Jag känner mig vilsen, jag har ingen aning om vart jag befinner mig, jag vet inte vad jag vill eller vilken plats som jag har. Det känns som om jag håller på att drunkna. Jag känner mig yvig, som om alla mina delar är överallt fast ingenstans. Jag försöker dra in mig, men styrkan finns inte där, jag drar och drar i alla delar där ute - men tillsist ger jag mig och släpper taget och låter det pågå tills det tar slut av sig självt, så får jag börja om igen, från där jag hamnar.
Det gör mig bara så jävla arg. För inom mig finns en klokhet, en alert, rolig och livsbejakande individ. Denna individ har sådana positiva sidor och en styrka att jag önskar att jag kunde ta fram henne oftare, att jag låter henne få stå där framme. Men just nu är jag så hemma i det negativa att jag inte har kraften som behövs för att ta mig in igen. Men jag skall göra som jag lärde mig i Australien.
I Australien lärde jag mig att om den starka underströmmen får tag i dig skall man inte simma mot strömmen utan låta strömmen ta en dit den skall och sedan simma runt den. Eller rättare sagt, följa med understömmen tills den är framme och vänta på badvakterna.
Så jag släpper lite ynkligt taget och hoppas att det kommer att gå bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar