söndag 24 oktober 2010

Ja...

Det är underligt hur snabbt tiden går, den tycks öka ju äldre jag blir. Därför var det en förmån att träffa den person, som betytt mest under en mycket lång tid, igen, under lugna och trygga förhållanden. Ja, det jag menar är att jag var på rätt ställe inom mig, där JAG känner mig trygg.

Att träffa Axel efter sex år var en gåva. Vet inte hur jag skall förklara det, när jag träffade honom sist, 2004, mådde jag inte bra. Min resa nerför, till underjorden, hade börjat men jag trodde då att om jag sprang tillräckligt fort skulle jag ”klara” mig. Så när jag träffade Axel då, 2004, var jag på rymmen och allmänt yvig och ur balans.

Så ses vi igen efter sex år och tiden är rätt. Vi kan prata som vi gjort tidigare, som om åren i mellan inte skett fast det har skett i alla fall. För mig var Axel en tror del av min trygghet i Australien, han drog i hop mig när jag yvade. Det är en förmån att ha en sådan person i sitt liv och jag är glad att han är där även efter allt jag utsatt honom för.

Jag var inte elak, utan jag betedde mig bara oförståeligt.

I går kväll fick jag komma hem igen, fick ta del av händelser och information som betyder mycket för mig. Det var att få transportera mig till det land som gav mig min själ lyster, där jag började andas själv. Vardagliga saker som renovationerna av Axel och Anns’ hus. Hur de slet för att få bort den krypande bambun. Hur de skall riva garaget och bygga en ateljé till Ann bakom huset - och att när jag kommer och hälsar på har jag någonstans att bo!

Drömmar - för till Australien vet jag inte om jag kommer igen, efter jag så framgångsrikt förstört min ekonomi. Jag är tacksam att mamma hjälpte mig när hon absolut inte borde behöva - genom hennes hjälp, hjälpte hon mig få ett avslut och en början på ett gammalt och nytt kapitel. Något jag behövt göra men inte kunnat. Men nu med hjälp är jag på väg igen - på väg till jag vet inte var.

Men Axel och jag kommer att hålla kontakten, jag vet att han finns där, han jobbar hårt och jag vet att det i bland kan ta tid innan vi hörs, men han finns där!

Så tiden går snabbt, även fast jag inte vill det, men inget jag kan göra åt det så lika bra att sluta streta emot och ta och njuta och arbeta med att ha det bra den tid jag har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar