Lördag - Valborg

Jag skulle ha bestämt en tid och inte lämnat det så öppet, men det är typiskt mig, vill vara snäll och tillmötesgående och det slutar med att jag sitter inne en solig, varm Valborgmässoafton och väntar på en tjej som skall komma och titta på lägenheten. Sedan börjar fundera om det verkligen var så att det var idag, med tanke på vad för typ av dag det är, kanske har jag misstagit mig.

Men jag tror inte det, för jag minns min irritation från i går över att jag sa att det gick bra på lördag eftermiddag - och att jag inte bestämde en tid! För när ÄR eftermiddag egentligen? För mig, med tanke på hur jag reagerade, så är eftermiddag efter lunch, efter 13.00. Så gissa vad jag gjort? Jo, jag har väntat sedan 13.00 på att hon skall dyka upp. Klockan är nu 17.17 och jag börjar misstänka att hon inte kommer att dyka upp. Kanske är det så att jag innerligt hoppas att hon inte kommer.

Sedan fann jag mig även grubblandes över att de kanske inte tycker om min lägenhet, jag började komma upp med ursäkter för min lägenhet. ”Ja, det blir väldigt varmt i vardagsrummet eftersom solen ligger på hela eftermiddagen - men utsikten är vacker!” ”Det blir snabbt dammigt i badrummet, tror kanske det beror på gatutrafiken” ”Det är lite sprickor på väggarna, men säger du bara till bovärd Anders hjälper han dig med det, det är inget strukturellt fel, bara huset som reagerar på spårvagns trafiken”.

Så slår det mig. För MIN del spelar det ingen roll vad de tycker om min lägenhet för jag kommer att flytta, jag är inte beroende av att någon tar min lägenhet. Jag behöver inte ”sälja in den” förr eller senare hittar de någon som vill ha den och har jag turen på min sida, vilket jag hoppas, så kanske de kan flytta in i juni, så jag får flytta i juni.

Tycker inte om ovissheten, kommer det någon i dag? Hur länge skall jag vänta? Det vill säga, hur länge måste jag vänta och gå omkring i BH, INNAN jag kan ta av mig den och låta det svänga fritt där under tröjan? Vem vet, men enligt min klocka så är klockan 18.00 tidig kväll och då är eftermiddagen över - och de flesta, förutom jag, redan bekväma med ett glas vin eller två under kragen!

Fredag

Jag skulle ha städat färdigt i dag hade jag tänkt eftersom det kommer människor som skall titta på lägenheten i helgen, en i morgon eftermiddag, två på söndagseftermiddag och sedan ett besök måndag och ett senare i veckan. Så kommer min bovärd och besiktigar lägenheten på onsdag eftermiddag. Så jag anar en Marie som får spänna fast sig rejält i den känslomässiga berg - och dalbanan, men det är ok, jag fixar det!

Städade ur kylskåpet i dag, det var pinsamt äckligt, om de där städtanterna från TV skulle kommit hem till mig för att ta ett bakterieprov i morse skulle nog mitt kylskåp bjuda på en otäck flora. Men nu doftar det ren, jag har bättre överblick av den mat jag har, och även fast jag slängde en del, vilken jag var lite sur på mig själv över, så inser jag även att maten är vid denna tid oätlig. Så åter igen inga storkok av pasta, utan till en måltid räcker så får jag koka en omgång till om så skulle behövas.

Har även börjar rensa bland mina saker och hittat fler saker som jag skall försöka sälja vid Loppisen i slutet av maj. Skall sortera det så jag snabbt hittar det när dagen är kommen, hittat väskor som aldrig används, skärp jag inte kan ha, smycken som jag tror att jag skall använda men aldrig gör, ja, det blir en del, olika saker, något till alla.

Bakade även ett Foccaciabröd som jag önskat så länge, och äntligen funkar färsk jäst och jag, degen jäste så vackert och brödet som hade rosmarin, oliver och tomater i sig blev så gott. Jag gjorde mig själv stolt, massor av bröd blev det så får dela med mig lite, eftersom det är en färsk vara, skall även frysa en hel del.

Det har varit en relativt bra dag, med inslag av små skurar av ångest, blixt skurar, för de hinner passera lika snart som jag registrerat känslan och hunnit identifierat den.

I morgon förmiddag skall jag fortsätta plocka undan och ta en rejäl dammsugning inför lägenhetsvisningen - inte slita hund, men vill inte ge besökarna en extra päls heller. Har dock kardat tjejerna ordentligt, ligger dock lite dammtussar av fällt hår över golven.

Kontrakt på skrivet

Nu är lägenheten på Ostindiegatan min, kontraktet är påskrivet, mitt kontrakt på Donsögatan är uppsagt, snart börjar människor ringa för att komma och titta på Donsögatan lägenheten och jag får se till att ha det städat. Nu är det någon annan som skall svara ja eller nej till denna lägenheten.

Jag flyttar, och oron kröp in, jag har svårt att förklara vad oron representerar, men sedan återkomsten till Sverige har jag svårt med förändringar. Förändringar i min ”trygghets zon” mitt hem, förändringar på jobbet är inga problem, men med mig trygga vrå, där jag laddar om, där jag andas ut och försöker förstå och utvecklas, komma vidare. Nu är den i svajning, men det kommer att bli bra och som jag sagt, jag tänker tillåta mig vara orolig, sjåpig, hispig, för det kommer att gå över, det är en del i processen.

Fick en ritning med i mappen, mappen jag fick kontraktet i, så nu kan jag försöka mota oron med att ”planera” och möblera på ritningen. ”Hur skall jag ha sängen? Hur skall jag ha soffan etc” ni förstår, tycker om ritningar.

Så, ok, dit jag flyttar kanske inte har den där mysiga innergården som en del Landshövdingehus har, men det gör inget, det finns möjligheter och så ofta sitter inte jag ute på gården, har till exempel inte suttit ute på min gård här på Donsögatan, och här har jag som sagt bott i sju år.

Det är lite över två månader kvar tills jag skall flytta, så jag kan ta det med ro en månad till.

Att förändringar, även sådana som faktiskt är roliga och spännande kan sätta i gång så mycket inombords, men som sagt, nu kan jag släppa det ett tag, nu är kontraktet skrivet och allt är i sin ordning.

Men det är klart, drömmen vore hjälp av flyttkillar, så det går relativt snabbt och sedan professionell flyttstäd, då jag kan känna mig självständig, så jag kan känna en lättnad. Men utmaningar är till för att antas, så Marie, i mitten av maj är det du som tar dig an utmaningen att be om flytthjälp!

Humörs val

Vaknade väldigt tidigt i morse, redan lite efter 05:00 och blev irriterande trött redan vid morgonfikan på jobbet. Jag irriterade mig på allt och alla, till och med på mig själv, så jobbig var jag. Det var den där tröttheten som gör så det känns som det kryper över hela kroppen, och jag blev aldrig nöjd tills jag efter lunch höjde glaset med cola och skålade mig själv. Det var antingen det eller vara på surt humör och det kändes roligare att skåla och fnissa med mig själv. Fast irriterade fortsatte jag att bli, men det tyckte jag också var roligt.

Sedan tyckte jag också att jag var rolig för jag blev förnämrad av en överförfriskad man som jag satt framför på spårvagnen. Det var inte det att han luktade som ett bryggeri eller att han pratade högt med sin flickvän och vi fick ta del av hans fängelse historia. Nej, det var ok, men det var hans språk, hans ordval som fick mig att snörpa på munnen (inombords), ”Fitta, knulla han i röven, slicka han i röven” jag gillade inte orden, jag tycker de är onödigt fula, äckliga och på engelska skulle språket kallas ”crude” - grovt.

Fick hålla mig i schak, för det var många tillfällen som jag ville vända mig om och fråga om han kan använda ett annat språk för jag tycker han är grov i mun. Här började jag fnissa, ”grov i mun”, det skulle till ett ”ursäkta mig unga man men...” han var säkert lika ung som jag (medvetet valde jag ung istället för gammal!). Jag har rest med honom många gånger förr, så vi är nästan som en familj, men kände ända att jag inte behövde sitta där och ”mästra” honom med språk.

Kände att jag höll på mest hela dagen med min ”stackars, lilla, ensamma jag” så mycket så att jag var tvungen att lipa åt mig själv när jag tog hissen. För när jag stod i kön hos H&M så var det en tonårs tös som var så upptagen med att spegla sig och rätta till hår och kläder att hon nästan missade sin tur i kassan och värst av allt stod hon i vägen för mig, ja, även här skulle jag nog kunnat prestera en mun snörpning.

Så det var skönt att komma hem, läsa lite och sedan göra färdigt mitt kuddöverdrag, med ugglan, blev nöjd, nej, det blev inte helt perfekt, men kudden är till mig och jag håller på att öva upp min färdighet med symaskinen - roligt hade jag i alla fall!

I morgon är det dags att skriva kontrakt på nya lägenheten, jag skulle ta med mig kontraktet på denna lägenhet men jag kommer inte i håg vart det kan vara, skall titta i pärmen från Familjebostäder.

Förhoppningsvis är jag inte lika morgonpigg och sedan morgontrött i morgon, utan kan ha en medel energi dag!

Lektion i brun utan sol

Tips - prova inte ”brun utan sol” när du sedan går ut och tränar, varför du kanske undrar, mycket bra fråga, enkelt svar - du vet inte HUR du applicerat det! Hur har denna vetskap kommit till mig, jo, jag gjorde just så, applicerade litet prov, och gick sedan ut för att träna. Det är varmt och jag tänkte först inte så mycket på att det fanns en del människor som jag mötte som tittade.

Tänkte mest på att jag brukar bli rätt röd i ansiktet, speciellt när det är soligt. Så gick jag in för att köpa något att dricka och mötte en härlig man som hade affären. Han tittade på mig, tog mot min betalning och harklade sig.

”Ähem, har du sett ditt ansikte?” ”Vad menar du?” så gav han mig en spegel!, Mer behövdes inte sägas och även fast jag kände mig dum började jag skratta och hade svårt att sluta. Randig, fläckig och rätt lustig så jag ut. Inget att göra och eftersom jag var relativt långt hemifrån var det bara att fortsätta.

Tackade mannen för att han vågat säga till, det vanliga är att man kan få gå runt med en stor snorkråka i näsvingen, spenat mellan tänderna och mascara under ögonen utan att någon säger ett ljud - då känner jag mig oftast värre, än om någon säger till!

Försökte tvätta bort det när jag kom hem, men det var för sent, förhoppningsvis syns det inte lika tydligt i morgon, men gör det, ja, inte mycket jag kan göra åt det.

Gav mig på ett försök att rensa ur min garderob, men det visade sig inte så lätt, och plats är det knapert med, så nu ligger det lite kläder på min säng som jag skall försöka flytta in till byrån i vardagsrummet.

Det blir mest att jag flyttar runt saker, jag börjar rensa för att jag vill ha en bättre översikt av det jag har.

Men, det är inget problem egentligen, bara en utmaning att välja bland det som är lite solkigt att kasta bort, för jag har många tröjor med fläckar på som inte går bort. På mina älsklings tröjor, som fått fläckar, har jag sytt på några blommor. Det blev en helt ny tröja.

För tillfället är mitt fokus nästan helt på mitt randiga ansikte, tror jag skall ge mig på en peeling för att se om det hjälper.

Det är skönt att ha ledig tid, ta dagen som den kommer, borsta kattpäls och klippa kattklor, kliar fortfarande i fingrarna, vill ut och städa upp den äckliga balkongen. Bestämt mig för att passa på när Doris är borta att ta bort lite grann i alla fall. Det ligger lite krukor och annat på balkonggolvet som jag vill få bort. Usch det är super äckligt där ute.

Pratade lite med dem i dag, när det tycktes som de hade familjemöte på balkongräcket, Kroki har så vackra sockor på sina fötter, förklarade att det får vara bra med fyra barn, att de är välkomna att hälsa på men inga fler bo-byggen eller ägg-läggningar. Tror de gör som de vill, sådan är naturen.

Har åter använt ett underbart 70 - tals påslakan, sydde ett örngott till min stora kunde, skall sy ett par mindre också, det blev så fint, är imponerad att jag listade ut hur jag skulle göra det så smidigt som möjligt.

Har broderat två nya ugglor, de skall bli kuddöverdrag, skall använda det lakanet som jag klippte till i dag. Det finns en uppsjö av saker som jag önskar göra färdig innan den 28 maj 2011, loppisen är den 29 maj. Har kläder, prydnadssaker, väskor, och andra saker som jag planerat och hoppas bli av med. Planer, planer smider jag! Jag har mina förhoppningar och jag hoppas, det kanske är samma sak. Jag älskar hoppet!

Vet ni vad jag älskar mest med våren? Det är fåglarna, och då precis när dagen börjar skymma, skymnings fåglar tror jag, jag kallar dem, den sången är förtrollande. Magisk, jag känner mig som förälskad.

Jag tycker om att mina mål är tydligare för mig själv, igen, för jag tappade bort mig och jag kommer nog tappa bort mig igen och igen. Maten är en utmaning, men med lite ansträngning kan jag lösa det, de resterande målen kommer att kräva arbete, men väl värt hårt arbete och beslutsamhet.

Så skall njuta av min ledighet i morgon, och hoppas att jag kan får sova lite längre än jag gjorde idag!

Lite vyer och gårdsbilder

Ostindiegatan

om, om, om, om

Jag vill tjäna ihop pengar så jag kan få hjälp med en professionell flyttstädning, jag vill klara min ekonomi, jag vill röra på mig mer, få hjälp med transport av alla saker jag hoppas sälja på Loppisen, äta bättre, ge mig själv den näring som jag behöver och ta mina vitaminer.

Där har jag några mål som jag vill arbeta med, har saknat ”mål” under en ganska lång tid, har inte känt mig inspirerad eller som om det betydde något. Men, just nu i denna stund är jag glad över att jag fått den nya lägenheten som är luftig och full med möjligheter. Den kommer med Landshövdingehus charm, kan vara lite lyhört, kan vara lite mörka, men jag har en lägenhet som har ljusa tapeter, och solen kan fritt lysa in genom vart fönster i vart rum.

Min nuvarande lägenhet har ett enormt fönster i vardagsrummet, det är något jag uppskattat, att stå och titta ut och se utsikten, kullen med husen, gatuljusen, men nu byter jag den mot Älvsborgsbron, som jag ser via mitt nya köksfönster. Man vet vad man har, men inte vad man får, men jag känner att det är rätt val, det är bara det logistiska runt en flytt som oroar mig, att be om hjälp, det tycker jag är svårt, svårt så jag nästan spyr. Jag är väl inte någon man vill hjälpa?! Egoistiska lilla bortskämda jävel!

Det oroar mig, har sagt att jag släpper den biten för stunden och återkommer till den i mitten av maj, se om jag vågar börja fråga.

Jag önskar så mycket ogjort, men det tjänar inget till att tänka så, för gjort är gjort. Jag kan inte förlåta mig själv, men jag tror faktiskt att jag måste det. För visst förtjänar jag denna lägenheten! Självklart, inte skall jag intala mig själv att jag INTE förtjänar den och tacka nej till den på onsdag när det är dags att skriva kontrakt! Hur förhindrar jag mig sabotera för mig själv, bita mig i läppen, andas, andas och in, skriva på, ut. Snabbt som ögat. Men, JAG tänker inte tillåta mig själv att förstöra denna underbara möjlighet, att äntligen få en lägenhet stor nog för att en dag skaffa mig ett riktigt staffli och ha det uppe hela tiden - dröm!

Arbetar med min ekonomi, sista dagarna med mobilt bredband nu, måndag tar det slut, rör på mig mer, nu när jag fått låna en el-cykel som är helt underbar, cyklar jag, så roligt att cykla med en sådan, det liksom drar i väg, fnissade en hel del på vägen hem i onsdags. Önskade bara att jag hade en cykelkorg eftersom det var lite svårt med påsar, fästa det på bakhållaren. Så i går när jag slängde kompost i lådan hittade jag en cykelkorg i soprummet, en snygg sådan, 50 - tals känsla över den. Tala om tur!

Kanske är det jag som är öppen för universums hjälp och ser hjälpen som kommer till mig på ett klarare sätt!

Att ha mål är viktig för mig, så när jag under det senaste halvåret saknat sådana har jag känt mig fattig i själen. Att arbeta fram till en bra flytt är ett mål, och att tömma mig på allt sparat jag inte behöver på Loppisen skall bli roligt!

Fast jag är lite orolig, vad händer med fukt skadan på parketten här hemma? Hur mycket blir jag ersättningsskyldig där, det gick inte på försäkringen enligt mitt försäkringsbolag, hur skall jag ha råd att betala för ersättning av parketten? Kan jag slå ut den på hyran på något vis?Tänk om de kan glömma den, varför ringde jag och sa till? Jo, för jag ville vara en bra hyresgäst! Tänk om ingen vill hjälpa mig flytta för att jag är en självisk idiot? Tänk om, tänk om, tänk om!

Tankar

Betalade av räntan på mitt pantbankslån i går, innan jag gick hem för dagen, skulden är på 2800 kr och det känns som det lika gärna kunde vara 10.000 kr. Men jag kämpar på för jag vill inte förlora min opalring. Önskan är att lösa ut den och springa all världens väg med den hårt knyten i näven. Men än så länge har jag inte förlorat den, än så länge.

Pratade med en man får Kronofogden igår, ville se att allt var som det skulle, att jag gjorde rätt för mig. Hade fått ett till krav från CSN och mannen från Kronofogden höll med om att möjligheten för mig att betala av 10.000 kr var omöjlig, med tanken på att jag redan har utmätning på lönen.

Jag önskar att mitt exempel kan vara ett avskräckande, men jag tror faktiskt att ingen lär av någon annan, har man inte varit med om det själv är det svårt att sätta sig in i hur det är, men låna inte om ni kan undvika det, och speciellt INTE till saker ni inte behöver. Lita på mig, det är mycket man inte behöver!

Berättade för mannen från Kronofogden att jag skulle flytta till en billigare lägenhet, han sa att det var bra, men att det inte gjorde så stor skillnad med tanke på min stora skuld, han sa även att han tyckte jag kunde behålla det jag eventuellt tjänar på loppisen. ”Många bäckar små” skulle inte göra så stor påverkan i mitt fall.

Orsaken till att jag tänker på ekonomi för tillfället är att jag fått en lägenhet och skall flytta 2011-07-01, och eftersom jag har två katter har jag fått till mig att det är bäst att jag tar in flyttstäd, eftersom det annars kan bli så att jag får betala extra om städningen inte är godkänd, min granne sa att hon hade åkt på 3000 kr som saneringsavgift. Om jag har professionell flyttstädning med garanti, blir det flyttstädarna som får städa om.

Därför hoppas jag på att sälja skjortan av mig på loppisen så jag kan betala de 1350 kr som det skulle kosta. Tack vara underbara mor så har jag underbara kläder och eftersom jag nu fått låna en klädställning kommer jag att visa kläderna från dess bästa sida - vem kan då motstå att köpa. Har för plan att sälja det mesta jag har på vinden (förutom det som är där på grund av brist av förvaring i lägenheten). Det underlättar vid flytt, lättar upp mitt hem!

Har den oron som brukar infinna sig hos mig vid stora förändringar, men förutom rent kosmetik när det gäller den andra lägenheten, så är den större och har möjligheter. Den var även ljusare än de andra lägenheterna jag tittat på genom åren. Det kommer att bli bra och eftersom jag nu är smalare kommer jag att kunna arbeta effektivare med flytten!

Så livet känns rätt bekvämt i dag, i alla fall, min opalring ligger där den ligger, även fast den skulle vara vackrare på mitt finger, räntan är betald, ingen skatteåterbäring att se fram mot men hälsan i behåll.

Och små, små ”hundöron” på hängbjörken och pip från Duni och Mumin, livet är rätt bra i alla fall!

Ordningen återställd

Ord som jag har runt mig, en del skäms jag över, en del önskar jag ta bort medans andra är helt okej.

Besvikelse, bitterhet, missunnsamhet, avund, svartsjuka, nyfikhet, magi, förundrand, kärlek, ömket, empati, hudlöshet, jämförelse, undran, uppgivenhet, deppression, mani, glädje, ysterhet, trötthet, matthet, orkeslös, vetande, tänkande, diskuterande, retorik, ordälskande, målande, fantasi, givande, krävande och ifrågasättande.

Det finns många fler ord som kan användas för att förklara vem jag är, alla kommer inte till mig på en gång, för visst spelar det in, vart jag befinner mig sinnesmässigt den dag som jag skall ta fram mina ord.

Klart är att jag älskar ord, de är som olika färger, som ligger där på paletten redo för att användas för att skapa, måla, berätta och framställa. Jag har för vana att skriva ner ord som jag inte har hört förut, ord jag faller för, som jag önskar spara för att använda vid senare tillfälle. Jag skriver ner dem i min almanacka.

Jag älskar ord på svenska och engelska, jag använder dem till olika saker och kan komma på mig själv sitta och upprepa ett nytt ord som jag tycker om, om och om igen. Tur för mig så är jag i mitt hems lugna vrå (hoppas jag), har en oro att bli som damen vid spårvagnshållplatsen idag, som pratade för sig själv, upprepade samma mening om och om igen, medans hon vankade upp och ner på gångvägen. Ja, jag kollade lite extra måste jag medge, men hon hade inga hörlurar eller mobil vid örat!

Att bli en underlig ensam tant är min mardröm. Har tänkt på det under de senaste veckorna, med de begravningar jag varit på, jag har inga barn som tar hand om min bortgång, ingen som tar hand om mitt efterlevande, nu är det inte mina saker mest, utan det är min aska. Fast det är klart, vad spelar det för roll då? Jag är död och borta!

Ja, nu är jag 40 år och jag har förhoppningsvis ett antal år kvar att leva och framför allt skapa en annan framtid än den jag själv siat. Inga egna barn, men kanske får jag äran av bonusbarn.

Jag har tänkt mycket på döden de sista sex månaderna, för genom att jag tänkt på döden har jag tänkt på livet. Hur önskar jag mitt liv? Har jag några mål? Några framtidsvisioner? Vad vill jag egentligen?

Har inte svar på dessa frågor, men nu har jag dem spinnandes inne i mitt huvud, så kanske kommer jag fram till några svar, sätter några mål, skapar framtids visioner.

För tillfället arbetar jag med vissa av mina ord, för de är en del av mig, de finns där, men jag väljer om jag skall "aktivera" dem, som bitterhet, jag tycker inte om bitterhet. Bitterhet tär inombords, det känner jag, det gjorde jag i går eftermiddag när bitterheten landade i magen. Sedan under kvällen, landade jag tillbaka i bitterheten om och om igen. Att vara bitter är att göra sig själv till offer. Jag vill inte vara ett offer.

Tiden går snabbt förbi, och jag vill skapa mig det där livet jag pratat om i så många år. Det kommer att bli bra!

Besvikelse - Bitterhet

Jag hoppade av spårvagnen vid Ostindiegatan för att ta mig en titt på lägenheten, på ut sidan, som jag fått erbjudande om. Det gick inte att få tag på tjejen som har lägenheten, så jag tackade ja även fast jag inte sett lägenheten. Lägenheten är i det röda huset som jag tycker så mycket om, som har vagnhallen Majorna som utsikt på ena sidan.

Det var varmt i vårsolen och fåglarna sjöng och det var så där förunderligt tyst som det kan vara här i bland. Magiskt och underbart för själen. Jag gick in på gården och där var det mysigt, en liten berså, stolar och blommor i fina krukor. Tittade upp mot de fönster som jag tror är lägenhetens och kände att det kändes bra i kroppen. Nu har jag gjort det jag kan, nu vilar resten på ödets lott.

Promenerade hem, letade efter tussilago på vägen men hittade ingen, det fanns påskliljor, tulpaner, snödroppar och alla andra möjliga blommor, men jag fann inga tussilago. Ryktet går att det redan är fullt med vitsippor i Slottsskogen så dit måste jag gå och njuta av våren och de vackra sipporna.

Har lätt att bli arg, som det är nu, bitterhet har också runnit in genom mitt hjärta, och det försöker jag släppa taget om, men var gång jag tänker på det som ledde upp till denna specifika händelse så blir jag arg och bitter och besviken, bitterhet kanske är en slags besvikelse?! Jag, enligt ordlistan så är bitterhet en del av besvikelse, då har jag lärt mig något nytt i dag.

Jag vill planera för någon typ av förändring, sätta små mål att arbeta mig fram till, positiva förändringar inom och för mig själv. För jag vill inte sitta där jag sitter i dag och bara klaga och klaga och klaga. Utan göra något, klart att klaga är tillåtet men jag vill bli mer aktiv med mitt egna liv.

Så det var bra att jag hoppade av spårvagnen tidigare och tog mig en liten promenad, för jag hann landa i mitt Kungsladugård igen, bitterheten fanns kvar, men endast på ytterkanten av mitt hjärta, arbetar med att få det ur systemet innan det är dags för en ny arbetsdag i morgon.

Söndag sen kväll

I dag har solen strålat gudomligt vackert utanför mitt fönster, genom springan jag öppnat balkongdörren hörde jag vacker fågelsång. Själv hade jag en otrolig huvudvärk, andra gången denna veckan. Ljus, ljud och även dofter var svåra, jag försökte slappna av, försökte fokusera på hur smart jag håller på att bli eftersom min hjärna växer av all kunskap jag tar in (ja, det är vad jag intalar mig själv). Beklagade mig på facebook och fick fina uppmuntrande ord och så skämdes jag.

Jag lever i alla fall, jag lever och kan registrera hur ont jag har i huvudet. Bara det i sig självt är en gåva, men jag ansåg, eller kom till slutsatsen att jag får ligga där och tycka synd om mig själv.

I fredags sa jag farväl till min moster Barbro, en person som alltid funnits och det var underligt att hon helt plötsligt försvann. Men jag har lyckats blockera det facktum att hon var borta, men i kapellet när jag såg hennes man Bosse och mina kusiner då blev det verkligt.

Jag är allergisk mot begravningar, men jag anser att det är ett steg i att säga farväl och gå vidare. Men det var min andra begravning på en relativt kort tid och jag har en till på fredag och så även fredagen efter. Sedan får det vara bra så, i alla fall 20 år framöver!

När jag går på en begravning stiger jag tillbaka till min lilla syster Jennys begravning, ett trauma som jag aldrig tycks komma över eller vidare genom. Det är många, många år sedan men i min kropp var det i går, det kommer tillbaka när jag ser en begravning, hör musik, tystnaden. Så, ok, även fast jag är död och det egentligen inte spelar mig någon roll, vill jag inte ha en begravning. Bättre att jag kremeras och sedan går man och äter en god bit mat och har en trevlig, lättsam stund.

Kanske var det all spänning i kroppen som släppte idag och därför huvudvärken kom so intensivt. Men två gånger på en vecka det känns mycket, speciellt med ljuskänsligheten och illa måendet.

Men det ger mig fokus, fokus i den stund jag befinner mig. Huvudvärken kommer i samband med att jag drömt en mardröm under natten, i drömmen har jag ofta huvudvärk, så pass att jag knappt kan ha ögonen öppna. Otäcka drömmar, jag blir lämnad, övergiven, sviken.

Sätter det i samband med att jag funderat mycket på livet, mitt liv och vad jag önskar, mina mål, men jag vet inte vad mina mål är, förutom att lära mig sköta min ekonomi och mig själv, ta hand om mig, det är bra mål i sig, men skall jag inte ha något annat mål?

Kanske att njuta mer av vår solen, det låter som en mål jag kan nå!

Penninglus - Lyx

I går satt jag och njöt med mina Converse, jag tyckte de var så vackra där på mina fötter, vinröda och lagom inarbetade. Jag njöt över att jag faktiskt ägde ett par, nu när jag inga skulle ha råd att köpa. Jag satt med fötterna sträckta framför mig och vickade med dem upp och ner, upp och ner för att njuta av dem bättre. Gav mig själv komplimanger för den lyckade kombinationen av Converse och mina mörka jeans. Kände att jag är glad att jag har kläder sparade som är av bra kvalitet, för det hjälper mig i dag, kläder av bättre material, tåligare och neutrala - det ger mig en välklädd känsla i dag, med kläder som jag köpt för nio år sedan.

I går använde jag även en dyr ansiktskräm, ett prov som jag fått från mamma, den luktar underbart, räckte även till i dag, min kind är len som en persika, och jag känner den svaga goda doften av krämen då och då. Det känns underbart och jag känner att jag tar hand om mig själv på ett possitivt sätt.

Ja, jag älskar lyx, vardags lyx, och jag kan ärligt erkänna att jag önskar jag hade råd att köpa kläder från Svea, Coolaanna och Polarn och Pyret för att nämna några. Kanske inte enbart för märket, utan snarare för att jag uppskattar deras kvalité och att de är gjorda av skönt material, natur material oftast.

Jag är en bomulls expert, för jag är ute efter en speciell bomull, extra petig är jag med T-shirts, linnen och lakan. Jag har just nu ett dubbelsängs lakan i bomull, som nu efter en tid, är sammetslent, underbart, men det har börjat gå hål här och där, jag lagar, men det spricker bara någon annanstans - så snart måste jag köpa ett lakan.

Njuter av det jag har på ett helt annat sätt i dag, för när de "lyx varor" jag nu har börjar ta slut kan jag inte ersätta dem, produkter från The Body Shop som jag älskar, parfym etc. Så jag klämmer och klämmer för att få ut varenda droppe som finns i förpackningen.

Lyx för mig i dag är det vardagliga, betala mina räkningar, pengar till mat under hela månaden, möjligheten att gå på bio eller fika. Tandläkar besök, läkarbesök, mediciner.

Det finns massor av saker som jag anser är vardags lyx, som saker jag verkligen uppskattar idag som jag tog förgivet för ett par år sedan.

Men förändring är svårt, väldigt svårt tycker jag. Jag känner en viss orolighet inför att lyckas förändra, för vem är jag då? Att misslyckas och förstöra, vara självdestruktiv, det är ju en norm för mig, på det vis jag identifierar mig, jag är totalt värdelös - det är den jag är. Vem är jag om den delen inte är min grundinställning?!

I dag, den 12 april (Grattis älskade lilla syster) har jag slut på pengar, inte ett öre. Jag har slut på bröd, smör, pålägg, yoghurt, mjölk. Vad gör jag? Det är MITT FEL, mitt. Nu har jag sålt en tavla och jag har sagt till att kvinnan som köpt tavlan kan hämta den, det skulle innebära 300 kr, men ATT kvinnan sagt att hon vill köpa den tar jag inte som en garanti, man kan säga det, men det böver inte betyda att hon genomför köpet. Känner mig alltid osäker för det är svårt att tro att det finns människor som tycker om det jag gör. Blir alltid lika glad när det finns köpare där ute!

Jag har inga smycken jag kan panta, inget jag kan sälja och jag har försatt mig här IGEN, för hur många månader är det nu, över 12 mån och hur lång tid skall det ta för att lära mig att göra val som är för mitt välmående? För det är 12 x besvikelse och avsky för mig själv, var gång om och om igen.

Så de tillfällen jag finner mig själv njuta av lyx från mitt förslutna tar jag tillfälle och stannar i stunden, asky, själv - hat och besvikelse för komma en annan dag, som det alltid gör. Tills dess njuter jag av mina Converse!

Varsamt

Det har varit en lång period av svårigheter att skapa, att få min fantasi att fungera igen att ha möjligheten att få min hjärna att acceptera det gränslösa igen. Efter möte med specialist läkare har jag fått höjd dos på min anti-depressiva medicin. Det kunde få mig att må sämre innan jag mådde bättre men eftersom jag inte haft några bi-verkningar från den tidigare så tänkte jag inte att jag skulle råka ut för något denna gång.

Men oj,oj jag har inte känt mig på det viset på en evighet, det var inget hopp i mig över huvudtaget, allt kändes hopplöst och totalt värdelöst, ingen mening med något. Livet i sig var värdelöst och mer omotiverad att göra något åt min situation har jag aldrig varit.

Är fortfarande ”ömtålig” och jag håller ett vaksamt öga på mig själv. Men tiden vid havet gjorde gott, den djupa, trygga tystnaden var förförisk och ordentlig mat var ljuvlig. Sedan stimuleras jag av debatt, livliga diskussioner och för en gångs skull hamnade jag vid ett bord med likasinnade.

Klart, jag blev ”tillrättavisad” men jag kände en större frihet, det var lite svårare att komma ”åt mig”.

Det var skönt att komma hem, skönt att vara här hemma idag, bara vandrat runt och plockat och filosoferat, vilat och bara levat. Efter en intensiv period av att vara bland en massa människor behöver jag tystnad och ensamhet.

Nästa vecka, nästa helg är det ”Värdens röj” jag skall gå ner till ”farligt avfallsbilen” och lämna av min mikrovågsugn. Se om det finns något fint som någon annan vill ge bort, eller rättare sagt önskar kasta bort.

Håller på att skapa lite saker som jag kan sälja under Loppisen som skall bli den 29 maj om jag minns rätt. Men just nu arbetar jag med mig själv, att få mig på fötter och se till att få mig att må bättre, bli starkare och föra mig själv fram.