Min största utmaning är att lära mig hantera min ekonomi, har sagt det varje månad att jag skall förbättra mig "nästa månad", men ingen förändring sker, jag bränner ljuset i båda ändar och det brinner fort ner - varför gör jag så här mot mig själv? Nu har jag inget mer att sälja, nu har jag inget mer att pantsätta, nu har jag verkligen nått bottens botten.
Vill jag ha det så här? Nej, jag vill klara mig själv, jag vill känna en trygghet i att jag kommer att klara mig med dessa begränsade ekonomiska medel månaden ut - en stor utmaning, den känns näst intill omöjlig och jag är oerhört rädd. Jag skäms, skäms över att min älskade mamma får hoppa in, för att hennes vuxna dotter är oansvarlig med pengar. Frågat pappa om hjälp denna månad men han sa blankt nej, om någon, skulle han egentligen hjälpa till mer - jag menar att han har inte varit där för oss, Monica och mig så... Jag vet att jag skapat denna situation själv så ingen har skyldighet eller behöver ens hjälpa mig.
Hur kommer det sig att jag ofta hamnar i dunkel och den "lyxiga" melankolin? Hur kommer det sig att den självdestruktiva delen av mig själv är så stark? Varför vill jag mig själv så illa? Varför tvivlar jag på min egen förmåga att ändra det som behövs? Det som behövs arbetas med som självdestruktiviteten, tron på mig själv, kraften jag har och den otroliga handlingskraften som kommer med nyfikenheten.
För saken är den, materiellt behöver jag ingenting, jag har snarare för mycket saker. Varför köper jag mer? Vad är det som driver mig? Jag har så jag klarar mig, men visst är det roligt att köpa, känna att, jag vet inte vad det är jag vill känna?
Kläder har jag, och det finns mer kläder i varierande storlekar på vänt, vackra kläder. Skor har jag, en del kanske inte så snygga men fullt funktionerliga och varma. Vantar, sjalar, mössor, tjocka tröjor och det enda som är en bristvara är en vinterjacka, strumpor och trosor.
"Prylar" finns det nog av hemma, massor med roliga kluriga saker, så det räcker. Jag har broderitråd, aidaväv så jag kan fortsätta brodera. Jag har stuvbitar om jag vill sy, saknar en del akrylfärger men även här klarar jag mig en stund.
Sedan saknar jag till exempel Body lotion, mascara, bomulls rondeller, så här rekommenderar jag mig själv att skriva ner en prioriteringslista och utgå från den. Jag behöver gå till tandläkaren, skall till specialist läkare på tisdag (som jag får ta på faktura) 300 kr, och så skall jobbet till Köpenhamn den 21-22 oktober - tänk om jag sparat pengar, då hade jag kunat köpa min drömjacka. Men så är inte verkligheten - mitt fel!
Jag skall bena ut varför shoppandet har ett sådant sug för mig, vad är det för kraft och vad är det som jag fösöker tillfredställa genom shoppingen?
Nu blir jag ganska upprörd på mig själv, arg, varför gör jag så här? Tänk vad roligt om jag hade haft lite extra pengar till sociala saker. Nu har jag hittat en del intressanta aktiviteter via Svenska Kyrkan, föreläsningar, meditation, och genom projektet "Leva Livet" får jag inspiration och energi, en aktivitet utanför jobbet med andra medmänniskor.
Det finns en del saker man kan göra som är gratis - jag vill ut och leva livet, träffa människor och kanske även göra nya bekantskaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar