Det är underligt, jag finner mig själv räkna dagarna fram till operationen – samtidigt som jag ”blockar” denna tanke, samtidigt som jag räknar dagarna igen och undrar hur det kommer sig att det är exakt lika många dagar kvar som det var i går – hur kommer det sig att det alltid är 14 dagar kvar tills den 7 april?! Jag stryker siffran på papperet och räknar om igen, men samma nummer kommer upp, 14 dagar, hur kan detta stämma?
Lockelser finns därute, lockelser som frestar med prat om hur det blir efter….Men jag vill stanna idag, jag vill stanna här och nu, dagen efter, dagarna efter tar jag hand om då, men de skall vara fyllda av att lära mig leva med omställningen, lära känna maten och ändra vår relation från ett destruktivt förhållande till ett sundare ”ge (näring) och ta (motion) relation”.
Inga bilder om hur jag kanske kommer att se ut, jag tillåter mig inte att fundera över vad som finns under mina fettvalkar, jag tillåter mig inte se mig på något annat sätt än hur jag är just nu – utgå från nuet, vara i stunden, det är mitt mantra. ”Här och nu, här och nu, här och nu”. I dag, fredag eftermiddag befinner jag mig hemma i mitt Göteborg, i dag fredag befinner jag mig i ett vårvarmt Göteborg. Jag är här och nu, i morgon är i morgon, och när det gick upp för mig att jag var där IGEN, där jag KAN leva i stunden igen, den förmågan har saknas under en längre tid – nu har den konsten återkommit, det är jag mycket tacksam för.
Jag pratar inte om en 8 april, det gör jag när jag befinner mig där den 8 april, jag tar hand om det då, i dag har jag annat som jag kan oroa mig över, fantisera över, spekulera i och skapa ångest runt – jag är världsmästare på att skapa ångest, ja, det är inget jag är stolt över och arbetar med att styra om. Här får jag medicinsk hjälp, men jag påminner mig också om att ”vad är det värsta som kan hända?” denna fråga löser ofta mången ångest tillfällen. Jag pratar inte om den 8 april för jag önskar ta itu med denna omställning, denna livsstils ändring, denna radikala livsstils ändring med öppna klara ögon och med fokus på det som behöver det för tillfället – säkra min vardag, arbeta för mitt bästa.
Det är utmaningen, att ta hand om mig själv, det är jag urusel på, men jag skall ge det ett försök och fortsätta försöka tills.
Men just nu är där jag är, just här, det är i denna stund jag lever!
Lockelser finns därute, lockelser som frestar med prat om hur det blir efter….Men jag vill stanna idag, jag vill stanna här och nu, dagen efter, dagarna efter tar jag hand om då, men de skall vara fyllda av att lära mig leva med omställningen, lära känna maten och ändra vår relation från ett destruktivt förhållande till ett sundare ”ge (näring) och ta (motion) relation”.
Inga bilder om hur jag kanske kommer att se ut, jag tillåter mig inte att fundera över vad som finns under mina fettvalkar, jag tillåter mig inte se mig på något annat sätt än hur jag är just nu – utgå från nuet, vara i stunden, det är mitt mantra. ”Här och nu, här och nu, här och nu”. I dag, fredag eftermiddag befinner jag mig hemma i mitt Göteborg, i dag fredag befinner jag mig i ett vårvarmt Göteborg. Jag är här och nu, i morgon är i morgon, och när det gick upp för mig att jag var där IGEN, där jag KAN leva i stunden igen, den förmågan har saknas under en längre tid – nu har den konsten återkommit, det är jag mycket tacksam för.
Jag pratar inte om en 8 april, det gör jag när jag befinner mig där den 8 april, jag tar hand om det då, i dag har jag annat som jag kan oroa mig över, fantisera över, spekulera i och skapa ångest runt – jag är världsmästare på att skapa ångest, ja, det är inget jag är stolt över och arbetar med att styra om. Här får jag medicinsk hjälp, men jag påminner mig också om att ”vad är det värsta som kan hända?” denna fråga löser ofta mången ångest tillfällen. Jag pratar inte om den 8 april för jag önskar ta itu med denna omställning, denna livsstils ändring, denna radikala livsstils ändring med öppna klara ögon och med fokus på det som behöver det för tillfället – säkra min vardag, arbeta för mitt bästa.
Det är utmaningen, att ta hand om mig själv, det är jag urusel på, men jag skall ge det ett försök och fortsätta försöka tills.
Men just nu är där jag är, just här, det är i denna stund jag lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar