Dröm

För ett par år sedan började jag fundera på min vikt och min hälsa, först var det rent kosmetiskt, att ingen finner mig attraktiv när jag vägen 110 kg, inte många som kan se förbi dubbel hakor, hängande melon bröst, fullt utspänd mage med en valk, det är knappt man hittar vitala delar där under. Lår som gnider samman när jag går, svettningarna, att ofta vara andfådd och måste vila längst vägen.

Jag brukar utmana mig själv, pressa på, inte stanna för att hämta andan utan låtsas att jag klarar allt. Inte stanna för att hämta andan i trappen, utan gå upp för alla och komma in i lägenheten och mår så illa och har svårt att lugna mig så det blir lättare att andas, jag håller ”undan” min ansträngda andning för andra fast jag håller på att brista inom bords, men jag vill inte att andra skall höra hur andfådd jag är, i en situation där de inte ens får ansträngd andning.

Jag är så stor nu att jag har svårt att torka baken – ursäkta rakheten – kommer ihåg när jag såg något sensations program tå TV 3 och jag hörde en stor person berätta att de inte kunde knyta skorna, torka sig i baken etc. Kunde för mitt liv inte förstå hur de kan tillåta det bli så, så är jag där själv. Jag har inga problem att sköta min hygien, kan knyta mina skor fast det är ansträngande. Som jag sa tidigare – trappen - jag undviker den eftersom det tar, jag tar hissen i grannuppgången och går över vinden.

Mina fötter värker, det gör ont och det tar ett tag innan jag kommer i gång efter jag sovit eller suttit ett tag. Nu de senaste månaderna har hjärtat klappat extra i min bröstkorg – som jag uppfattat det, mitt blodtryck har gått upp och nu behövs medicin för det, men jag har undvikit att gå tillbaka till Vårdcentralen, vill inte ha mer medicin.

En dag för ett par veckor sedan ställde jag mig framför spegeln, naken och verkligen titta på mig själv, varje fett valk, varje blemma. Jag slöt ”fred” med min mage, det är inte produktivt att gå runt och vara arg på magen – magen har inget gjort, det är jag som fört mat till mun.

För två år sedan tog jag ett lån för att göra en Gastrik Bypass på Carlenderska i Göteborg, hade tom beställt tid. Men ekonomin höll inte, operationen skulle kosta 220 000 kr, det var en stund av sorg när jag insåg att det inte gick ihop, jag åt ännu mer, tappa totalt taget innan jag fick tag på mig själv igen, jag la allt på hyllan.

Så ett par veckor innan jul gick jag till min Vårdcentral och talade med läkaren, han gick med, efter ett par test, att skriva en remiss till Kirurgi mottagningen på Sahlgrenska och till en Dietist. Efter någon vecka fick jag ett brev om en tid i februari hos en Dietist, men jag hörde inget från Sahlgrenska.

Jag började undersöka detta med Vårdgaranti, först ringde jag Kirurgi avdelningen på Sahlgrenska och fick prata med en väldigt bra person där, hon sa att remissen inkommit till Sahlgrenska 2009-12-16, hon berättade att det kunde ta ganska lång tid innan jag blev kallad och när jag frågade om jag kunde göra operationen någon annanstans sa hon att det var möjligt, jag fick tipset att ringa Vårdgaranti och Valfrihet.

Hade förberett mig på en kamp med olika instanser, på problem och hinder i var törn, men jag fick snabbt svar på mitt mail att det var möjligt att flytta remissen och att jag kunde få en betalningsförbindelse.

Det tog ungefär tre veckor tills jag fick brevet att allt är ok för operation, betalningen är godkänd. Nu var det upp till Sophiahemmet i Stockholm.

I morgon åker jag till Sophiahemmet för informationsträff, undersökning, provtagning och möte med läkare/ kirurg, min förhoppning är att det blir tidbokning för operation vid detta tillfälle.

Har min tågbiljett, resebeskrivning till Sophiahemmet och förståelsen för att morgon dagen kan bli en dag lång av väntan – men för mig något steg närmre min dröm – om en Gastrik Bypass.





Bild av M.leunig