Jag älskar väskor, jag kan inte förklara varför jag älskar väskor, det är bara så. Min smak är exakt, jag känner inombords om väskan är ”min” vi har en ”koppling” om du förstår vad jag menar.
Jag äger faktiskt min dröm väska, en mörkblå messenger bag från Mullberry. Jag kan sitta och bara lukta på lädret, krama den och sitta och titta på den, så kär är den att jag knappt vågar använda den, fast väskan är sådan att den åldras vackert och får mer karaktär om den används.
Det finns alltid en annan väska där ute och hade jag inkomsten skulle det inte förvåna mig om jag skulle köpa en väska i månaden - när skulle jag använda alla det vet jag inte, men jag skulle njuta av vetskapen att jag äger dem.
En del av mig är materialistisk, jag tycker om kvalitets saker, saker med hög kvalitet, det skall vara en speciell bomull, jag kallar den ”Polarn och Pyret” bomull, enligt mig har de och Esprit den bästa bomullen.
Samma är det med sängkläder, lakan skall vara av mjuk, mjuk bomull och för att få det jag är ute efter köper jag mina sängkläder på second hand, samma gäller frottén, hittar bättre handdukar på second hand.
Så i dag när jag var ute och promenera såg jag en vacker canvas väska i en väskbutik i Nordstan, 699 kr, nu har jag en snarlik som jag köpte på H&M för 99 kr, men suget kom, väskan lockade mig, skickade mig frestelser. Men jag kan stolt meddela att jag gick vidare, lämnade den bakom mig. Likaså väskan jag såg hos Gina, lämnade även den bakom mig - det kallar jag framgång.
För nu ligger mitt fokus på att spara pengar till flytten:
1350 kr för flyttstäd
Ca 500 kr till släp + bensin kostnader tillkommer
Bjuda på lätt lunch - tänkte en pasta sallad, matig sådan borde gå bra.
Har fått i hop till flyttstädet om de som köpt tre av mina tavlor kommer in till salongen och betalar dem, är så rädd att de skall ha ångrat sig, har liksom räknat med dem pengarna.
Med detta i mitt medvetande känner jag en enorm stolthet i att jag lyckas hämna mina impulser. För shopping är min drog, som mat som över konsumtion generellt.
Kanske är det de två nya medicinerna för ”min bipolära” älskade hjärna som har hjälpt att stabilisera mig och hjälper mig att fokusera på ett helt annat sätt än jag tidigare kunnat. Det är som någon tagit bort en slöja jag haft för mina ögon och jag kan se klarare för första gångren på sju år. Jag hoppas det stannar, men jag tar det med tillförsikt, men kan inte annat än hoppas.
Så jag har mål, jag arbetar fram till dem, jag vill stå på egna fötter, vill inte belasta min mor mer, hon skall ha rätten att njuta av sitt liv och inte behöva oroa sig för mig, hennes vuxna 40 - åriga dotter måste ta ansvar för sitt liv.
Jag vill stå stark i den jag är!
Lite oro inför flytten och kostnaderna, jag ligger i sängen innan jag somnar och räknar om och om igen för att se att det kommer att fungera.
Har avklarat två av de mål jag satt mig själv och skall nu ta mig an mål tre som är flytten.
Det är klart, att även fast mig ekonomi är kärv så är det inget som hindrar mig från att spara några slantar var månad (blir inga stora summor) och i bland skämma bort mig med något totalt onödigt - bara för att jag är värd det!
Min Morsdags present skall bli att inte belasta min mor, men det stannar mellan mig och flickorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar