Sedan spenderade jag de längsta två och en halv timme på Stockholms Central, det var massor med människor, inställda och försenade tåg och en desperat önskan att inget hände det tåg jag skall med klockan 19:10.
Tittade på avgångstavlan då och då, med hjärtat i halsgropen, tåg efter tåg blev sent, tåg efter tåg blev inställt, tåg efter tåg fick ett nytt spår - så blev det vår tur, jag stod med hjärtat i halsgropen på den iskalla perrongen - och där kom det, som en ängel ur mörkret och jag sket i signal fel och förseningar för allt jag ville var att komma hem.
Vi anlände till Göteborgs central 45 min sen, gjort ett extra stopp i Falköping. Nu var det slut spurten, när jag stod vid övergångsstället vid Drottning Torget såg jag 9:an komma och jag sprang, hela 107 kg av mig, med min tunga väska, precis en arm från spårvagnen åkte den ---- J-----r-----, evighet till nästa, så jag väntade på 3:an och tänkte att om jag har tur kan jag pricka in 11:an på Marinplan, det gick långsamt, snöröjning, men jag lyckades pricka in 11 och de sista metern hem var de tyngsta, de svåraste, när jag kom in genom min dörr efter midnatt var den näst intill kolapps, men jag är oerhört stolt över mig och det jag lyckats med.
Lång dag för en dröm - men det var väl värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar