Jag längtar efter att känna mig vaken. Känna mig vaken på dagen och trött på nattinatti tid. Jag längtar efter att känna mig mätt. Att känna – ja, nu tror jag att det räcker, jag är nöjd nu – och så slutar jag att äta. Jag längtar efter att känna ett lugn. Att känna en vilade lugn känsla inom mig. Ett sådant lugn som sprider sig genom kroppen, som lär sinnet att vara i stunden. Jag längtar efter att släppa taget om dig pappa. Jag längtar efter stunden när din frånvaro inte längre värker inom mig. Jag längtar efter stunden när det inte längre värker för att du valde andra barn, en annan familj, ett liv utan mig.
Jag längtar efter vind i mitt hår. Jag längtar efter vind i mitt hår och sval kropp. Jag längtar efter dagen när jag inte svettas längre. När jag inte svettas för att jag gått upp för några trappor, eller helt plötsligt utan anledning. Jag längtar efter lugn i själen. En själ som endast är fokuserad på mig. En själv som hjälper mig fram. Jag längtar efter att inte bry mig så mycket om vad andra tycker eller känner eller anser om mig. Jag längtar efter att inte skapa tankar om vad jag tror att andra tycker och tänker om mig.
Jag längtar efter en stabil grund. Jag längtar efter att känna mig vaken, pigg och hälsosam. Jag längtar efter nybäddad säng och ny duschad kropp. Jag längtar efter mig själv. Jag längtar efter mig. Jag längtar efter mig själv.
Jag längtar efter att släppa taget om andra.
Jag längtar efter att leva, andas – bara vara!
Jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar