Plats tagen

Pengarna från Sjukreseenheten inkom idag så av tidigare lärdom var jag snabb med att boka och betala mina biljetter till Stockholm den 6 april, hem den 8 april, de är ombokbara så jag kan boka om dem till dagen efter, jag tänkte att det är lättare så än tvärt om, men jag hoppas att det går så bra att jag kan åka hem dagen efter.

Det blev första klass T/R och bråkar Sjukreseenheten så har jag tryckt ut en lista på vad priserna var, eftersom det var billigare att åka i första än andra klass.

Det är skönt att ha rum och resa ordnad, nu är det bara 3 kilo till som skall åtgärdas, vilket kräver arbete och sluta med treo - ooohhhh, men det skall gå.

Har varit så trött idag att det var första gången som jag kunde ha somnat på spårvagnsresan hem, mina ögonlock var tunga som bly - inte för jag haft bly i ögonfransarna men jag kan tänka mig hur det skulle kännas. Som tur är hade jag ystra unga tonåringar med på resan och eftersom jag glömt mina hörlurar hemma kunde jag inte stänga deras gälla höga röster ute. Jag ber om ursäkt kära tonåringar, men med extrem trötthet blir min tolerans till världen runt mig obefintlig.

Det fanns även med dessa personer som konstant pratar i mobilen, samtal efter samtal, kunde för mitt inre ögas fantasi se hur min arm åker upp och slår mobilen ur handen, varför måste man alltid ha något för sig? Så känner jag att det är, att ett ögonblicks tystnad och oaktivitet är det VÄRSTA vissa människor kan tänka sig, jag tycker om "lär dig att ha tråkigt" jag tror faktiskt på det, att stanna av och komma i kapp sig själv, att stanna upp inventera och se att allt är bra, ge sin kropp en stunds återhämtning i stället för att alltid vara på.

Jag tror att min intolerans för ljud och liv runt mig är oresonligt stor, inte för att jag kräver total tystnad hela tiden, men jag erkänner att jag är intolerant och oerhört snorkig när det gäller ljud. Det är för att jag upplever det som om jag håller på att drukna i ljud, drunkna i konstant aktivitet. Men, något som har förändrats inom mig är att jag inte längre skäms för min inaktivitet under helgerna, att jag inget spikat schema har utan tar det som det kommer. För över ett år sedan kände jag av ett behov att fylla mina fikasoffstunder med intressanta påhittade aktiviteter som jag haft för mig under helgen, för inget var värre än någon som var ensam och tyckte om det, kanske till och med föredrog det vissa gånger.

Men det står jag stadigt i nu, i dag, för får jag inte det behovet tillgodosätt slutar jag fungera optimalt.

Försöker lära mig att bättre fungera i vardagen, att inte bry mig så om de små sakerna, men när ens försvar/skydd är uttunnat, skirt, då blir den utmaningen för stor, då är det bättre att släppa taget och låta det ta sin tid och ebba ut - sedan ta igen och ut för att delta i livet.

Det är ett av mina mål, att delta i livet, jag vill bota denna enorma tröttheten, försöka tanka in mer energi som hjälper mig fram, ta hand om mig bättre.

Nu har jag i alla fall tagit ett par steg längre fram, och nu har jag tid att vila.