Där satt jag, luften doftandes av jasmin och kaprifol, fåglarna kvittrar bland träden och gräshopporna sjunger sin jämna lugnande sång, jag sträckte på mig och fyllde på mitt glas med kall lemonad, viftar bort envis fluga med handen men hotar med min piska som just nu befinner sig lutandes mot min korgstol, allt för varmt att rida, allt för varmt för att göra något överhuvudtaget.
Arbetarna har dragit sig tillbaka från eftermiddags hettan och efter en lätt lunch lagt sig till rätta för en vila, barnen ligger nakna under myggnäten och deras mammor diskar undan efter lunchen och tar hand om dagens tvätt, många står redan i floden med vattnet upp till knäna - det tycks vara ett tillfälle för informations utbyte, en lättsam stämning av skratt och stoj bärs av den tunga luften till verandan där jag sitter, jag finner allt väldigt sömngivande så jag lägger mig tillrätta i hängmattan, sveper myggnätet över mig och ligger och lyssnar till livet runt mig.
Likt att finna sig liggande på botten av en båt med det kluckande ljudet som vaggvisa finner jag mig sakta sjunka ner i sömnens dvala.
När jag vaknar fryser jag, jag känner att jag svettats och benen är intrasslade i mygg...men vänta, jag är hemma, hemma i min lägenhet, det är kallt, rått, jag fryser, och klockan är endast 07.30. Värmen, lugnet och de ljuva dofterna försvinner, skingrar sig som röken efter eld - men det var skönt så länge det vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar