söndag 19 december 2010

Det kommer att bli bra

Det är lugnt här hemma hos mig, min huvudvärk har börjat ge sig, mina töser sover och mina fötter är varma Jag sitter i min soffa med en fleece filt över mina ben. Tv:n är på, mest som sällskap, och nej jag tycker inte det är sorgligt, för jag vet vad ett av mina mål för 2011 är, så jag njuter, njuter och försöker lära mig hantera mig själv.

Jag är oerhört hård mot mig själv, mina regler för mig själv är hårda och det finns för det mesta inga undantag eller sätt för mig att komma runt dem. Befinner mig fortfarande mitt i depressionen, men för den har jag förlåtit mig själv, för den är en del av mig och jag vill inte längre hata delar av mig själv.

För jag tycker mycket om hur min hjärna fungerar, även när jag slår krokben på mig själv. För jag lär mig, jag vill utvecklas och ta steg framåt, även fast jag upplever det som jag stått still under en längre period. Men jag gör framsteg, de kan vara näst intill osynligt små, men de existerar. Jag tycker faktiskt om mig själv så pass att jag vet att jag inte skulle vilja vara någon annan!

Har spenderat helgen med att bara vara, försöka tanka på med energi, göra saker som genererar en god känsla inom mig.

Jag fick en bok av min mamma för något år sedan, en bok som jag läser om med jämna mellanrum, ”Shoot the Black Dog” av Sally Brampton. En väldigt bra bok, och en bok som är som en läkande salva på mina själsliga sår. En bok av stor betydelse för mig och om mamma inte gett mig den skulle jag missat den. Titeln är en kvot från Winston Churchill, han ”led” också av depression.

Det finns viss magi med känslan, för i mörkret finns det något som glittrar, det håller hoppet vid liv, och får mig att luta mig tillbaka för jag vet att det kommer att gå över, det kommer att bli bra.

I helgen har min ”stora städning” tagit ett till steg, nästan färdig med att sortera ut allt onödigt i köket, hallen har åter igen blivit förvaringsplats, men endast för ett kort tillfälle. Har kommit i gång med ett par tavlor och broderar till mina kusinbarn.

Just nu känner jag mig trygg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar