torsdag 25 februari 2010

Så var det dags


Jag hade skutit det i framtiden, det blir så traumatiskt för Olivia inbillar jag mig, fast tror att det är jag som lider mest. Det blir alltid en kamp om vem som är starkast, och den lilla buddhan som nästan ALDRIG ger ett pip av sig mjauade och jag började mitt mantra - det är för hennes bästa, det är för hennes bästa, det är för hennes bästa! Men hennes kropp är spänd och hon använder varje muskel, jag gör som Pia lärt mig, visa vem som bestämmer, men med Olivia har jag ALLTID varit så försiktig.
Okej, jag låtsas att Pia tittar ner och ler, "vad var det jag sa Marie, visa vem som bestämmer" jag pussar Olivia på hjässan och säger att det snart är över, det skulle gå snabbare om hon hjälpte mig lite genom att slappna av. Men Olivia gör vad hon kan för att komma fri.
ÄNTLIGEN är sista klon klippt och jag släpper Olivia som försvinner som ett skott, kvar på sängen är jag och Azalea, Azalea är bara intresserad av kattgodiset som var menat till Olivia, men Olivia var INTE intresserad.
Skuldkännslorna var enorma, jag smög mig runt för att leta efter Olivia och fann henne i badrummet, sittande på duschmattan, jag satte mig i dörren och förklarade för henne att det behövs klippas klor för annars kan hon få problem, hon vet inte vad det innebär eftersom matte varit så ducktig med att klippa hennes klor.
Vi tittade på varandra, jag sträcker fram min hand och till min stora glädje fick jag ett par slick och tillåtelse att klappa henne - himmlans vad skönt, hon har förlåtit mig även denna gång, tur att jag inte är lika stjåpig med Azalea, men hon är en liten dununge som alltid piper åt allt.

Olivia och jag är fortfarande vänner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar