Jag är trött på att tappa håret, inte så att jag skulle välja tillbaka mina förlorade kilon för att få tillbaka håret, utan mer att jag önskar att det fanns något som jag kunde göra för att få det sluta ramla av. Men det slutar av sig självt har jag blivit tillsagd. Hud, hår och naglar, det tycker min kropp är onödigt för tillfälligt.
Men min hårbotten gör ont, kvalitén på mitt hår är arbetsamt och det blir som tagel dagen efter jag tvättat det. Varför skall jag klaga så på det här? För att det är så påtagligt. Kanske för att det är så påtagligt är det lättare att hantera.
Jag skall fortsätta ta vitaminerna, se till att jag får min sömn och lugn, att jag gör det möjligt för mig att få de bästa förutsättningarna som jag kan ge mig själv.
Mitt mål är fortsatt viktnedgång och en fortsatt resa fram, ge mig själv ett bra liv med de förutsättningarna som jag har. Även fast det känns som jag håller på att drunkna just nu, så skall jag inte ge upp utan trampa vatten tills. Tills mina fötter når botten och jag kan vada in till land igen.
För mig är det just nu kaos inombords och runt omkring. Jag förstår inte allt, jag förstår inte alla, men det förstår jag är en del av livet, det är ingen fara, men jag tycker inte om människor som använder mig mot mig - det kommer jag inte att acceptera längre, så är det med det!
Men just nu är jag irriterad på mitt hår, och det är ju bra att jag har hår att bli irriterad på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar