och fnissade där bakom päronet. Utan skor, T - tröja, fina små mjuka byxor, mest rörande var de bara, tå flaxande fötterna.

Det är lika med mina tösers tassar, älskar att få lov och sitta hållandes dem i min hand, kan sitta så i timmar. Tänk om jag hade en bebis, tänk på dess fötter...

Undra om alla mammor är ute i morgon igen - vi får se, med lite tur!

Små segrar, rena OS guld för mig!

I dag utsattes jag för en utmaning, en utmaning som jag vanligtvis inte skulle ha löst på samma sätt som jag faktiskt gjorde i dag. Men i dag i stället för att få ett stress/hysteri anfall, med alla de kroppsliga whiplash skador som kommer i dess kölvatten, tittade jag på det ”utanför min skalle” och tog mig an den del som jag kunde göra något åt.

Som jag berättade om i går. Jag bröt inte i hop, jag föll inte sönder, jag var hel, jag var hel. Ett under, för mig är det ett under. Nu skall jag få det jag behövde utan att jag drog i gång ett drama, utan att jag ”blev förnärmad” av det bemötande jag fått, utan behov av att mästra på det vis som den andra gjorde, jag agerade annorlunda. Jag var bättre än att sänka mig till den nivån där jag känner att jag måste ”mästra” en annan person, eller nyttja ”härskar tekniken” som hon gjorde.

Jag gjorde mig stolt, väldigt glad, även att jag sedan inte sprang runt som en yster kalv på grön bete för att berätta för alla om min stora succé, det var liksom min egna lilla diamant att stoppan in i mitt fina hjärta.

För förutom den faktiska utmaningen hade jag runt mig andra faktorer som utmanar min ork, värme, svett, luftfuktighet, värme och tröttheten som kommer därav. Men jag fixade det - gud vad bra du är Marie!!

Här hemma börjar det lika ett hem som skulle kunna misstas som en sådan där ”samlares” bostad, kartonger över allt och liksom dessa små gångar mellan kartong skyskraporna. Töserna hoppar glatt från kartong till kartong medans jag går runt och undrar vad det är som luktar så konstigt. Utöver ljuset som jag glömde att jag tänt - tur att det brann ner och sedan släkte sig själ, men sedan var det en underlig lukt. Kartong lukt är vad det är, min nya aroma terapi doft här hemma. Som tur är luktar det mycket bättre inne i sovrummet!

I sovrummet finns det än slå länge endast två kartonger, behöver liksom en ”fristad”.

Men jag är kvar i oro inför flytten, vad skall jag flytta tjejerna i när jag inte har en fungerande transportbur? Stoppa dem i en kartong? Massor med andra tankar snurrar, pengar om och om igen, räknar mina sparade slantar om och om igen. Tittar på offerten jag fått angående flyttstädningen 1320 kr om och om igen - precis som om summan helt plötsligt ska ändras och allt faller på ett par hundra kronor.

Har fått hjälp att kolla att trean verkligen är en trea och inte en åtta som jag uppfattar som en trea - ja, ni förstår. Kanske tur att jag inte har en partner, den stackarn skulle jag nog drivit till vansinne.

Men dag för dag, är hur jag skall ta det.

Vadd mellan öronen!?!

Har plötsligt förmågan att efter jag skrivit ner det som oroar mig, problem jag behöver lösa, så kan jag släppa det, det är utanför mitt huvud - låt mig se hur bäst jag löser det! Jag skriver ner det i den ordning som det behövs tas hand om, och i denna process kan jag även se vilka saker jag kan göra något åt, men även det som jag inte kan påverka. Det jag inte kan påverka får jag försöka släppa taget om.

Kanske låter detta naturligt och självklart för er andra, men för mig är det nytt och en befrielse, men även en acceptens att det alltid kommer att finnas saker i mitt liv som jag inte rår på, så är det, och i det är jag inte ensam.

Det har lättat upp i mitt huvud, den där konstanta loopen av hur värdelös jag är, och alla problem som jag inte kan lösa, som jag borde lösa, feta, äckliga, illa luktande loppa som inte ens kan lära sig måla en eyeliner - herre GUD!

Det är som om jag haft vadd mellan öronen och helt plötsligt slog det mig, jag kan höra fåglarna! Jag kan höra svalorna, jag kan skilja på mina duvors läten, jag kan höra, innan var det ett konstant sorl, min negativa och självdestruktiva kör, om och om igen! Men nu, nu kan jag koppla loss hjärnan från grubblet, lämna min oro på pappret efter jag satt det i en arbetsordning jag kan klara av, det andra kastar jag bort, så får det lösa sig längst vägen.

Fann mig även att resonera vuxet, ingen blev mer förvånad en jag. Jag kan lita på mina känslor, på vad jag känner är rätt och fel för mig, vad jag accepterar och vad jag sätter stop för. Jag orkar inte utsätta mig för utsugning, jag menar det bokstavligen. Ni vet människor, låt oss kalla dem vänner, som suger ur energin, lusten, lättheten ur er. I stället för att skiljas åt uppvaknad av positiv energi och gå hemåt med skippande steg, drar du fötterna efter dig och orkar knappt ta dig till spårvagnen.

Vänta lite, sådan är jag, en energi tjuv, en som får andra att nästan svimma av leda. För på jobbet är jag den som vissa arbetskamrater har problem med, som vissa undviker, gissa att jag spann loss i självdestruktivitet efter jag insett det, efter mitt lönesamtal. Kalldusch!

Men det var innan min nya medicinering hade börjat ta, innan det riktigt hunnit få effekt.

Jag är en känslosam människa och det kommer jag fortsätta att vara, det vill jag inte ändra, men det som har varit jobbigt, svårt att kommunicera, är hur förtvivlat jobbigt känsloberg - och dalbanan varit, och är. För jag har ingen kontroll över det, jag vet inte att jag befinner mig där högt uppe i ”Happyland” tills någon säger till mig att jag kanske skall ta och lugna mig eller tvärt om, tror de tycker det är jobbigare när jag är där längst ner i dy hålet!

Nu är jag lite rädd för att jag bryter förtrollningen, men de två senaste veckorna, och speciellt den som just varit, har min hjärna varit öppen, har det varit rum mellan mina öron och jag är förälskad i känslan.

Om ni visste vilken skillnad det är, japp, nu blev jag tårögd, men det lättar upp energi och kanske är det möjligt nu - ett liv i rött!

Nästa stora mål -

Hämta nyckel den 22 juni,

Flytta den 23 juni

Betalning av flytt.

Plus säker transport av mina älskade, älskade töser. Som i denna värmen har legat på plastlådorna för svalka.

Efter flytt - ett nytt mål

Efter flytten skall jag spara till denna vackra blus, på Andeassons päls, sedan ett ordentligt stafli, men för just nu gäller det att få i hop ekonomin för flytten, en sak i taget!

Fredag

I dag fick jag palla mig upp ur sängen för att ge mig av till jobbet, telefonen skulle öppnas vid 08:00 så uppstigningen skedde lite tidigare än en vanlig arbetsdag. Solen sken, fåglarna sjöng och det fanns massor av säten på spårvagnen.

Hade att göra hela tiden så klockan blev 13:00 snabbare än jag kunnat ana, så jag beslöt mig för att ta mig en promenad till Bältspännarparken där Vårdförbundet har en tält i samband med HBTQ - festivalen. Olikt Mega Loppisen i Majorna då det blåste och började regna, gassade solen i min nacke under tiden jag stod och pratade med Anki och Torbjörn.

Planen var att gå hem, men det var alldeles för varmt så jag beslöt mig för att ta spårvagnen från Grönsaks Torget i stället, jag hoppade på spårvagn 11 som har slut destination Saltholmen och så snart dörrarna stängts kände jag varför spårvagn 11 var ett dumt val.

En varmt, soligt gassig dag efter klockan 13:00 och en stor del av Göteborgarna skall ta sig till Saltholmen för att bada eller ta sig vidare ut på öarna. Det dröp svett om mig, de flesta var små irriterade, så även jag måste jag skamligt erkänna - så varmt, så mycket människor och ingen hänsyn eller hjälpsamhet i vagnen - ja, det är inte riktigt sant, för en trevlig kille hjälpte mig att trycka på stopp knappen så jag kunde stiga av där jag behövde.

Tog mig en siesta, var helt slut, och det var absolut underbart och det bästa beslutet för i dag - ja, utöver valnötsbrödet och de Svenska jordgubbarna.

Annars har jag gått här och snubblat över alla flyttkartonger, kliar mig i håret och undrat vad jag skall placera dem? Men det får bli som det blir dessa tre veckor som är kvar! Har lite saker att ordningsställa på väggarna, där det finns hål som jag måste fylla i ordning. Skall nog packa lite kläder som jag inte använder.

Dagarna går och jag är så glad för de jag får.

Ut och Njut

I dag har jag varit på träff med ”Leva Livet” och fått den sjunde utmaningen ”Ut och Njut” det skall handla om att ta tillvara de gröna närområden som vi har i Göteborg. Fick massor av information om olika ställen väl värt besök.

Vi satt i den Japanska trädgården inne på Trädgårdsföreningen, det mulnade på men vi klarade oss utan regn.

Skall sätta mig ner i helgen och titta igenom det material som jag fått, vi skall minst varit på ett av de föreslagna naturområdena innan midsommar. Min utmaning, för ovanlighetens skull är tid, för vi skall lämna in vårat resultat innan midsommar - och jag har fullt upp med flytten fram tills dess.

Förhoppningen är att Slottskogen kvalificerar in sig som ”natur” och att jag kan använda det som exempel, några längre utflykter är jag tveksam till att det blir av.

Har annars klarat av ett till av mina ”mål” meddelat Göteborgs Energi att jag kommer att flytta den 23 juni, fick svar att det var åtgärdat men då gav de fel bokstav efter numret så skall kolla upp det i morgon så det blir rätt.

Har även ordnat så jag får låna flyttkartonger och tror jag skall ta mig i kragen och fråga den fruktade frågan om de kunder som sa att de ville köpa tre tavlor verkligen gjorde det och kom och betala, känner en oro, som sagt, att det fallit och att de inte längre vill köpa tavlorna. Så, lika bra att höra mig för så att jag vet och kan arbeta utifrån det.

Är även stolt över att jag stoppade mig själv från att göra en sak i dag, en impuls som jag faktiskt hann stoppa, det ser jag som framgång och lägger jag ihop det med min framgång i går så blir jag mycket stolt över mig själv.

Tyckte om att ta spårvagnen hem vid 19:00, det var en sådan där sommarkväll med oväder hängandes men inte riktigt över oss ännu, ett sådant otroligt vackert sken. Satt och njöt av utsikten på vägen hem, och bestämde att inte bry mig om att en av ”ledarna” för ”Leva Livet” som också bor i Majorna och som var på samma spårvagn hem som jag, ignorerade mig - det var bara skönt eftersom jag ville sitta i min lilla värld och bara lyssna på musik och titta ut genom fönstret.

I morgon jobbar vi halvdag, lediga på torsdag, jag jobbar fredag - allena på kansliet, och sedan ledig helgen och måndag inte illa. Kanske, kanske får jag ett ögonblick att vara ute och njuta av naturen - vem vet!

Begär och så vidare

Jag älskar väskor, jag kan inte förklara varför jag älskar väskor, det är bara så. Min smak är exakt, jag känner inombords om väskan är ”min” vi har en ”koppling” om du förstår vad jag menar.

Jag äger faktiskt min dröm väska, en mörkblå messenger bag från Mullberry. Jag kan sitta och bara lukta på lädret, krama den och sitta och titta på den, så kär är den att jag knappt vågar använda den, fast väskan är sådan att den åldras vackert och får mer karaktär om den används.

Det finns alltid en annan väska där ute och hade jag inkomsten skulle det inte förvåna mig om jag skulle köpa en väska i månaden - när skulle jag använda alla det vet jag inte, men jag skulle njuta av vetskapen att jag äger dem.

En del av mig är materialistisk, jag tycker om kvalitets saker, saker med hög kvalitet, det skall vara en speciell bomull, jag kallar den ”Polarn och Pyret” bomull, enligt mig har de och Esprit den bästa bomullen.

Samma är det med sängkläder, lakan skall vara av mjuk, mjuk bomull och för att få det jag är ute efter köper jag mina sängkläder på second hand, samma gäller frottén, hittar bättre handdukar på second hand.

Så i dag när jag var ute och promenera såg jag en vacker canvas väska i en väskbutik i Nordstan, 699 kr, nu har jag en snarlik som jag köpte på H&M för 99 kr, men suget kom, väskan lockade mig, skickade mig frestelser. Men jag kan stolt meddela att jag gick vidare, lämnade den bakom mig. Likaså väskan jag såg hos Gina, lämnade även den bakom mig - det kallar jag framgång.

För nu ligger mitt fokus på att spara pengar till flytten:

1350 kr för flyttstäd

Ca 500 kr till släp + bensin kostnader tillkommer

Bjuda på lätt lunch - tänkte en pasta sallad, matig sådan borde gå bra.

Har fått i hop till flyttstädet om de som köpt tre av mina tavlor kommer in till salongen och betalar dem, är så rädd att de skall ha ångrat sig, har liksom räknat med dem pengarna.

Med detta i mitt medvetande känner jag en enorm stolthet i att jag lyckas hämna mina impulser. För shopping är min drog, som mat som över konsumtion generellt.

Kanske är det de två nya medicinerna för ”min bipolära” älskade hjärna som har hjälpt att stabilisera mig och hjälper mig att fokusera på ett helt annat sätt än jag tidigare kunnat. Det är som någon tagit bort en slöja jag haft för mina ögon och jag kan se klarare för första gångren på sju år. Jag hoppas det stannar, men jag tar det med tillförsikt, men kan inte annat än hoppas.

Så jag har mål, jag arbetar fram till dem, jag vill stå på egna fötter, vill inte belasta min mor mer, hon skall ha rätten att njuta av sitt liv och inte behöva oroa sig för mig, hennes vuxna 40 - åriga dotter måste ta ansvar för sitt liv.

Jag vill stå stark i den jag är!

Lite oro inför flytten och kostnaderna, jag ligger i sängen innan jag somnar och räknar om och om igen för att se att det kommer att fungera.

Har avklarat två av de mål jag satt mig själv och skall nu ta mig an mål tre som är flytten.

Det är klart, att även fast mig ekonomi är kärv så är det inget som hindrar mig från att spara några slantar var månad (blir inga stora summor) och i bland skämma bort mig med något totalt onödigt - bara för att jag är värd det!

Min Morsdags present skall bli att inte belasta min mor, men det stannar mellan mig och flickorna!

Familjen Duva

Det har sannerligen varit ett privilegium att få följa familjen Duva, Knut och Doris som av någon underlig anledning valde just min balkong i mitten av februari för att lägga sitt ägg, i sitt välbyggda bo.

Eftersom det fortfarande var kallt blev jag orolig att det skulle sluta illa, så efter kontakt med en man på brevduveföreningen byggde jag ett litet skydd åt Doris och Knut.

Det som jag tycker är underligt är att Doris lagt ett ägg, men det blev två fågelungar, båda gångerna som hon lagt ägg. Tvillingar, första kullen gav oss Kroki och Tusse. Jag kan skilja på dem på grund av teckningen på deras fjäderdräkt.

Kroki har en stor vit fläck under hennes högra vinge, Tusse har en beige/grå färg med en vacker bred vit krage.

Att följa Kroki och Tusses utveckling har varit roligt. Till exempel att Doris och Knut hjälpte sina barn att lära sig flyga, Doris och Knut tar sin vinge under sitt barns och liksom puttar ut från balkongen. Först tränar de flyga från räcke till räcke.

Doris och Knut turades om, med passning och matning av barnen, en slags mjölk har jag läst. Det tog inte långt tid innan Doris lagt ett ägg till och åter igen fann jag mig i en situation där jag inte kände att jag hade rätten att ta liv. Några veckor senare kom åter igen två fågelungar från ett ägg, Duni och Mumin.

Kanske är det så när man får kull två, men jag var inte lika försiktig med Duni och Mumin, jag öppnade balkongdörren tittat till dem, böt några ord och lät de växa och utvecklas efter sin egna klocka. Bättre föräldrar, mer tålmodiga föräldrar kan dessa barn inte fått, uppvuxna i en trygg miljö.

De är duktiga på att försvara min/vår balkong, jag har en familj, en duvfamilj på sex stycken underbara individer.

Jag har följt de råd jag fick av brevduvemannen, städade rent balkongen, tog in alla krukor så de inte har någonstans att bygga ett bo. Sedan knöt jag plastpåseremsor för att ha en avskärmmande funktion. Men det bet inte på mina duvor, de är gjorda av tuffare material.

Så hände det, Kroki la ett ägg direkt på betongplattan, ett halvbyggt bo, några kvistar på betongen. Men jag tog det, som jag tog Doris tredje ägg som hon hann lägga i det gamla boet innan jag tog bort boet.

Det känns lite jobbigt, men de kan inte fortsätta att bo på balkongen, snart kommer en ny hyresgäst och hon kanske inte är lika road av duvorna som jag!

Men de har starka personligheter, jag, Doris och Knut har ju känt varandra i fyra månader, vi snackas vid på balkongen, de sitter med huvuna på sne och tittar på mig. De sitter kvar, de tittar på mig och kuttrar.

Jag bor kvar här i ca fem veckor, kanske har de hittat ett trevligare bo än balkongen tils dess.

Tänk vilken tur jag haft, vilken ära och vad de har lärt mig en massa, samt, jag har alltid undrat hur duvungar ser ut - nu vet jag.

Tänk vilken tur jag har!

Onsdag i maj

Jag frågade tjejen som har den nya lägenheten om jag kan flytta in den 23 juni i stället för den 30:e juni. Fick till svar ”Hej, ja, vi har inte städat ur den ännu + har lite saker kvar på vinden, men ska försöka lösa det så snabbt som möjligt, så du kan flytta in den 23/6” Bra tänkte jag och började ringa in hjälp, de mesta var klart och passade bra i tid och så kom ett nytt sms från henne, ett par timmar senare: ” Hej, pratade med min sambo, kommer inte hinna tills 23/6, då får vi komma överens om att den inte är helt grund städad i så fall?”

Jag svarade att det var ok med städningen för min del.

Kände att jag ville ha en bekräftelse på att allt nu var ok, för jag kände att jag inte kunde ringa runt igen, efter att jag redan ändrat det en gång. Så jag hoppas detta håller, det är ändå lite över en månad kvar tills det är dags. Sa även att de kunde hämta sakerna på vinden senare och fram till den 30 juni utan problem.

Denna menings växling skedde i eftermiddag, nu är klockan lite över 22:00 och jag har inte fått någon återkoppling, fast jag bett om det, men min vana när det gäller henne är att det kan ta tid innan jag får svar. Jag tänker anta att det är ok, eftersom jag gick med på att de inte behövde göra någon grov städning, det kan jag ta mig an efter flytten och uppackningen är över.

Men så satt jag där i min vackra röda soffa och fick plötsligt besök av min trogna vän ångest. ”Jag skiter i att flytta”, började få lite panik, tänker att nu har jag som vanligt ställt till det med byte av flyttid om allt fallera - för att jag är för otålig. Men allt jag vill är att korta ner den tiden fram till flytten, eftersom jag vet, och redan erfar hur mina själ finner sig illa till mods och hur jag inte klarar av mer än vad som är. Fast faktum är att jag klarar mycket mer än jag tror, så är det.

Så skall försöka låta det vila lite, denna jakt på en bekräftelse att flytten den 23 juni är ok med hon som har den lägenheten, för hon har i alla fall inte svarat tillbaka att det inte går.

Jag vet att det är min ångest som arbetar för full maskin för tillfället. Därför blir jag manisk inför var detalj, allt som jag kan påverka, försöker jag påverka tills...Men i bland är det bäst att släppa det krampaktiga taget och luta sig tillbaka, men det är svårt.

Så utöver fixeringen på bristande svar på min sista fråga från den lägenhets innehavaren har jag broderat, hittade ett komplicerat mönster som krävde att jag verkligen fokuserade, och det har jag gjort i sex timmar - så pass att jag glömde att äta en ordentlig middag. Men det är snart färdigt har bara en liten del kvar, det krävde lite övertalning över mig själv för att få mig att släppa taget, lägga ner det för kvällen, då det nu är dags att sova!