Hon var en orolig själ - säger en annan - men jämfört med henne var jag oerhört lugn och trygg. Hon frågade hur många gånger som helst om ”detta var den rätta vägen” och ”taxi chauffören sa....” undrade varför hon frågat om hjälp om hon redan visste vart hon skulle?!
Visade henne att hon kunde köpa biljett till tunnelbanan i SL-butiken, och hon frågade mannen om vart vi skulle åka - jag hade också gjort det, men ändå när jag tog henne ner till spår två fortsatte hon att fråga om detta verkligen var rätt, vi skulle till plattform två, är detta det? Går detta till Centralen etc etc.
Jag svarade att detta var rätt plattform, rätt tåg om och om igen, det var lärorikt för mig eftersom det visade att jag kan, att jag är tryggare och inte lika rädd för nya saker och ställen, kanske alla dessa år av resande lämnat en grundtrygghet och visst, vi var faktiskt i Stockholm, inte i Paris, men jag var imponerad av mig själv.
Det var skönt att lämna av henne på centralen, hon skulle ta flygbussen, hennes flyg gick inte fröns 23:00, mitt tåg inte fröns 19:00 och klockan var runt 16:00, hon sa något om ”vad skall man göra tills” men jag svarade inte, låtsades att det var en hypotetisk fråga, inte någon som krävde ett svar, för jag ville ha lugn och ro, jag ville bara ansvara för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar