Soffliggaren

Jag skulle bara blunda en liten stund, där på soffan, det var så skönt, dinglade med fötterna och njöt. Men, det känndes som någon tittade på mig. "Äh" tänkte jag det är ju bara jag här, men känslan bestog.

Så jag öppnade ögonen sakta, vände på huvudet och där - DÄR SATT HON - den farliga, den otäcka Azalea...och slickade sig förnöjt runt munnen, hon satt och titta på mig från sin plats under bordet - sedan gick hon tillbaka till sovrummet!

Min åskådare - lilla busen Azalea!

Fredag

Kände mig lite underlig på torsdags morgon, trodde att det var för att jag inte hade sovit ordentligt, men allt kändes underligt.

Men det gick snabbt nedför och jag bestämde mig för att ta mig hem.

Jag la mig på en gång, försökte sova en stund men jag var kall och varm, svettades och frös och hade det svårt att komma till ro. Hade ingen matlust.

Stannade hemma även i dag eftersom jag inte kände mig bättre, jag svettades som bara den, och jag sov till och från.

Nu känns det lite bättre och jag har ätit en ordentlig middag så jag har fått lite mat i magen.

Men det finns spår av att jag mått dåligt över hela lägenheten.

Ett av de klantigaste var att under de senaste veckorna har jag haft fönstret i vardagsrummet öppet. Så varmt att det var skönt att få lite härlig luft in i rummet. Men idag regnade det, mycket och blåsten låg mot fönstret i vardagsrummet. Ja, gissa vad som hände, jo, det har regnat in, mycket och det var en stor pöl i vardagsrummet, på parketten.

Jädrans, snabbt på med handdukar och papper, torkade upp allt med det måste ha börjat regnat i natt, det är fukt i parketen, i kanterna, jag hoppas att det torkar ok så att jag inte blir ersättningsskyldig - det ser relativt bra ut just nu. Fick tvättat golvet vilket jag sagt att jag skulle göra för länge sedan - nu är det gjort!

Nu skall jag vila igen och hoppas att jag mår bra i morgon.

EkONomIn

Känner det som jag jobbar mot ett motstånd i dag, det är en olustig känsla som cirkulerar i mitt huvud, som små yra kanariefåglar. Men det kommer att gå över, det kommer att ta en liten stund men det är okej!

Är arg, kanske mest besviken på mig själv och den sitsen jag är i IGEN. Att jag spenderar mina pengar innan jag egentligen har dem på mitt konto. Men nu är det slut med det, att bli av med en del av mina favoriter - det gör ont! De har ett värde och en mening för mig - men jag har agerat och som jag sagt tidigare, då får jag ta konsekvenserna.

Det går snabbt att rasera världen omkring, ens egen närmiljö. Jag arbetar hårt för att verkligen förstöra, och jag lyckas mycket bra. Bra - i sarkastisk ton. Men det har jag tjatat om tidigare. Men from i dag skall jag välja annorlunda, har inte gjort några köp på Tradera sedan i förra veckan, har inte köpt något annat än mat sedan mitten av juli.

Jag har en önskelista med saker som jag känner att jag behöver, så jag skall spara, göra kloka val och känna att det är rätt, innan jag köper den skurborsten eller trasan.

Det tjänar egentligen ingenting till att vara arg och besviken på det jag nu repeterat för tredje gången, utan att fokusera på att det inte skall hända igen. Jag är rädd, rädd för att jag aldrig skall lära mig och fortsätta förstöra mitt liv - tills det är över. Vad för liv är det?

Men JAG har möjligheten att välja, att tänka mig för, att pausa innan jag springer in i ett handlande, ett agerande som kan landa mig mitt i skiten. Det underbara är att jag kan fortfarande välja, det blir tufft denna månad, men jag kan välja att göra annorlunda och det valet är möjlighet, hopp och en tillit till mig själv och min förmåga att förändra. För den styrkan har jag!

Jag tycker om tanken på att vi har vale, valmöjligheter, förmågan att välja annorlunda än där vi är. Det är dags att använda denna förbluffande utmärkta hjärna som jag har under mitt tjocka skallben!

Min ekonomi är skit, jag har gjort det värre än värst denna månad - men det är min röra, min röra att reda ut.

Det som gör ont är den tyngd jag lagt på min mor, det skall jag årgärda, jag skall göra det bra för min mor oavsett hur lång tid det tar!

Learn - Lära - Learn more etc

Jag har ett huvud fullt med fjärilar, nej, tankar som fladdrar omkring som fjärilar. De är lite svårfångade, men när de slår sig till ro hinner jag läsa av dem, lära mig av dess kloka ord. Har haft mer harmoni i mitt liv den senaste tiden. Harmonin är som skön bomull inombords och jag lutar mig slappt tillbaka, tryggheten omsluter mig som en varm filt en kulen kväll. Ron sätter sig tillrätta i solarplexus. Jag andas ut.

Samtidigt som kroppen arbetar hårt och förändras tycks min hjärna föja med, den justerar, förändrar och förvånar mig. Saker som jag tyckt helt omöjligt att genomföra är helt plötsligt en naturlig del av min vardag. Stoltheten växer, ryggen blir rakare, jag känner mig längre. Anser att det jag presterar efter Gastrick Bypass operationen är underverk - eftersom mat är en sådan stor del av mitt liv, maten har haft den lugnande effekten som jag alltid sökt efter. Nu kommer lugnet utan mat - förstår ni det fantastiska?!

Hänger inte riktigt med hela tiden, har det fortfarande svårt att komma över tröskeln för att delta i livet, ibland händer det, lite som ett felsteg, och så har jag det roligt, men majoriteten av tiden är det svårt att ta steget fullt ut. Jag tränar, jag tycker om att vara med människor och kan prata, så det skulle säkerligen fungera bra - det gäller för mig att ta mig över tröskeln. Blunda, stänga öronen och bara kliva ut.

Nätdatingen går så där - har fått lite meddelanden men jag kan inte läsa dem eftersom jag inte betalat avgiften, tycker 300 kr för en månad är alldeles för mycket, kanske är det så att nätdating inte är för mig, utan kanske skall jag ut i verkligheten och träffa människor - vi får se.

Måste erkänna att just i denna minut så är det rätt skönt att vara ensam, kanske är det för att jag är lite rädd och för att det var så länge sedan jag var involverad i en relation. Men när det varit så varmt som det varit är det skönt att ha haft sängen själv - utan någon varm människa bredvid. Tjejerna har sina egna platser på sängen, och det är hur bra som helst - inga svettiga kroppar. Det andra är att vissa dagar är jag full av gaser, och hemma går jag runt och rapar och fiser - utan att det stör någon, om en partner funnits, kanske jag hade behövt springa på toan helat tiden eller leva med magknip - fniss.

Samtidigt, att ha någon som bryr sig om mig, längtar efter mig och vill vara med mig, intresserar sig för mig - det vore ganska underbart. Att själv bry sig om någon, längta, önska vara med någon vore också underbart - det händer när det händer.

Jag har lyckats avstå från att handla på Tradera i tre dagar, det är ett framsteg, för det är min läxa denna månad, att avstå från att köpa saker på Tradera och rent generellt. Jag försöker fylla den där "ångesten" med annat, annat för att avstyra ångesten. Annat än shopping, mat eller värktabletter - det är så kroppen riktigt skriker ut sin ångest - jag försöker och har lyckats fokusera på korsord. Jag styr om tankarna genom att sätta mig att lösa korsord eller brodera - båda aktiviteterna behöver min hjärnas fokus. Men det kommer att ta tid, men det kommer att lyckas, jag kommer att lyckas även med att korrigera min ekonomi - så är det!

Söndag eftermiddag

Det regnar ute, det tycker jag är skönt, för då kan jag lägga mig tillrätta i sängen, lyssna på regnet medans jag läser min spännande bok. Det är lugnt, skönt, harmoniskt - så kommer det där ljudet, ett mullrande innefrån min mage. Det har kommit tillbaka, det har varit tyst ett tag, men nu är det där igen. När det ger ljud i från sig kan jag känna det i magen - det kittlas.

Var produktiv igår kväll, för att få ekonomi att gå ihop denna månaden måste jag sälja några av mina älskade saker, ja, nu vet jag att de visa säger att "saker inte kan ge lycka" men mina saker ger mig glädje och en viss - ok, jag är konstig, ömhet. Min kära ipod nano, min älskade Pandora ring, klänningen den vackra från Zizzi, jag har lagt ut saker jag vet genererar intresse. Men jag biter mig i läppen, önskar nästan att ingen skall vara intresserad, så säger det pling i min telefon, och första budet har kommit - nu är det försent att ändra mig!

Jag har gjort så jag hamnat här, så jag kan inte klaga eller tjura med god anledning, för jag har gjort val, dessa val och aktiva handlingar efter valen fick konsekvenser - här är jag nu.

Men, jag har räkningar som måste betalas, mediciner som måste hämtas och terapeut besök att betala. Om jag ändå kunde få behålla semesterersättningen. Men, men. Det går mycket långsamt att lära mig detta med ekonomin.

Det jag tog till när jag åkte ner i skiten var mat, shopping, och värktabletter, mat går fysiskt inte längre - har provat och fått betala i otrolig smärta - så nej tack! Har shoppat loss men det resulterade i att mina pengar snabbt tog slut, räkningar gick obetalda och dyrgripar till Pantbanken för att korrigera det. Värktabletter tar jag fortfarande till, men det har inte samma effeckt längre och min mage protesterar.

Så jag går och lägger mig nu, när det blir som värst, lägger jag mig i sängen för där är jag trygg och ingen kommer åt mig.

Vi arbetar med mitt självdestruktiva beteende, men det har funnits där in 30 år och den fysiska och ekonomiska situation som nu skett som gör de två största destruktiva beteendena omöjliga - har jag ett behov att ersätta. Så jag gick loss med att köpa på Tradera men många bäckar små, det var de stora smällarna förra och denna månaden. Nu har jag spärrat min hjärna och blockerat köpar möjligheten - nu kan jag bara sälja. (Blockat i mitt huvud, kan inte blocka mig på Tradera för då skulle jag inte kunna sälja heller).

Det känns tufft, jag blir sur, arg och irriterad - men det är mina ageranden som satt mig här och nu är det upp till mig att städa upp dem.

JAG SKALL GÅ HEL UR DET HÄR!!

Massor av beroende beteenden, att jag klarat mig undan från tyngre droger och alkohol är ett mirakel. Men jag har hittat massor av andra saker att bli beroende av. Att inte kunna frossa i maten, det som var så naturligt för mig gör mig sorgsen ibland - den tröst och tygghet som jag uppfattade att maten gav mig - nu är jag utan den. Då tar jag en extra tablett går och lägger mig, stänger världen ute.

Så plötsligt ser jag min reflektion i spegeln - 21 kg fasiken - hur klarade jag det?! Fy FAN vad BRA jag är!!! Då vet jag att denna resa, denna skola, nya lära är väl värt det och att det är för MIN SKULL!!

Måste lära mig att ta bättre hand om mig!

Marie

Andra önskan uppfylld!!!

Jag skall gå och se Mia Skäringer i oktober, den 31 klockan 15:00 - jjaaayyyyy!!!!! Super glad för det!

Fredag

Det var en trött dag idag, jag längtade hem redan innan jag hade hunnit gå. Det var så skönt att ligga där i den så perfekta sängen. Men dagen den gick och jag hann med att både arbeta, nyttja en lärdom från gårdagen i praktiken i morse - och gjorde det väldigt skickligt om jag får säga det själv! Hämtade ut en ring jag haft på lagning och blev så rörd för de hade putsat upp den så fint att jag knappt kände igen den - kunde inte förstå att det var samma ring som jag lämnat in - det kom till och med tårar, stackars expedit, men hon tycktes ta det med ro.

Var även på hälsokostaffären Life, eftersom jag tappar så mycket hår och det känns lite obehagligt när jag är på forumet och de berätta hur det varit för dem, så jag tänkte, sablans, något som hjälper håret behövs inköpas. Så slutade det så lustigt att hon som hjälpte mig hade också gjort en Gastrick Bypass - kunde jag knappt tro, lätt som en plätt var hon. I alla fall, hon frågade vad för typ av multivitamin jag tog - detta ringde en svag klocka inom mig.

Jag berättade om de B vitaminer jag tog plus kalcium, sedan kom jag på att det knappast är multvitaminer eftersom det endast är B, så det blev Silica och en multivitamin 600 kr och där sprack hela min budget denna månaden, på första dagen.

Men hälsan är viktig och eftersom de sagt till mig att det var viktigt att jag tog en multivitamin från dag ett och jag inte gjort detta, känt mig oerhört matt och helt slut, men ändå inte reagerat, så får det vara så här. Så nu säljer jag min älskade Zizzi klänning på Tradera, plus ett par andra favoriter för att finansiera mina vitaminer. Hon sa till mig att jag skulle få äta en hel del mat för att uppnå samma resultat, på en nivå som jag aldrig skulle klara. Ja, och eftersom hon var en ”medsyster” såldes jag in på bara det, hon hade ju använt det och hon är vacker som en sommardag.

Men det gjorde allt lite ont.

Det var en vagn full av Gothia tjejer IGEN, ljudnivån - obeskrivlig, kommunikation noll för de tittar inte ens när man fint harklar och säger ”excuse me” denna gång var det inte bara jag som började små ånga av irritation.

Handlade lite mer mat än jag tänkt mig och sedan äntligen hemma, mellanmål och så lösa lite korsord och bara vara.

I helgen skall jag förutom att lägga ut mina sista dyrgripar på Tradera, ordna lite annat, har lite småsaker att fixa med. Se till att tjejerna får njuta av balkongen och jag givetvis, göra lite egen isglass igen, och bara ha det bra!

I kväll spelar P!nkr, ibland om vinden ligger rätt kan jag höra lite av musiken, men inte i kväll, i kväll är det hejande och klappande Gothia ungdomar och kvälls lugn i Sandarna - så skönt!

På min väg genom stan - visst är de vackra

Bläö

Jag får skylla mig själv, jag visste vad jag gjorde, men nu får jag betala - med en annan typ av dumpning, hjärtat slår som bara den och jag mår illa, illa, hjärtat slår och det är ju bra, men nu är den på ett löpband med högsta hastigheten på - oroar en lätt oroad själ.

Annars har tre goda ting hänt idag

1. Världens underbaraste energiknippe och individ kom på besök och jobba ett tag med oss - prinsessan från öarna - you know who you are!

2. Underbara solrosen Lisa, min underbara mentor och vän - lärde mig om inre värde.

3. Mitt bibliotekkort fanns hos Majornas Bibliotek, och min beställda bok hade kommit - nu har jag så mycket böcker att de gott och väl täcker en hel semester som börjar om en vecka.

Ahhhhhhhgggrrrrrr - jäklans varför skulle jag äta det jag gjorde? Varför - DU VISSTE JU!!!!!!!

Sablans Marie - skärpning!

Lärdom

Diskussioner, jag gillar att diskutera men ibland händer något med de inblandade,kanske mer inom mig, men ibland hamnar jag helt fel för att jag uttrycker mig lite oklart, inte får ut det jag menar egentligen och jag går ifrån diskussionen och kliar mig i huvudet - vad hände egentligen?

Något har förändrats, känslan jag har till de som var med i diskussionen har skiftat, något har hänt och jag förstår inte när det hände eller hur jag korrigerar det, om jag skall korrigera det?

Det jag har svårt att lära mig är att "släppa" saker, låta det vara, inte analysera sönder, dramatisera eller skapa ett större problem för mig själv.

Jag hamnar här ofta, detta är en av de saker jag önskar arbeta med, detta beteende försätter mig i situationer som jag finner svåra att ta mig ur, ofta slutar det i en förlorad vänskap, en förlorad relation, mycket på grund av en djup känsla av skuld, då flyr jag hellre än reder ut situationen.

I dag får jag min första lektion från och av mig själv. Jag tänker inte göra NÅGONTING åt den här känslan av att något har skiftat i min relation till dessa individer. Jag låter det vara. Har dock hunnit gå och "känna av" hur det stod till. Det jag läste av kändes avvisande och det satte alla mina gamla trauman på helspänn. Så nu börjar jag - jag släpper nu taget - hör du det kära "högre makt?!"

Det FUNGERADE, salig äro jag! Vad skönt att landa rätt, vad duktig jag var, så stolt jag är över min förmåga att släppa taget, inte peta mer i såret utan låta dem vara. Gud vad duktig jag är!!

Tre önskningar - eller fyra kanske

Jag önskar mig tre, nej kanske fyra saker, jag önskar mig denna Malmbyrå, den skulle passa så fint i mitt sovrum, en praktisk möbel där jag även kan ha alla mina juveler (hm).

Andra önskan är en biljett till Mia Skäringers föreställning på konserthuset den 18 eller 19/9 klockan 15:00.

Tredje önskan som faktiskt är den nästan största önskan är en biljett till Peter LeMarc på Konserthuset den 30/9 el.1/10 el. 2/10 - men de är alla slutsålda - snyft.

Och den eventuella fjärde eller mer önskan är en Pandora ring.

Jag kan önska många saker, men dessa är mina nuvarande önskningar och jag skickar ut dem i universum - är det någon som känner någon som önskar sälja sin Malmbyrå så fins jag!

Frågan är om jag lär mig

Jag visste mycket väl vad jag gjorde, vad de eventuella konsekvenserna kunde bli, men jag sket i det, jag ville också känna lite sommar i jordgubbar, det kan väl inte vara så farligt tänker ni, nej, inte jordgubbarna i sig, men jag hade lite, lite grädde till, ok, två matskedar eller eventuellt lite, lite mer. Men jag doppade endast jordgubbarna i grädden, OK, det var lite Canderell på också, men det är sådant ”socker” som jag är tillåten.

Men, jag visste mitt öde innan det kom, kanske inte känslan, men jag visste att det skulle komma och jag sa stolt och tufft att jag kunde hantera det, för den lilla smak av sommaren, det var det värt! Två timmar senare så började det, magen gjorde så ont och det rann svett av mig, handduken blev genomvåt av MIN svett. Skakig i benen och vek kände jag mig, det höll på i ca en och en halv timme.

Det var jordgubbar i grädde INTE värt kan jag säga, och kommer inte att utsätta mig för sådana dumheter i framtiden. Men, skulle önska någonting litet till min födelsedag, får se om kanske en liten havrebärspaj med någon nyttigare glass kanske skulle fungera.

På torsdag skall jag på barnkalas, där kommer det att finnas frestelser, så jag skall göra mig en liten fruktsallad med lite nötter och ta med - så jag inte glömmer vad jag skall komma ihåg!

Är hemma idag, sjuk, vaknade med en huvudvärk som det var länge sedan jag hade, när jag öppnade ögonen kändes det som de skulle rammal ur mitt huvud av trycket. Nu har jag lyckats hitta rätt med tabletter och vilat lite till, det börjar kännas lite bättre, jag kan i alla fall sitta upp och titta in i datorskärmen.

Men nu skall jag vila en stund till så jag är återställd tills i morgon - stackars Lisa som fått arbetat ensam idag! Tack för din hjälp vännen!

Har börjat en liten light släktforskning på min pappas sida, på något underligt sätt känner jag en dragning till just denna sida av min familj, jag har varit farmors tös, älskade verkligen min farmor, farfar hann jag inte riktigt lära känna men jag känner att han är en intressant person som tycks ha haft ett intressant liv - en tuff man. De är en del av min historia, en byggsten av den jag är - så ser jag det.

För stunden är det farmors mor Ellen Armida Vedin som fascinerar mig, hon föddes 1888 och kom från Ragunda, Jämtland, där bilden är tagen, och jag tycker att det är något magiskt över det, speciellt eftersom buddistisk tro resonerar väl inom mig, och i Ragunda finns ett Thailändsk paviljong/Buddistiskt kloster. Nu har jag kontaktat Ragundas hembygdsförening för att se om de vet något om min farmors mor och hennes familj.

Har en liten dröm att åka på en tur i min familjs fotspår, det tycks som om vi är helylle Norlänningar. Det är jag stolt över - faktiskt!

För mig har ursprung varit viktigt, det knyter an till min önskan att vara någon annan, vara någon annan som är värdefull. En värdig person som har rätt till livet. Jag ljög, försökte förändra mig för att passa in och som sagt tidigare - tappade bort MIG på vägen. Min älskade Marie försvann, jag förminskade bort henne - för om pappa inte vill ha mig, om ingen har något intresse för mig - har jag någon plats i detta liv då?

Det känns som om för var kilo som faller av mig följer ett känslolager med, jag upptäcker helt plötsligt att andra saker spelar en roll i mitt liv. Att jag har en önskan efter andra saker, andra upplevelser. Det som skrämmer mig är att jag även har en önskan om att träffa en partner, det känns fjärran men önskan finns inne i mitt brinnande hjärta. Rädslan får jag ta hand om när och om det händer - för plötsligt händer det - jag lever på hoppet!

Operationen har fått oanade konsekvenser, och satt i gång saker inom mig som jag inte riktigt vet vart hän de bär, jag har överraskat mig själv många gånger. Jag har även märkt att mina medmänniskor bemöter mig annorlunda nu, och jag är inte längre sista valet att sitta bredvid på spårvagnen utan att jag tom kan bli vald ganska tidigt! - Stor grej för mig!

Kanske låter detta befängt, men innan operationen vad det sällan någon som satte sig bredvid mig - även när spårvagnen var fullpackad kunde sätet bredvid mig förbli ledigt. Jag drog slutsatsen att det hade med min storlek att göra, kanske var de rädda att sätet skulle rasa ner om de satte sig bredvid mig - av min tyngd!

För mig förnyas min "frälsning" av denna operation när jag provar kläder som legat undan stoppade i tre till fyra år, som den tröjan jag köpte på Indiska för tre år sedan, vit i botten, röda ränder och båturrigning - min favorit - och den passar, har den på mig nu, jag började nästan gråta.

Men åter till farmors mor Ellen, skall sätta mig med farmors fotoalbum och se om jag kan hitta ett foto på henne, jag vill gärna lära känna Ellen och hennes (och min) familj. Har en hemlig dröm att det skall finnas en gammal familjegård någonstans väntandes på mig, där jag kan försörja mig på min kreaktivitet, bo i ett hus i naturen men nära nog till medmänniskor, och givetvis med bra internet och mobil täckning! Ingen elallergiker här!

Ack ja - älskade drömmar!

Sommar P1 - min lilla tradition

Det var en magisk stund, där vid vardagsrumsfönstret, mörka moln flöt in över himmlen och det var lungt, lampornas sken var oranget och luften kändes tjock. Jag satt där vid vardagsrumsfönstret och pratade med Olivia och hon satt snällt kvar och lyssnade på de ljud som kom ur min mun - jag tror att hon visste att jag behövde den pratstunden, hon la tom sin tass på min utsträkta hand och mitt hjärta blev alldeles varmt.

Vi väntade ivrigt på åskan, men den tycktes inte komma, himlen var så där misstänktsamt mörk och vinden tog plötsligt i och regnet kom utan förvarning, äntligen tänker jag - men inget hände. Jag satt där för jag hade gett upp funderingarna på vad jag skulle äta till middag, tänkte att det spelar ingen roll, spelar ingen roll om jag inte äter. Men efter en fundering vid fönstret så beslöt jag mig för havregröt.

Jag har börjat tappa mycket hår, en hel hand åt gången, var gång jag tar min hand över det, men det var väntat, fast ändå inte. Trodde att det var något som jag skulle slippa - men nu händer det, och det får vara ok, fast jag tycker det är lite äckligt att vakna på morgonen med en kudde och lakan fulla av bruna långa hårstrån. Undrar hur länge det kommer att hålla på?

I morse stod vågen på 86 kg, den var nere och blinkade till på 85,9 kg, men hann upp igen innan den bestämde sig. Nu märker jag det på lös hud - varit för slapp med träningen av ben, arm och magmuskler.

Men mat är jobbigt nu för tiden!

Det underlättar att lyssna på favoriter på Sommar på P1, mitt favorit program, allt blir bättre med Sommar med p1.

Eget ansvar endast över mig

Ibland tar det tid innan jag förstår, innan jag riktigt förstår vad som menas - men idag under min spårvagnsresa, med Peter Lemarc i lurarna, sjönk det över mig. Jag är bara ansvarig för mig själv, jag är endast ansvarig för mig. Jag kan inte ändra andra eller få andra att ändra sig eller de åsikter de har, men jag har ett val, ett ansvar för mig själv, jag är bara ansvarig för mig själv (och mina katter) och kan endast förändra mig själv.

Jag är ansvarig för mig, andra är inte något som jag behöver bry mig om, men visst gör jag det, visst irriterar jag mig, blir arg, och det kittlar inom mig av ilska ibland, med det påverkar endast mig, endast jag som "råkar ut" för min ilska och irritation. Men svår ovana att släppa.

Ett av mina många mål är att ta hand om mig själv, att ta vara på stunden och inte stressa, inte låta mig dras med i den allmänna hetsen, för jag mår dåligt av den. Utan jag skall bestämma min egna takt, försöka känna in lugnet och veta att tiden är min, jag behöver inte ha bråttom utan ta det med ro, ta livet med ro.

Det är faktiskt inte så lätt, jag glömmer lätt, låter mig åka med tills, tills jag känner att det inte stämmer överens inom mig.

Jag vill leva per minut, jag vill hålla i var stund och minnas den, tiden går allt fortare och för mig känns det som jag blivit given en möjlighet att "börja om". Jag vill inte säga att vikt spelar roll, men för mig gör det, det, nu undrar jag om jag är ytlig, men det handlar mer om att min älskade Marie börjar träda fram och med henne tar den naturliga nyfikenheten och glädjen över mer och mer. Jag upplever det som om jag slösat bort tiden de senaste nio åren, därför betyder tiden mycket för mig, därför vill jag njuta stund till stund - även under tiden av dimman, så gott det går!

Har svårt att tro att jag fått den underbara gåvan av Gastrick Bypass, det som kändes så omöjligt blev helt plötsligt en möjlighet. Att vara på andra sidan, att se kilona tappas, hud bli slappare och fötter passar in i tidigare för små skor. En midja träder fram, en dubbelhaka försvinner (hade tre) och helt plötsligt har mitt ansikte ändrat form. Små förändringar smyger fram och jag finner mig stirrandes in i spegeln i hissen - jag känner inte riktigt igen mig.

Tre månader utan smör, med radikal förändring av Cola Light intag, med förändringar i kosten som jag förvånas att jag följer, en upptäcksresa genom nya smaker för att hitta ny mat då gamla favoriter har försvunnit, dess smak inte lika god. Nytt förhållande till drickandet, vatten i små, små sippar i stället för glupskt gluppande, nu med vatten i glas med sugrör, te är inte längre en favorit, kan endast dricka pepparmint te!

Ibland släpper jag mig själv för att bli irriterad på min omgivning, basen som dundrar genom golvet från min nya grannes musik. Konstant mobil pratande personer på spårvagnen där privata ämnen fyller luften, jag känner mitt hjärta slå fortare och jag börjar lugna mig själv med att fokusera på andningen, försöka stänga av öronen från omvärlden. Jag kan inte påverka andra, ändra andra utan endast ändra mig, eller rättare "ta mig ur" situationen som påverkar mig negativt - det är mitt val, min frihet. Jag känner det som om omvärlden har blivit hårdare, inget konsekvenstänkande, ingen respekt för medmänniskor - men jag kan välja annorlunda.

Tills tålamodet tryter en trött dag och jag fantiserar om att ta telefonen från den mobilpratande individen och kasta ut den genom spårvagnsfönstret - vad pinsamt efteråt...

Jag kan endast förändra mig själv, jag kan släppa det andra!

The Dream av M Leunig

Down I lay in a boat on the bay
And I dreamed about friends of the past
And while I was sleeping
The dream upward creeping
Had fastened itself to the mast

So blow all ye gales and fill up my sails
And carry me far, far away
Til my billowing dreams
All burst at the seams
As I lie in a boat on the bay

Så det kan bli!

I bland förvånar jag även mig själv - 20 kg - jag fattar det inte, jag är så inne på mina små mål, nästa mål som är 85 kg, och så damp det ner - Marie SHIT!! du har gått ner 20 KILO FATTAR DU!! Nej, jag fattar inte, därför måste jag väga mig tre gånger, tända lampan för att se att det inte var en nia - näh, det var en sjua. Sedan en snabb huvudräkning - började på 107 kg, nu 87 kg, det borde bli 20 kg eller...jag tar farm miniräknaren medans jag står och droppar vatten på parketten eftersom jag nyss duschat, dripp, dropp, dripp, 107 - 87 = 20, näh, det blev nog fel jag tar det igen, 107 - 87 = 20, näh f*n,har jag näh SHIIIT vad bra jag är!!!

Okej, jag hade misstänkt att någon förändring skett då jag i lördags skulle sätta på mig highwaters byxorna favorit plagget förra sommaren, drog upp dragkedjan, skulle plocka fram min tröja och woops dalade byxorna ner till mitten av baken. Jag vet, väldigt modernt, men jag har inga Björn Borg trosor att ha under som man skall ha och det är obekvämt att gå med byxorna på det viset. Jag hittade inte skärpet och orkade inte leta efter ett par andra byxor - om jag hade, så jag höll själv upp byxorna under min promenad - var ganska roligt faktiskt.

Det är roligt att ha dessa problem, njuter av när kläderna är förstora, när jag sätter på min favorit tröja från Indiska och den sitter fint. Speciellt när det är flera år sedan jag kunde använda den - så glad att jag sparade kläderna.

I en klädlåda under sängen ligger kläder på vänt, lite sommar kläder tror jag - men Olivia har gjort denna låda till sin säng, sin tillflycktsort när lillsyrran blir för arbetssam. Olivia måste ha knuffat undan locket som låg på - och när jag tog fram den för att titta på kläderna i lådan nästan kräktes jag - så mycket katthår. Men min älskade lilla försiktiga Olivia, inte kunde jag bli irriterad på henne. Får plocka fram kläderna, lägga in en filt i lådan i stället och spendera en afton med att med olika borstars hjälp avlägsna pälsen/håret och stoppa med dem i tvätten på lördag.

Har fått erbjudande om en lägenhet på Sannaplan 8A, en tvåa 10 kvm större och i ett landshövdingshus med spröjsadefönster- mmmmm. Men man skall vara lite aktsam här, för det beror mycket på hur dessa kvadratmetrarna är "utlagda" om lägenheten känns större. Jag har jagat mannen som har lägenheten hela veckan och eftersom jag inte visste om jag skulle få tag i honom tackade jag ja, tänkte som min kompis Marie att tapeter etc kan man alltid göra något åt.

Så idag, efter otaliga samtal och sms fick jag äntligen tag i honom, och jag kunde komma efter 17.00 och titta på lägenheten. Ja, det var andra där samtidigt, men det kändes litet, och han som har den är rökare och det sitter verkligen i väggarna om man säger så, och så var det mörkt. Jag in, tog mig en snabb vända och drog slutsatsen att de extra kvadratmetrana var lagda lite i köket, eller allt i köket. Men det var lukten, det var så jag ryggade bakåt.

Ganska nöjd gick jag därifrån, och beslöt mig för att ändra mitt ja till ett nej, som man kunnat göra förut, men nu gick det inte. Så skall se om jag får tag i någon på Familjebostäder i morgon som kan hjälpa mig, slutdatumet för att svara var i morgon. Tror nog man måste sanera lägenheten på någotvis om det går + det var något konstigt tjut i sovrummet, men det kan ju vara någon maskin som han har.

Så kan det gå - lite bortskämd med ljuset och den bra planeringen med min lägenhet!

Man lär sig nya saker var dag!

Skall göra en våg uppdatering för att visa fotobevis (bra för mig själv också) och mäta mig igen!

26 plus grader och vi svettas

Hade balkongdörren öppen nästan hela dagen i dag - vi behövde luft i rörelse, vi behövde en vind. Azalea visste inte riktigt vad hon skulle göra med sig själv. Hon vandrade från balkongen, till under sängen, vardagsrummet, köket, hallen ut på balkongen igen - till sist la hon sig tillrätta på de plastlådor för förvaring som jag har under sängen - tassarna spretade.

Olivia la sig i en hög på parkettgolvet, rullade över på andra sidan när det blev för varmt och alternerade med att ligga med tassarna upp i luften, låta den lilla fläkten som kom svalka hennes ruffsiga mage. Hon lägger sig också gärna på bokhyllan, där får hon lite friska fläktar från fönstret.

Själv var det bara linne och trosor, när jag var ute och gick (mitt under solen klockan 14.30) glömde jag dels att jag ALLTID skall ha vatten med mig och att jag gått ner i vikt, för mina sommarbyxor från förra sommaren hängde nu väldigt moderiktigt - men gjorde det svårt att gå behagligt, en hand att hålla byxorna där de bör vara - i min värld, inte hängande med halva trosan synlig - för jag har inga tuffa trosor - mer mormors trosor utan synliga sömmar! Och uttorkad hann jag bli - hej hopp vilken huvudvärk!

Jag är en av fem (tror jag det är) som blivit erbjuden en lägenhet på Sannaplan, blev förra veckan en av de som fått erbjudande på Carneigegatan, men den fick jag inte - så nu jublar hoppet i mitt hjärta att det kanske betyder att jag får denna - men herren som har den har varit otroligt svår att nå, skickat två sms, till arbetsmobil, privatmobil och hemtelefon utan respons, han ringer nog heller inte tillbaka utan jag får väl ringa igen och igen och igen. Sista svars dag är på tisdag.

Gick ner och tittade på gården, den var lummig och underbar, lägenheten tycks ligga i hörnet av huset och kan därför ha intressanta vinklar eller kvadratmeters slösare, den är 10 kvm större och 300 kr billigare i hyra. Undrar om jag kommer att få de den? Ringer tidigare på förmiddagen i morgon.

Samtidigt som jag gärna vill flytta till ett landshövdingshus med spröjsade fönster så blir jag orolig att jag inte skulle få hjälp med flytten, eftersom jag är så odräglig, tänk om jag får lägenheten och ingen hjälp att flytta - hm.

Vill jag flytta? Men så är det alltid tror jag, man vet vad man har men inte vad man får, hur som haver är jag kvar i mitt älskade Kungsladugård (faktiskt mitt i det) och tredje våningen av tre. Men, vi är inte där ännu och även fast kluvenheten finns där skulle jag /och blir jag /besviken om jag inte får lägenheten.

När jag kom tillbaka anslöt jag mig till min katt duo och försökte hitta den svalaste platsen och satte mig att läsa Babbens bok, svetten rann, pälsar slickades och katter rullade hit och dit, 26 plusgrader och vi svettas!

1 juli

Det känns underligt att sitta framför en ny läkare som inte varit med mig under resan och förklara varför jag och min terapeut kommit fram till att det vore bra om jag åter blev 25 % sjukskriven under en period. När jag sitter där och berättar min problematik känner jag mig som en barnrumpa med darrande läpp.

Jag tyckte att det var obehagligt, jag kände mig lat, dum och superdum. Är jag sjuk? Eller är jag "svår" och lat? Lat har jag fått höra att jag är i hela mitt liv - som jag kan minnas. Så det låter som en sanning i mina öron - även fast den mer kavata Marie inte accepterar det uttrycket eller benämningen på mig själv.

Jag sitter där i den blå fåtöljen och sjunker djupare ner i dess vaddering, synagogan ligger utanför fönstret och medans jag funderar över en fråga jag fått av läkaren, låter jag blicken vandra över synagogans fasad och dess runda vackra mosaikfönster.

Vad kan jag göra för att hjälpa mig själv i de svåra situationerna - kan jag ta mig från stunden, inom mig, inte lyssna eller höra vad det pratas om runt mig - för att klara det, för att få situationen (som fikarasten) att fungera bättre för MIN skull!

Har aldrig varit på en arbetsplats där fika stunden är SÅ viktig som denna.

Blir upprorisk när jag hör råd om hur jag skall ändra mig för att anpassa mig till de andra. Varför skall jag det? Kan jag inte få vara den jag är? Vem nu det är?! Alla har egenheter, alla har beteenden som kan uppfattas som irriterande, arbetsamma, men oftast innebär det att man får acceptera varandras egenheter - så länge andra inte skadas eller far illa. Men min situation känns råare, kanske för att min chef varit så nära mig i början när allt brast - men numera inte kan skillja på den Marie som var i spillror och den Marie som nu är nätt och jämt ihop limmad. Den Marie som raserade 2007 har utvecklats och rest inom sig och har en annan styrka och kraft - den Marie ser min chef inte, jag uppfattar det som om chefen konstant tar tempen på min sinnesstämning - men hon tolkar inte det hon får som resultat - rätt. Hon litar inte på min styrka även när jag brister idag är styrkan kvar. Den person chefen tänker på när hon "pratar" med mig har utvecklats, men i hennes huvud är jag kvar 2007.

Men jag blir sjukskriven igen, 25 % juli ut, men jag vet inte hur jag skall förhålla mig till det eftersom om Försäkringskassan inte godkänner den - står jag utan ersättning, vågar jag sluta när jag skall då?

Även jag tycker det är jobbigt när dimman och mörkret kommer, men jag skulle inte välja bort det i alla fall. Ur det mörkret och dimman kommer magiska tankar, funderingar och skaparglädje. Min skaparkrafts ursprung är från de tunga perioderna, men den blir lättare på grund av den vetskapen - att skapandet lever. Det jag är rädd för, är att jag skulle tappa förmågan att veta "vart" jag är. Ja, jag vet, det låter underligt, men då under 2007 fanns det många stunder där jag tycktes leva i en paralell värld. Jag vill existera här och nu - just i denna stund, vart än den är.

Mest av allt vill jag inte vara så arbetsam för mig själv, jag vill andas ut, slappna av och bara låta mig vara - undrar vad det är jag tror skall hända om jag bara släppte taget? Nu under sommaren är ett utmärkt tillfälle att testa - se vad som händer, för min skull!