söndag 28 november 2010

Olivia


Älskade Olivia

Vi har varit vänner nu i lite över fyra år, och du har blivit en del i min lilla familj, en liten familj bestående av två små katt fröknar och jag.
Du är en lugn, lite blyg tös, med ett stort härligt hjärta. Vi känner varandra väl, vi vet vart vi har varandra. Jag får klappa din mage, hålla dina underbara tassar, du håller mig varm där du ligger bredvid mig i soffan och det känns när du lämnar din plats i sängen. Du har ett stort tålamod mot både mig och din lilla syrra Azalea, speciellt när Azalea kommer och nästan lägger sig på dig för att gossa hos dig en stund. Du tvättar både mig och syrran, vore det inte för dig skulle nog både jag och syrran go lortiga genom vår dag.
Du kom till mig en sommar endast 14 veckor gammal, med din "gammel matte" Pia, Pia visade mig hur jag bäst sköter om dig och fanns alltid till hands för råd och allmänna panikfulla samtal, med samma lugn svarade hon på alla mina frågor gällande din vård.
Pia har nu varit i från oss i ett år, det var svårt att förstå att hon hade gått bort, att det var orsaken till varför jag inte kom i kontakt med henne, jag har inte varit förmögen att ta bort Pias mobilnummer, det får finnas kvar tills.
Men Olivia, min underbara lilla Buddah, Gudarnas vad glad jag är att du finns hos mig, inte visste jag att det var möjligt att älska ett litet ulligt djur som du, så mycket som jag gör.

Tack för att du finns!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar