Kungsladugård

Jag minns väl när jag INTE bodde i Majorna, när jag kom hem från Australien och den enda lägenheten jag kunde få var i Gårdsten, sedan efter ett par månader där flyttade jag till Kortedala.

Sakta makade jag mig åt rätt håll, men sorgen var bottenlös, när jag var och hälsade på kompisar här gjorde det alltid ont i hjärtat när spårvagnen kom till Stigbergs torget. Jag undvek att åka till Majorna och höll mig på min sida staden, även fast jag önskade att jag kunde åka med spårvagnen åt andra hållet.

När erbjudantet kom, hade jag sökt lägenhet i över fyra år, en tvåa på 46 kvm i Sandarna tog jag den utan att jag sett den - det spelade liksom ingen roll, den var på rätt sida staden, åt mitt håll, det håll som känns rätt.

Jag var i Australien när jag fick detta erbjudandet, eller rättere sagt när jag fick reda på att jag fått lägenheten, kontraktet fick faxas till Backpacker centret i Byron Bay och jag skrev under det och faxade det åter, lättnaden var enorm - sedan var det bara väntan att få flytta, den 3 april har jag bott här i sex år, så länge har jag inte bott på något ställe, ensam vill säga, sedan jag lämnade hemmet vid 15 års åldern.

Jag glömer inte, därför blir jag lika glad varje gång jag åker hem till Majorna, även fast jag tekniskt sätt inte bor i Majorna utan närmre Kungsladugård - som är rätt plats för mig. En liten lägenhet som räcker för mig, med en hyra på gränsen till för dyr - men jag betalar hellre det och får bo där jag trivs så underbart bra - mitt hem är viktigt för mig.

Finner att hjärtat kniper i hop i bland när jag är ute och går, husen, människorna och området är underbart och humant.

Visst händer det saker även här, men jag har hittat hem i Sverige i alla fall.