för tillfället

Jag känner mig lite vilsen för tillfället, samtidigt som jag känner mig ganska lugn inombords. Vet inte riktigt vad jag vill, det har gjort att det är svårt att inspireras att måla, sy eller brodera.

Känner inte att jag vill ta mig an något eftersom känslan inte är rätt. Så är det även med böcker för tillfället, vet inte vad jag önskar läsa, och jag vill inte påbörja en bok och förstöra den för att jag inte känner mig inspirerad där heller.

På spårvagnen satt jag och lyssnade på vacker musik och var bara i musiken, någon tanke slank hit och dit men inga stora filosofiska diskussioner i min hjärna. Fick ett ämne som jag ville prata med någon annan om, men bara efter att jag bytt fokus så tappade jag bort vad det var.

Jag satt, lyssnade på musik och hade det ganska bra - för jag var där i stunden och det var skönt, jag sprang inte runt i huvudet och hade långa konversationer med människor om ämnen som berör och prata ner om mig själv. Det var tyst i huvudet, tyst och relativt fridfullt.

Det var länge sedan jag befann mig i vilsenheten, så jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Det känns nästan som rastlöshet. Samtidigt kommer en panikröst fram inom mig som frågar om jag "måste göra något", vad skulle det vara i sådana fall?

Jag vet inte, jag vet nästan ingenting - ok det är OK!

Första dagen tillbaka

Första dagen tillbaka till jobbet avklarad. Det underliga var att sitta framför arbetsdatorn igen, allt kändes fel och texten dansade framför mina ögon. Satte på mig mina terminalglasögon för att få stopp på det. Som vanligt när jag varit borta ett längre tag var jag tvungen att ordna lite innan det kändes rätt - kom inte enda fram i dag men i morgon blir det nog bra.

Utmaningen idag var en heldag med möte, det var gemensam planeringsdag, jag hanterar inte dessa tillfällen så bra, blir nästan lite aggressiv i mitt sätt. Men jag bestämde mig för att bästa sättet att klara dagen var att stänga av. Det spelade liksom ingen roll. Jag kände ingen frustration, irritation och blev inte besviken - jag skötte mig exemplariskt enligt mig själv - och att ”mäta mig” mot mig själv är det enda som gäller.

Blev även förvånad att när jag lämnade jobbet för dagen, LÄMNADE jag verkligen jobbet bakom mig. Det brukar vara lättare att göra det i början, men i min nya roll som mogen Marie skall vi se om jag inte kan hjälpa mig själv tillrätta med detta. Med detta menar saker som jag lätt irriterade mig själv på innan semestern. Att skydda de nerverna, inte låta de bli så sårbara, utan hjälpa mig själv att klara vardagen bättre.

Som hjälp lyssnade jag på vackra svenska visor på väg till och från jobbet, sånger för de ledsna - det var rogivande.

Fortsatte min tradition av att lyssna på några dokumentärer och lösa lite korsord, landa, vila och komma tillbaka till lugnet - det lyckades jag bra med måste jag säga.

Nu skall jag fortsätta denna vecka med att fokusera på att ta hand om mig, med maten, på mitt själsliga mående och så även det fysiska. Tror även att jag får stärkande hjälp av mitt nya halsband, det är så tror jag, vill jag.

I morgon skall jag möta en energi givande person, Camilla, hon skall hjälpa mig att rätta till luggen som jag klippte själv tidigare i augusti, skall ju bli fotograferad på torsdag och då vill jag ju gärna se fördelaktig ut - blir oftast inte bra på kort. Har även blivit tillfrågad om GP får följa mig i mina utmaningar med projektet Leva Livet - jag förvånade mig själv och sa ja!

Se vad det blir med det - har nu i alla fall börjat väga mina sopor, de väger inte lika mycket som jag tror när jag håller påsen i handen, sorterar nu även i fler högar, papper, kartong, batterier, glödlampor (lysrör till farligt avfallsbilen) plast och konserver och glas. Känner mig väldigt duktig, använder nu även påsen för matrester etc eftersom jag fick en käck grön ställning som jag kan ha papperspåsen på, papperspåse dit alla matrester skall i. Jag får dock kasta dem tidigt - note to self - eftersom det annars luktar och jag får en egen fruktflugssamling!

Ljusa idéer och sanna verkligheter

Då var det dags att ta sig in i verkligheten igen, eller en annan del av samma verklighet. Det har varit skönt att äga dagen, att styra själv över hur den skall se ut - men det är tack vare att jag har ett jobb som det är möjligt att riktigt njuta av ledigheten.

Nu är fyra veckor av semester till enda och i morgon kommer klockan ringa vid 07.00 igen - men jag själv vaknade redan vi 08.00 i morse bara för det. Typiskt, men så blir det nog lätt efter så många dagar av ledighet.

Det brukar gå snabbt att komma in i den dagliga rutinen som kommer med att vara tillbaka i arbete. Det hjälper mig med mediciner och vitaminer samt jag kommer att sätta klockan så jag kommer i håg att äta.

Det har varit en lugn söndag, diskat upp alla kastruller och stekpannor i diskhon, lagat mat och läst ut min bok, redo att påbörja en ny. Det är en viss sorg att avsluta en bok, men samtidigt erbjuder den nya oanade möjligheter.

Så, ready or not - Monday here I come!

Promenad

Härlig dag - promenerat i min när miljö och njutit av vädret och möjligheterna. Ja, möjligheterna att göra vad jag vill med denna, min sista semesterdag.

Nåja, eftersom jag var med på föreläsningen i går, som jobbet anordnat, har jag en dag tillgodo. Det var en stimulerande föreläsningar i två delar. Det handlade om kommunikation, kommunikation med människor från olika kulturer, hur det osagda ofta är det som är förvirrande. Men även om andra relaterade ämnen.

Det blev ett besök på Myrorna innan jag åkte hem, hittade en glasvas som jag gjort om till en ljusstake, blev inspirerande tycker jag. Hittade även en klänning med vackra fåglar, den får vänta lite, behöver nog gå ner ett par kilon till.

Här hemma råder ett lugn, behövs lite omvårdnad men det jag jag när andan faller på - för det är mitt hem och jag bestämmer - har jag just kommit på. Har ett par olika skapande projekt på gång och då blir det lätt att materialet ligger i små högar här och där.

Promenaden i dag var verkligen härlig och det som var skönt var att jag orkade, mattheten infann sig inte - bonus!

Stropp

JAG är nog en stropp, jag är nog en stropp eftersom jag började tappa tålamodet när det tog den äldre damen som är volontär på Röda Korset en halvtimme att räkna ihop mina fem varor. Det var halva priset på kläderna, jag hade en skjorta, sedan ett påslakan, ett örngott och till min stora förtjusning två Mirakel Marimekko handdukar i rosa och rött. Det var mina inköp. Hälften av 50 blir 25 det kan även jag räkna ut, jag som är usel på matte, sedan frågade hon mig två gånger om jag förstod att det endast var halva priset på KLÄDER inte på sängkläder etc. Jag nickade och sa att jag var införstådd med detta, då måste hon börja om att räkna eftersom hon glömt bort vad summan hon hade i huvudet var.

Detta hände ett par gånger, jag undrade om jag skulle hjälpa till med min miniräknare, men inget svar, hon fick börja om igen.

Konversationen inom mig gick som följer - ”Marie, denna dam ställer upp på sin egen tid utan ersättning, hon kanske är lite glömsk och har låg stresströskel, och det kanske är därför de behöver stå två i kassan och ta hand om en kund tillsammans. Andas djupt, du är ledig, du ska inte någonstans, du är ledig - s****n - måste hon börja räkna om ingen?! Jag sa ju att det blev 95 kr, jag visade ju henne det på min miniräknare, åh det är så varmt här inne!!!”

Jag hade ingen förståelse, jag önskar att jag hade haft det. Innan jag betalade när jag tittade igenom handdukarna, hade jag lagt i från mig påslakanen bredvid mig, och så snart jag vände huvudet mot hyllan kom en dam som också var volontär och började vika det för att stoppa tillbaka det i hyllan. Jag log brett och sa att det hade jag allt tänkt köpa.

Jag var vid detta laget helt utan skinn, jag var rå, jag hade tur, en spårvagn kom precis när jag kommit till hållplatsen, jag fick en plats att sitta och så - herren två säten ner sitter och suger på sina tänder, ett ljud som för mig är värre än naglar på svarta tavlan.

Åter igen fick jag sitta och prata med mig själv om tolerans, jag höjde musiken men det skar genom, mest för att har jag bara hört det en liten stund sitter det liksom fast i mina öron. Jag ansåg att jag var en riktigt liten snobb och levde upp till min ”prinsessa på ärten” maner.

Det behövdes fyllas på med näring hemma så jag hoppade av vid ICA i hängmattan och tog min tid, det blev lite mer än jag tänkt mig, men nu har jag en bra bas hemma som jag klarar mig på ett slag. Men håret ställer sig i nacken när en dam solika ställer sig framför mig och börjar välja paprikor som tycks ta tid, jag sa ursäkta kan jag få komma förbi - inmanad som jag var i ett hörn, men jag fick stå där tills jag hade mer bas i rösten - kanske hade hon nedsatt hörsel, vad vet jag.

När jag skulle betala började kortdragaren krångla så en dialog/meningsutbyte började mellan kassörskorna, de gjorde om kort köpet, det tog en tid till, sedan fungerade det äntligen. Samtidigt skriker ett barn så hög och i sådan gäll ton att jag tror min själ skall gå i tusen bitar - du är rå Marie, du är rå Marie, andas in, andas ut, det spelar ingen roll, det spelar ingen roll.......

Hemkommen gjorde jag snabbt lite mat, satte mig ned och njöt, och försökte med seg cello tape att lappa ihop min själ, med lite rosa silkespapper och decoupage lim blev det riktigt vackert.

Råheten är där, men jag är medveten om den, det hjälper mig att lättare hantera mina reaktioner, det hindrar mig för att utsätta mig eller bli i min ”offer” roll.

Så, ja, det var arbetsamt men högst lärorikt.

Med tillika är jag en stropp!

Vill bara tillägga att i min råhet tycker jag ofta allt lite synd om mig själv, så när jag satt där mellan en person som satt och verkligen njöt av sin kexchoklad och en annan bredvid mig njöt av sina Polly blev jag lite ledsen - jag ville också ha Polly och kexchoklad - men då slog jag till mig själv i bakhuvudet med öppen hand - hellre har jag mina 23 kilo i viktnedgång! Men det var som att sätta en alkholist mellan två stycken som sitter och dricker sprit och den personen skall avstå, man känner lukten, allt sätter igång inombords - MEN JAG LYCKADES MOTSTÅ!!!!För jag har jobbat så jäklans bra - bättre och bättre blir det!

Och jag ser NÄSTAN lite snygg ut - hihihi nu ramlar nog golvet ner snart - så får jag ju inte säga om mig!

Men det är klart, som stropp kanske det går an!

Jaja

Det spelar egentligen inte någon roll hur många gånger jag säger att det får vara nog med ledsamheten - för den är här. Jag kan inte lösa det med shopping, har försökt göra det, jag kan inte lösa det med att äta en massa mat, det ger bara mer problem och ledsamhet, och jag kan inte finna någon tröst i värktabletter, även om de hjälper mig ”domna” bort en stund.

Insikten medförde rädsla, för vad gör jag nu?

Jag åkte in till stan en stund, men det var ingen lösning för att lugna mig, medförde snarare mer ångest. När jag satt på spårvagnen hem blev jag glatt förvånad för jag passade i det ”ensamma sätet”, med rum över - helt otroligt, jag vaggade lite fram och tillbaka för att testa om det var sant, det var det. Jag kunde ana ett leende längst, längst in i mitt hjärta.

Har även till min glädje kunnat kliva ur mina jeans utan att knäppa upp dem, samma som jag gjorde med mina tidigare jeans stl 52, dessa var stl 48, så nu är jag nere i stl 46. Även fast jag står still i vikt just nu, så kan jag erkänna att jag blir mycket glad när jag ser att kläder som jag inte kunnat haft på över fyra - fem år passar, det betyder så mycket för mig.

Så, visst, det spelar egentligen inte någon roll hur många jag säger att det får vara nog med ensamheten - för den är är, men tillsammans med denna ledsamheten kan jag glädjas åt alla förändringar som sker, inom mig och så även när det gäller vikten.

Jag ser det som ett lärande, med det som är jobbigt är när jag inte riktigt vart hän jag skall med detta lärande - när jag känner att det skall ta mig fram fast jag bara finner mig i ett liknande rum, i en liknande situation - varför tar jag mig dit hela tiden? Det är tröttsamt, jag vill utvecklas, jag vill mogna och arbeta framåt.

Men just nu får det vara ledsamhet som gäller - en sak är av värde, under min tid ute undvek jag alla vilda regnskurar - det är fantastiskt!

Svansen på draken

I dag har jag varit överallt inom mig, har inte fått stopp på allt som pågår och min största önskan är egentligen att slå av allt, som jag brukar göra, men det går inte idag. Jag har förlorat alla mina tillflycktsorter, säkerligen därför jag känner mig så spridd, så rå och arg, arg att jag inte kan rymma utan måste ta hand om det nu.

Hur vet jag inte, jag bara är och hoppas jag löser det. Ett nytt tillvägagångs sätt, det är bra att prova nya metoder och jag måste lära mig ta hand om mig och alla dessa känslor.

Jag behöver bli mer som svansen på den flygande draken, bara hänga med liksom, ta det som det kommer.

Har haft min pratstund med Ann-Gret, jag gick säkerligen runt runt runt, men ibland behövs det, jag kommer alltid fram tillslut. Vi skall börja med mer konkreta mål och jag skall sätta mig ner och skriva några av dessa, ett vet jag redan och det är att jag har bestämt mig för att bli mogen - det du.

Jag har haft en jobbig dag idag, men jag lär mig och det är jag mycket tacksam för!

Sunday sunday

Har en aning om att det finns en möjlighet till att jag kan ha glömt att ta en av mina mediciner, provar den som jag tror att jag saknar. Känner av det för det känns som jag går runt i en 3 D effekt, det är lite stick i mina läppar - men det ordnar sig nog.

Tagit mig en härlig dusch, med en härlig tvål som jag fått i present av Jennie, jag luktar gott och är mjuk och len. En under tvål från affären Lush.

I morgon skall jag ner ock pumpa däcken på min cykel då en tjej som heter Ester skall komma och titta på den. Känner en viss sorg över tanken att sälja cykeln. Men, den är inte såld än och har ett satt pris som jag inte tänker ta mig under. Skall piffa upp henne, hon behöver nog bli av med lite damm.

Tagit det lungt efter som jag fysiskt inte mått helt ok, hoppas på ljusare tider i morgon och att jag skall må lite bättre, har min tid hos Anne-Gret och sedan kommer de ett par stycken som skall se över mitt brandskydd och sedan Ester att titta på min cykel.

Idag har jag i alla fall fått i min en ordentlig frukost och en liten sen lunch, men en lagad lunch, nu kvarstår endast middag - vi får se vad det blir, kanske en dumpling eller tre.

Utanför fönstret är det regntungaskyar - ganska mysigt att det blir så mörkt, levande ljus får så vacker effeckt!

Mina töser - ja de har mest sovit!

Lördag

Så är det, nu skall jag undersöka varför jag blir så matt, för jag tycker om att vara ute att gå, men när jag blir så matt och darrig att jag knappt kan ta mig hem, då blir det arbetsamt. Har pratat mycket att gå till Vårdcentralen, men nu skall jag göra det.

Tror jag även skall be om en ny remiss till en dietist.

Var som sagt ute och gick en sväng, luktade underbart gott utanför "Götas", vitlök, grillat kött, det vattnade sig i munnen. Tittade in på "nästan nytt" och gick sedan och hämtade mina paket på posten (Maria Livs) och tillsist använde jag mina sista slantar till att köpa mjölk.

Sedan återkom sorgen, och jag satte mig ner på sängen och bjöd sorgen att sätta sig bredvid mig. Jag tog hennes hand, den var kall, jag värmde den mellan mina. När jag frågade hur länge hon skulle stanna svarade hon att hon inte vet det i förhand, men hon har varit vid min sida lite över en vecka. Inte för att jag försöker bli av med henne, men detta besöket har varat längre än de brukar, och jag behöver lite hjälp. Sorgen ler, klappar min kind och säger att det kommer att gå bra, att jag kommer att klara mig genom detta besök, som jag gjort de tidigare.

Jag lägger mig ner för att vila, lyssna på några avsnitt av "Kaliber" som jag inte hört, men jag fick ingen ro.

Men det kommer att bli bra - mer vitaminer, lite prommenader och "Bobs your uncle"!

Hembesöket gick bra

Lena och Maria från projektet ”Leva Livet” kom på besök igår. Jag hade i desperation städat och städat igen, gömt saker som störde och det var mycket springande med saker i händerna som jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Jag är glad att jag ordnade upp det här hemma - mest för min skull.

Lena och Maria berättade om de utmaningar som jag kommer att ställas inför under projektets gång, och vad jag behöver göra innan den 9 september - som till exempel väga mina sopor. Här skall jag bara inte väga de - de kommer och hämtar mina sopor också för att se förbrukning och vad för förändringar som kan göras. För att leva mer miljö smart, det kommer att uppstå motstånd, det är inte alltid lätt att genomföra förändringar.

Men förändringsarbete är vad jag jobbar med hela tiden. Förändringsarbete som kan hjälpa mig fram i livet och hitta en stabilare grund. Hos terapeuten arbetar jag med mitt inre och mina beteende, med beteende menar jag egentligen reaktioner och agerande.

Nu lägger jag till miljö-förändringsarbete.

Har dubbla hemarbeten för tillfället, ett jag skall ge till min terapeut på måndag och de andra skall jag göra nu för att skicka in så de har det i början av nästa vecka. Har enkäter att fylla i och en koll på mitt ”klimatkonto”. Jag vet redan nu att det kommer att bli ett motstånd för mig när det gäller glödlampor.

Det skall komma hem en kvinna som skall se över min el förbrukning och det är mycket bra tycker jag, se vart an kan spara och vad det är som drar mest energi.

”Leva Livet” skall stimulera deltagarna att ställa sig några frågor, hur använder jag min tid? Använder jag den till det jag verkligen vill och mår bäst av? Kan jag öka min livskvalitet med en låg miljöpåverkan? Går det att äta gott, ekologiskt, billigt och klimatsmart? Går det att minska mitt avfall och samtidigt få det jag behöver? Hur kan jag skaffa en ny, snygg och resurssnål garderob som inte kostar skjortan? Hur gör jag rent hemma samtidigt som miljön mår bra? Hur kan jag resa klimatsmart, ha kul och må bättre på samma gång?”

Det skall bli spännande och se vart hän det bär!

Hos min terapeut arbetar jag med mig själv och hur jag förhåller mig på bästa sätt på jobbet, socialt, och tar hand om mig själv. Lita på mig och det jag tycker, att jag har åsikter och att jag har rätt till dem. Vila och ha tillit till mig själv!

Det skall bli spännande att se vart detta tar mig!

"Leva Livet" hembesök

Idag kommer Lena och Johanna (tror jag det var) på hembesök. Jag som inte är en person som städar varje lördag utan mer när andan faller på har fått spendera ett par dagar med att städa. Skulle skämma ögonen ur mig om de kom hem till mig en vanlig dag när det finns en del kattbollar som flyger omkring. Det vill säga katthår som blir till små bollar - har dock lovat mig själv att hålla bättre ordning när det gäller dammsugning.

Det blev tillochmed desperat torkning av köksluckor, ihop rullning av hallmatta - för tvätt, och att fastna i något av de små - göra mig av med projekt - som är på gång lite var stanns här hemma. I mitt av allt detta har jag lyckats ta ett par av mina vitaminer och laga till lite lunch.

Har även duschat och tvättat av badrummet. Nu går de nog inte i husinsyn, utan jag tror det handlar mer om att säga hej och se hur jag har det. Hoppas jag i alla fall, vet inte om mitt hem skulle klara en närmre titt!

Har även varit ner med lite sopor!

De kommer runt klockan 18:00.

Nu känner jag mig rätt trött måste jag erkänna.

Tisdag

Det var en härlig känsla att dammsuga vardagsrummsgolvet, skall göra det en gång till i morgon, men först resten av lägenheten. Det var behövligt och något som bör göras oftare, men nu är första omgången gjord.

I går kväll satte jag ytterligare ett lager på min tavla, skall ordna ett par saker till sedan är det dags att måla lager tre, spännande att se vart hän det bär, det vet jag sällan när jag börjar, jag har en plan oftast, men den ändras längst vägen.

Annars njuter jag av semesterdagarn

Stephen Fry

Vissa människor spar jag inom mig, helt omedveten är de om att de lever inom mig. Ja, de lever i intryck, jag spar röster, bilder och händelser. Stephen Fry är en sådan man som har varit med mig sedan jag såg honom i "Peters Friends". Det var någon gång på 80 - talet. Jag kan lyssna på Harry Potter, dels för att jag tycker så mycket om böckerna Harry Potter, men även för att jag haft turen att det är Stephen Fry som läser dem.

Om jag är vansinnigt ledsen så lägger jag mig tillrätta på sängen och sätter på en av de tre ljudböckerna jag har av Harry Potter och Stephens röst fungerar som en salva på min själ. Han kyler det varma, han mjuknar upp den hårda kulan inom mig och jag kommer tillbaka till mig.

Han kommer även till hands på spårvagnen när det blir för mycket med mina medmänniskor, lätt tillgängligt. Han hjälper mig även lära nya saker med min iphone, likt mig tycker han mycket om dess teknik, Mac, iphone, ipod - ja, you name it.

Som en bonus kom han på TV i går, lite sent för mig tyvärr, men jag hoppas programet om den första tryckpressen kommer tillbaka - tycker ord, ord är intressant, och att då ha Stephen som guide - åter igen - bonus.

Har även Isabel Allende - hennes böcker läser jag om igen och igen, orden, bilderna är lenande, trygga och full av hopp och magi, hopp och magi är viktiga ingredienser i mitt liv. Jag har en oläst bok av henne - hennes nya - den ligger på lut, den är med i min träning av att "spara på" saker. På engelska heter det delayed gratification. Som Malm byrån, jag hoppas spara ihop till den. Så är även att ha en bok som väntar på mig tills jag läst färdigt de jag redan lånat.

Så jag har mina trick, men jag glömmer av dem ibland, glömmer av dem när jag är mitt i ledsamheten eller känslan av att inte duga.

Men i dag har jag gjort två framsteg på terapin, skönt att den är igång igen med regelbundenhet, skall nu ladda ner en gratis App med Stephen Fry och sedan laga middag, kyckling och svamp.

Peter Lemarc - han är också en otroligt viktig individ, för mig betyder han oerhört mycket!

Söndag

Att stryka är en arbetsam uppgift, men det var dags, påsarna hade stått i vardagsrummet i månadera, det var nästan drivor av damm över dem - så det var dags.

Så jag lyssnade på lite radio dokumentärer och strök mig igenom påsarna - sedan fick jag allt lägga mig och vila med en god bok.

Det har varit ett par ordentliga regnskurar nu i eftermiddags och jag såg och kände med, en granne tvärs över som lämnat sin balkongdörr öppen, tyvärr tror jag att hon kommer att komma hem till den pölen på golvet, som jag vaknade till för ett par veckor sedan.

Anders, bovärden, kommer och tittar på mitt golv i veckan, förhoppningsvis så är det igen större fara, det ser bättre ut nu än tidigare i veckan.

I morgon är det dags att träffa min terapeut igen efter ett sommar uppehåll det skall bli skönt.

Känner mig lite, lite så där!

Tankar

Mitt hem har alltid varit en viktig plats, oavsett vart mitt hem varit rent geografiskt. Det är min säkerhet, det stället där INGEN kan komma åt mig, där jag är säker. Har känt att jag behöver ”lätta” upp mitt hem - och det har jag nu börjat med. Mitt hem är litet och jag önskar att jag hade mer förvaring, smart förvaring.

Har försökt rensa byrån jag har i hallen, den har fått samlat allt som jag inte riktigt vet vad jag skall ha till, men oavsett att jag försökt tre gånger finner jag det omöjligt att kasta något, även fast det mesta ligger i lådorna oanvänt i år - varför kan jag inte göra mig av med det, eftersom jag inte använder det?

Behöver lite ordning, samtidigt som jag kommit till ro med att jag inte är den typen som behöver sitt hem sterilt, eller i sådan ordning man knappt kan se att någon bor där, som en bild i en inredningstidning. Ja, det är klart att jag tycker dom bilderna är inspirerande, men jag kan inte ha det så städat, det tycks inte finnas inom mig.

Har kommit lite på väg in min ”lättning” men det finns kvar att göra och jag skall ta mig igenom det i min takt.

Har idag pratat med Familjebostäder angående vatten på parkettgolvet i vardagsrummet, bäst att erkänna detta, det börjar se bättre ut på parketten, fläcken börjar gå bort, men bättre att de vet om det och kan se om något behövs göras åt det, om det är fukt kvar under parketten.

Det har varit en bra dag idag, gjort de ärenden som jag satt för mig. Pratat med mina Kungsladugårdsgrannar och undrat med dem om det är åska på gång då det var varmt och fuktigt ute. Tittat i affärer, men inte köpt NÅGOT, dels för att jag inte har några pengar, men sedan ser jag det även som en viss träning. Inom mig skrek det VILL HA, men jag talade mig själv till rätta - det var inget som jag behövde så då får det vara!

Så stolt över mig själv - nästa utmaning är nu att få mig själv att äta något fast jag inte känner för att äta.

Tack Danmark!

Ja, jag blev rörd att Danmark ordnat ett sådant fint firande av min 40 - års dag, vackra stora militär skepp med Danska flaggan, saluterande mariner och jag tyckte att bättre firande än så här finns knappt!

Tack Danmark - Tack Köpenhamn!

Och Tack Mamma och Monica som hjälpte min önskan att komma till Köpenhamn sann!

Härligt mätt

Jag är underbart perfekt mätt, det var månader sedan jag hade den känslan. Kan inte beskriva den mer än att berätta att den är alldeles, alldeles underbar. En trygg och fridfull känsla. Jag är rädd för att äta FÖR mycket så jag mäter med ögat, det i tur tror jag gör att jag slutar att äta för tidigt. Jag sitter och njuter av känslan, den känns så trygg, känner mig hemma och fridfull.

Har kommit fram till, som jag gjort tidigare, att jag måste ha rutiner, så jag har ställt klockan för att påminna mig om att äta, och vad för måltid det är dags för. Har också skärpt kollen på medicinerna och vitaminerna. Jag behöver helheten och då mår jag bäst. Skall gå och kolla mitt järn värde på Vårdcentralen, med tanke på mattheten jag har i benen.

Men vågen visade 83,9 kg, det känns oerhört overkligt att det var den verkliga vikten, litar inte riktigt på vågen, utan jag tittar mig i spegeln och tycker att jag är lika stor som tidigare. Den enda skillnaden är att jag kan se att mitt ansikte har förändrats och runt min haka, ner runt axlarna.

Nu börjar jag fantisera om drömmen att komma i ett par Levis igen, Levis som hänger på höften - bootcut - och mjuka. Jag hade ett par för över 10 år sedan, de är mallen. Min dröm ett par Levis - något att arbeta fram till.

I Köpenhamn gick vi en massa och när jag kom hem hade jag träningsvärk i maken och benen, så jag skall fortsätta mina promenader. Sedan fokusera träning på magmusklerna, vill att de hjälper mig att strama till den lite - för just nu har jag lite slapp hud runt magen.

Det kommer i vågor, att jag genom gått denna operation, att jag hade modet och styrkan. Jag har gjort ett mycket bra jobb, kirurgen har givit mig den största gåvan, i bland undrar jag vad jag gjort för att denna önskan om att få en lättare kropp har gått i uppfyllelse? Jag är så tacksam, så tacksam för all hjälp och stöd. Men mest är jag tacksam till mig själv och att jag tar mig fram.

Tack för det Marie - Mig!

Känner mig sorgsen idag, igen, det är tredje dagen. Vet inte riktigt vad jag skall göra med mig själv för att tömma ur sorgen någonstans.

Sålde ett par guldörhängen på Tradera, nu när jag säljer det mesta för att betala räkningar som inte betalats denna månaden. På kvittot från tiden jag köpte dem stod det 18 karat så det var vad jag skrev in i annonsen.

De såldes för över 300 kr, det förvånade mig för det var ingen vikt att tala om, det vill säga att det värde de hade i gram guld var nog inte mycket.

Jag skickade iväg dem till hon som köpte dem och fick, när hon fått örhängena ett mail med över 14 utropstecken efter 18 karat. Hon hade tittat på stämpel och jag hade haft fel. Det var 14 karat inte 18 som jag skrivit i annonsen.

Jag arbetar inte med guld i vardagen, jag kan inte stämplar så jag utgår från den information jag hade, att den stämde.

Hennes "ton" i mailet var så hätsk och hon utgick från att jag skulle lura henne och hon begärde tillbaka pengarna samt porto. Jag skrev tillbaka till henne och förklarade, sa även att jag köper tillbaka dem i slutet av månanden men att jag utgår inte från att luras när jag säljer på Tradera och det var tråkigt att hon "dömt" mig innan hon ens givit mig en chans att förklara. Hon hade skrivit att hon ville ha svar innan morgondagen.

Hon skrev tillbaka igen med samma ton och tyckte det var tråkigt att jag känt mig kränkt, fast det var inte kränkt jag hade känt mig, mer besviken och ledsen. Skrev inget tillbaka, hon vet att jag betalar åter men först vid löning. Kände att det inte var någon ide att skriva tillbaka - allt som händer är att jag blir arg på henne, större av mig att bara låta det vara!

Det mailet satte i gång resan in i sorgen, en påminnelse om att jag är en usel person, att jag är en lögnare och bedragare. Det jag är så rädd för är sant! Jag bortser från det arbete som jag har lagt ner för att hålla mig på den raka linjen. Att inte krångla till det utan säga sanningen när den krävs, för man behöver inte alltid säga allt!

Pratade med mig själv om att denna dam som jag nu har haft en affär med är den första otrevliga person som jag råkat på på Tradera, jag har ändå hållt på med dem i kanske sex år. Att denna dam kanske helt enkelt är otrevlig i sin natur, att hon är i ett konstant "krigs läge" att det inte har med mig att göra utan henne själv.

Men jag har lättare att utgå från att det är jag som är boven i alla draman, att det är jag som gjort fel i allt, tycker fel etc. För jag gör ALDRIG något bra.

Jag har dock genom gått denna operation och gått ner 23 kg - och det är inte för inte det. Jag har även arbetat med mig själv och tagit ansvar för det jag gjort och den röran jag skapat. Jag arbetar för förändring, jag vill skapa mig ett givande, varmt och kärleksfullt liv!

Det finns alltid en "Cruellla" i livet - någon stans.

Hm, konstiga ljud i min lägenhet, katterna sover, men det låter som mina plastlådor under sängen åker fram och tillbaka - får gå att undersöka närmre. Sorgen följer med, det är så det är i dag, så är det - men jag tar inte till några självdestruktiva beteenden det är en framsteg.

Dag quattro

Stunderna när saker är bra är längre nu, kanske är det därför det är jobbigare när de ledsamma stunderna kommer. För kommer gör de - så är det.

Idag valde jag att gå ut istället för att ta en tablett eller lägga mig för att sova, jag tog en prommenad. Kändes lite bättre, kunde tillochmed laga mig en god middag fast jag nästan gett upp på att det skulle bli någon middag.

Lyckades även få i mig alla vitaminer, men ligger efter med vattnet vilket jag nu försöker hinna i kapp.

Så skulle jag gå in och kolla min mail, så skulle jag se hur det gick för mina aktioner - och möttes av, som jag tolkade det om man skriver något med 14 utropstecken antar jag att man är lite arg, att jag lurat en av de som budat in en av mina aktioner.

Jag blev arg först, för istället för att fråga och utgå från att det blivit fel, anklagar hon mig för att medvetet lura henne och önskar pengarna åter. Jag blev arg, sedan snabbt ledsen. Skrev ett väldigt moget och "Gandhi" likt svar, för att sedan skicka ett till där jag bara la till att hon faktiskt gjort mig väldigt ledsen, att jag utgått från vad kvittot sagt - jag antog att de i affären visste vad de sålde. Denna tant ville att jag skulle skriva tillbaka innan kväll blev till dag!

Har nu gjort det, hon får pengarna tillbaka, hon får skicka örhängena åter, men hon får vänta till löning - för jag inga pengar har, så är den sorgliga sanning! Mitt fel, jag skall inte tyckas synd om!!!

Men sorgen kom tillbaka efter detta mail och hur hon uttryckte sig, för hon måste givetvis ha rätt! Gick in och tittade på mina omdömen, för att göra en slags temperaturmätning, och där, någon rad ner står det jag behövde höra - Ärlig Traderare! - men tror du jag tog till mig detta, lät detta omdömme ta platsen som den sura tanten haft? Nej, jag sitter kvar i sorgen.

Fast, egentligen vet jag att det har inte så mycket med den tanten att göra, sorgen/ledsamheten/ångesten kom - kanske är det snart dags för mig att skapa, måla och denna sidan av mig själv som föder den lusten med inspiration ville hjälpa mig. Det tar jag tacksamt emot - det gör bara ont, så är det.

Jag har det bra, istället för att svepa varenda värktablett jag hade hemma och sedan lägga mig och sova i timmar - valde jag att gå ut, pratade lite med mina medmänniskor här i Kungsladugård och förundrades över hur mycket jag älskar att bo i denna underbara stadsdel, vilken tur jag har.

Ett under har även skett - jag har plockat undan efter mig själv - närstan ohört detta fenomen, men jag har gjort det och min lägenhet bjöd tillbaka - det luktar mycket gott. Så förundrad blev jag att jag undrade om jag tänt ett doftljus - men, det var mitt hem som luktade rent helt enkelt.

Se om jag inte kan få hem hyll "grejerna" och få hjälp att sätta upp dem på väggen!

Nu är det fjärde gången Azalea stor gäspar - tror det är en vink - "forty winks" dags att sova!

Semester dag två - onsdag

Idag när jag gick över gatan vid Chapmans Torg fick jag veta, av en äldre man, varför flickor blir våldtagna och därför fick skylla sig själva - jo, det är för att flickorna knappt har någonting på sig! Flickorna visar för mycket hud och hur trodde de att det skulle gå om man klär sig på det viset?!

Han pratade högt för sig själv och jag råkade få höra hans åsikter om detta, jag gjorde instinktivt en snabb inventering av vad jag hade på mig i dag och kom till slutsatsen att allt en man kunde se på mig är huden på mina armar, nacke och ansikte så jag var knappast för lite klädd.

Själv anser jag att hans åsikter säger mer om honom och hans medbröder, än vad det gör om flickorna. Jag känner att vi flickor skall kunna ha på oss vad vi önskar utan att bli våldtagna. Om män är så svaga att de inte kan motstå flickorna är det hos dem problemet och lösningen ligger - för vi flickor tycks klara konsten att hålla i oss själva när män går förbi endast iklädda shorts, bara på resten av kroppen - vi hoppar inte på dessa män för det.

Inte var det någon ide att dela med mig av mina tankar om detta ämne med denna man, han var inte mottaglig, vet inte om han ens var medveten om att han pratade högt, han kanske hade en konversation med sin osynliga vän - då hade det varit otrevligt av mig att bara tränga mig in i hans samtal!

Så jag satte mig ner för att vänta på spårvagnen, tog upp en av böckerna som jag lånat på Biblioteket och världen om mig försvann - så pass att jag nästan missade spårvagnen.

Har nu äntligen fått bort det sista av den äckliga kattlådan efter stackars Olivia och Azaleas ont i magen period, nu har de den vanliga maten igen - Royal Canin, ny kattsand och ny låda eftersom den andra inte gick att få helt ren. Mina sista slantar gick till omvårdnaden om mina tjejer. Försökte ge dem ett billigare foder, blandade upp det med det vanliga för en mjuk övergång som de sagt - men det gick inte, efter två veckor av dåliga magar så gav jag mig!

Nu ligger de och sover, Azalea i sin nyfunna plats i en ihålig plats på klätterträdet (Olivia hittade den först, men Azalea, som Azalea är, tog den platsen) Olivia ligger under sängen, lugn råder här hemma på Donsögatan 1B.

Fick reda på att Peter LeMarc har ställt in sina konserter i höst, tagit i lite för mycket, han hade visst haft cancer tidigare och har bränt ljuset i båda ändar. Jag tycker det är starkt att han tagit detta beslut och jag beundrar honom - jag fortsätter lyssna på honom i lurarna i mina öron och hoppas att jag kan se honom nästa gång!

Detta är min andra dag på semestern, den har hittills varit full av ärenden, lämnade tillbaka en bok lite sent, blev nio kronor i böter, kom ifrån Biblioteket med tre nya böcker och en påse med lite smarta mat val som kan hjälpa mig en del på väg denna vecka.

Har nu aktioner på gång på Tradera där det sista, sista, vill inte sälja nu säljs. Som man bäddar får man ligga.

Men jag skall lära mig, jag skall vidare, jag skall överraska mig själv!!