Det finns stunder av ”bliss” stunder som bär mig vidare, där jag inte känner någon oro, ingen ångest, inget tvång, jag är fri, en fritt tänkande individ som tryggt vilar i min egna klokhet. De är för få, nu har jag fått en möjlighet att göra vad som behövs för att förlänga dessa underbara stunder.
Inom mitt huvud är det aldrig tyst, och om jag inte använde Theralen för att somna skulle det pågå i 24 timmar, sju dagar i veckan, det skulle vara ohållbart. Nu är det endast på natten som det är tyst, i sömnens dvala, det skulle vara befriande om jag kunde förlänga tystnaden. Jag förväntar mig inte en helt kompakt tystnad, jag förväntar mig inte tysthet alls, men bara stunder, luftfickor av återhämtning är allt jag vill ha.
Är det för mycket att begära? Är det för mycket att begära lite hjälp på vägen, klart jag kan vara flexible, ge och ta, att inte ens få en chans att medverka i något som berör mig, får mig att känna maktlös, som om jag inte räknas.
Kanske är det inte så och innan jag springer och dömer ut allt och alla så kan jag ge min omgivning en chans, även fast det är svårt, det förgångna hänger kvar med sina bilder av misstro, men låt se om jag inte kan gå igenom denna känsla, för om det blir som jag fruktar, kan jag alltid be om hjälp från ett annat håll.
Möjligheterna är inte två, de har inget slutnummer, möjligheterna är tills.
Så nu är det kväller och dags för mig att ta Theralen för att underlätta sömn, för väl behövd återhämtning i min älskade säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar