Har plötsligt förmågan att efter jag skrivit ner det som oroar mig, problem jag behöver lösa, så kan jag släppa det, det är utanför mitt huvud - låt mig se hur bäst jag löser det! Jag skriver ner det i den ordning som det behövs tas hand om, och i denna process kan jag även se vilka saker jag kan göra något åt, men även det som jag inte kan påverka. Det jag inte kan påverka får jag försöka släppa taget om.
Kanske låter detta naturligt och självklart för er andra, men för mig är det nytt och en befrielse, men även en acceptens att det alltid kommer att finnas saker i mitt liv som jag inte rår på, så är det, och i det är jag inte ensam.
Det har lättat upp i mitt huvud, den där konstanta loopen av hur värdelös jag är, och alla problem som jag inte kan lösa, som jag borde lösa, feta, äckliga, illa luktande loppa som inte ens kan lära sig måla en eyeliner - herre GUD!
Det är som om jag haft vadd mellan öronen och helt plötsligt slog det mig, jag kan höra fåglarna! Jag kan höra svalorna, jag kan skilja på mina duvors läten, jag kan höra, innan var det ett konstant sorl, min negativa och självdestruktiva kör, om och om igen! Men nu, nu kan jag koppla loss hjärnan från grubblet, lämna min oro på pappret efter jag satt det i en arbetsordning jag kan klara av, det andra kastar jag bort, så får det lösa sig längst vägen.
Fann mig även att resonera vuxet, ingen blev mer förvånad en jag. Jag kan lita på mina känslor, på vad jag känner är rätt och fel för mig, vad jag accepterar och vad jag sätter stop för. Jag orkar inte utsätta mig för utsugning, jag menar det bokstavligen. Ni vet människor, låt oss kalla dem vänner, som suger ur energin, lusten, lättheten ur er. I stället för att skiljas åt uppvaknad av positiv energi och gå hemåt med skippande steg, drar du fötterna efter dig och orkar knappt ta dig till spårvagnen.
Vänta lite, sådan är jag, en energi tjuv, en som får andra att nästan svimma av leda. För på jobbet är jag den som vissa arbetskamrater har problem med, som vissa undviker, gissa att jag spann loss i självdestruktivitet efter jag insett det, efter mitt lönesamtal. Kalldusch!
Men det var innan min nya medicinering hade börjat ta, innan det riktigt hunnit få effekt.
Jag är en känslosam människa och det kommer jag fortsätta att vara, det vill jag inte ändra, men det som har varit jobbigt, svårt att kommunicera, är hur förtvivlat jobbigt känsloberg - och dalbanan varit, och är. För jag har ingen kontroll över det, jag vet inte att jag befinner mig där högt uppe i ”Happyland” tills någon säger till mig att jag kanske skall ta och lugna mig eller tvärt om, tror de tycker det är jobbigare när jag är där längst ner i dy hålet!
Nu är jag lite rädd för att jag bryter förtrollningen, men de två senaste veckorna, och speciellt den som just varit, har min hjärna varit öppen, har det varit rum mellan mina öron och jag är förälskad i känslan.
Om ni visste vilken skillnad det är, japp, nu blev jag tårögd, men det lättar upp energi och kanske är det möjligt nu - ett liv i rött!
Nästa stora mål -
Hämta nyckel den 22 juni,
Flytta den 23 juni
Betalning av flytt.
Plus säker transport av mina älskade, älskade töser. Som i denna värmen har legat på plastlådorna för svalka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar