Jag älskade filmer, drömmarna bakom dem, möjligheterna var oändliga och magiska, det var så jag ville leva mitt liv, ett liv med oändliga möjligheter fullt av magi. Men någonstans längs vägen tappade jag tron på det omöjliga, ögonblicket var när jag lämnade Australien, då slutade jag tro på det omöjliga som möjligt, om jag bara ville, om jag bara bestämde mig. Jag slutade drömma, jag slutade tro på magi, jag slutade tro.
Jag gav upp på möjligheten att jag är någon speciell, magisk individ som skulle skapa ett underbart liv. Men saker blev tagna från mig, jag förlorade och saknade orken att lyfta mig själv från overksamheten. Den förlamande oförmågan att tro på mig själv, att förlåta mig själv för de oförrätten som jag gjort mot mig själv.
I dag tog jag ett steg fram för min skull, jag tittade på en favorit från förr, en film så vacker, så sagolik men baserad på en verklig händelse, för några timmar försvann jag in i familjära trakter, den utspelar sig i Venedig, en stad uppbyggd på omöjliga grunder. En stad med en magisk historia, den var som manna från himlen för min särgade själ. Filmen heter ”Dangerous Beauty” med underbart vackra Catherine McCormack och lika underbart vackra Rufus Sewell .
Nog vet jag att livet inte är som på film. Det är inte den magin som jag pratar om. Magi för mig är som när jag åkte till Verona och tillsammans med en grupp vänner åkte till Lido De Jesolo och satt och prata och tittade ut över sjön tills gryningen. Då gick vi till bageriets bakdörr och köpte varmt färskt bröd som vi delade på. Det är magi.
Magi betyder olika saker för oss alla, lika så, underverk och härligheter. För vi har alla individuella smaker.
Men för mig är det mitt livs blod, jag måste tro på magi, hopp och kärlek, att det omöjliga är möjligt för utan det är jag som idag - tom och kall, utan innehåll, elak, ond och ogin. Inte konstigt att jag inga pengar har, eller någon framgång.
Goda saker händer endast goda människor - och så skall det vara, så känns det i alla fall.
Gör jag saker från ett elakt, ont ställe kan det endast resultera i otur, ogint bemötande och en vardag utan pengar - ”you reap what you sow”. Du skördar det du sår - så självklar, så själv klart.
Jag vill komma tillbaka till mitt drömmande, min fantasi, magin och tron på underverk. Tillbaka till en god, varm generös Marie. Det finns hopp, för jag är inte genomrutten. Om jag inte får leva på hoppet, drömmen, fantasin, magin och kärleken, vad skulle jag önska leva för då - under sker, jag utvecklas för jag lever i alla fall, hur mycket jag än försöker streta emot mig själv - jag är min största fiende men även min starkaste allierade, med viljan att sträva efter bättre, bättre för mig.
Så det är inte omöjligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar