Undra om hon har lite panik ångest? Kvinnan som satt framför mig på spårvagnen var så ryckig, tyckte att jag kunde se hennes hjärta slå där bak på ryggen. Hon drog fram sitt långa hår mot kinderna, en ridå, där bakom hennes ansikte göms, kanske känner hon en trygghet där.

Själv satt jag och droppade regnvatten på stolens rygg, jag var rätt belåten över att jag fick slå mig ner på en ensam sits. Hade givit upp mot vädrets makter, kände att det lilla reklam paraplyet aldrig skulle hålla i vinden, det var som att få en dusch, vinden är som den är.

En dam var vänlig nog ho ropade in en tonårstjej som glömt sin mobil på sätet. Först skulle tonåringen skita i det tycktes det som, sedan ändrade hon sig ho kastade sig in grabba tag i telefonen och sa inte ens tack till damen som sagt till - jag har bestämt mig för att dra slut satsen att hon nog var i chock.

Jag fortsatte att studera kvinnan som satt där framför mig. När jag hade gått förbi henne, och jag försökte hålla paraplyet så jag inte skvätte ner dem jag gick förbi, när jag kom till henne nästan försvann hon mot kanten. Hon ser ut som vem som helst - men jag tänkte att hon är kanske lite egen som jag?

Kvinnan blev även rädd när en passagerare kom in med en hund, hon tittade över axeln på damen med hunden och man kan se hur illa hon tycker om det i hennes ansikte. Hon satt kvar när det var dags för mig att hoppa av och få en till dusch på väg mot min ytterdörr.

Iakttagelser på spårvagnen.

OBS - Jag fixade det jäkla mobila bredband som höll på att driva mig till vansinne i går kväll.