Snart

Garderoben är full av kläder. Det mesta är instoppat hur som haver. Jag hade en plan och jag sorterade mina kläder i arbetskläder, hemma kläder, måla kläder. Men det höll någon timme. Nu är det mesta blandat. Jag kliar min haka, kliar mig i håret. Vänder mig om och tittar ut genom fönstret. Solen skiner. Tillbaka till garderoben, ”äh” jag drar ut en tunika och en tröja och drar det över mitt huvud, tunikan skjuter ut vid magpartiet, tunikan blir som ett tält – men i dag skiter jag i det, jag vill bara ha på mig något som är bekvämt så jag undviker obehaget jag hade i går.

Jag tar på mig min beiga kappa från Lindex, inköpt förra året, kappan som fodret gått sönder i, i armarna så har man inte tungan mitt i mun kan man lätt hamna på ett annat ställe än ut genom hålet. På med mina älskade Adidas, in-”gådda”, hyvar väskan runt axeln och tar med mig Benetton väska fylld med saker jag sålt på Tradera som jag nu skall posta.

Jag dunsar ner för trappan, ser en spårvagn lämna hållplatsen men det stressar mig inte, det kommer snart en till. En spårvagn från Saltholmen. När jag kommer ut förvånas jag av kylan som möter mig. Det var fullmåne i går natt – så jag borde ha anat – men allt jag gjorde var att notera hur vackert det var, och gick tillbaka in till sängen. Det blev en nattsömn med hjälp av Theralen igen.

Spårvagnen från Saltholmen kom, ”min” plats var ledig så jag hoppade på, satte på mig solglasögon mot solen. Plockade fram min iphone och valde Spotify och ”Goldmund” började spela ett av sina stycken, men jag var inte riktigt där – jag valde en sång av Nanne Grönvald som sedan byttes till ”Guldmund” igen. Jag valde ny spellista – Alicia Keyes – och jag är nöjd. Kolonistugor passerar förbi, snart börjar arbetet med att hjälpa kolonilotten vakna ur vinterdvalan, det ligger plaststolar upp och ner, andra trädgårdsmöbler lutade på stugans vägg – det kommer att behövas tvättas och oljas in. Om de väljer att behålla dem. I vårat slit-och-släng samhälle är det lättare att kasta och köpa nytt – men jag hoppas det skurar och smörjer in. Jag hoppas de låter de gamla trä trädgårdsmöblerna får vara med i några säsonger till.

Vi rusar ner för nedförsbacken och förbi Majvallen. Vid Majvallen byggs en Boule bana som skall vara inomhus, stora cementblock sticker upp som stora stenar ur marken. Som ett cement Stonehenge. Spännande att se hur det kommer att se ut när ”Gothia Cup” börjar!

Jag sjunker in lite i sätet, tittar ut på de gamla skrotiga, men så vackra trähusen vid Bangatan, jag vill inte att de skall rivas - men dit hän bär det nog eftersom husen får förfalla, ingen omvårdnad. Så är vi framme vid början av raksträckan som jag kallar det.

Vi rusar ner för Stigbergsbacken, och från och med nu är det inte långt kvar tills jag är framme, det är endast hållplatsen vid Hagakyrkan som kan ta en stund, jag vet inte riktigt varför det tar en sådan tid här. Men Hagakyrkan är min årstids måttstock, det är träden vid Hagakyrkan som berättar vad för säsong det är, det finns en salig blandning av olika trädarter runt Hagakyrkan, där kan jag nästan falla in i meditation.

När jag väl är framme i Brunnsparken och lyckats ta mig förbi kanalen utan att vi körde in i den, traskade jag till Pressbyrån och köpte mig en Coca-Cola Zero. Solen lyser, solen lyser på min hjässa och Alicia sjunger i mina öron – mot min arbetsplats, sista arbetsdagen innan min påskledighet börjar. Snart. Men inte. Lite rädd när jag tänker på det. Men först påsk.