Stropp

JAG är nog en stropp, jag är nog en stropp eftersom jag började tappa tålamodet när det tog den äldre damen som är volontär på Röda Korset en halvtimme att räkna ihop mina fem varor. Det var halva priset på kläderna, jag hade en skjorta, sedan ett påslakan, ett örngott och till min stora förtjusning två Mirakel Marimekko handdukar i rosa och rött. Det var mina inköp. Hälften av 50 blir 25 det kan även jag räkna ut, jag som är usel på matte, sedan frågade hon mig två gånger om jag förstod att det endast var halva priset på KLÄDER inte på sängkläder etc. Jag nickade och sa att jag var införstådd med detta, då måste hon börja om att räkna eftersom hon glömt bort vad summan hon hade i huvudet var.

Detta hände ett par gånger, jag undrade om jag skulle hjälpa till med min miniräknare, men inget svar, hon fick börja om igen.

Konversationen inom mig gick som följer - ”Marie, denna dam ställer upp på sin egen tid utan ersättning, hon kanske är lite glömsk och har låg stresströskel, och det kanske är därför de behöver stå två i kassan och ta hand om en kund tillsammans. Andas djupt, du är ledig, du ska inte någonstans, du är ledig - s****n - måste hon börja räkna om ingen?! Jag sa ju att det blev 95 kr, jag visade ju henne det på min miniräknare, åh det är så varmt här inne!!!”

Jag hade ingen förståelse, jag önskar att jag hade haft det. Innan jag betalade när jag tittade igenom handdukarna, hade jag lagt i från mig påslakanen bredvid mig, och så snart jag vände huvudet mot hyllan kom en dam som också var volontär och började vika det för att stoppa tillbaka det i hyllan. Jag log brett och sa att det hade jag allt tänkt köpa.

Jag var vid detta laget helt utan skinn, jag var rå, jag hade tur, en spårvagn kom precis när jag kommit till hållplatsen, jag fick en plats att sitta och så - herren två säten ner sitter och suger på sina tänder, ett ljud som för mig är värre än naglar på svarta tavlan.

Åter igen fick jag sitta och prata med mig själv om tolerans, jag höjde musiken men det skar genom, mest för att har jag bara hört det en liten stund sitter det liksom fast i mina öron. Jag ansåg att jag var en riktigt liten snobb och levde upp till min ”prinsessa på ärten” maner.

Det behövdes fyllas på med näring hemma så jag hoppade av vid ICA i hängmattan och tog min tid, det blev lite mer än jag tänkt mig, men nu har jag en bra bas hemma som jag klarar mig på ett slag. Men håret ställer sig i nacken när en dam solika ställer sig framför mig och börjar välja paprikor som tycks ta tid, jag sa ursäkta kan jag få komma förbi - inmanad som jag var i ett hörn, men jag fick stå där tills jag hade mer bas i rösten - kanske hade hon nedsatt hörsel, vad vet jag.

När jag skulle betala började kortdragaren krångla så en dialog/meningsutbyte började mellan kassörskorna, de gjorde om kort köpet, det tog en tid till, sedan fungerade det äntligen. Samtidigt skriker ett barn så hög och i sådan gäll ton att jag tror min själ skall gå i tusen bitar - du är rå Marie, du är rå Marie, andas in, andas ut, det spelar ingen roll, det spelar ingen roll.......

Hemkommen gjorde jag snabbt lite mat, satte mig ned och njöt, och försökte med seg cello tape att lappa ihop min själ, med lite rosa silkespapper och decoupage lim blev det riktigt vackert.

Råheten är där, men jag är medveten om den, det hjälper mig att lättare hantera mina reaktioner, det hindrar mig för att utsätta mig eller bli i min ”offer” roll.

Så, ja, det var arbetsamt men högst lärorikt.

Med tillika är jag en stropp!

Vill bara tillägga att i min råhet tycker jag ofta allt lite synd om mig själv, så när jag satt där mellan en person som satt och verkligen njöt av sin kexchoklad och en annan bredvid mig njöt av sina Polly blev jag lite ledsen - jag ville också ha Polly och kexchoklad - men då slog jag till mig själv i bakhuvudet med öppen hand - hellre har jag mina 23 kilo i viktnedgång! Men det var som att sätta en alkholist mellan två stycken som sitter och dricker sprit och den personen skall avstå, man känner lukten, allt sätter igång inombords - MEN JAG LYCKADES MOTSTÅ!!!!För jag har jobbat så jäklans bra - bättre och bättre blir det!

Och jag ser NÄSTAN lite snygg ut - hihihi nu ramlar nog golvet ner snart - så får jag ju inte säga om mig!

Men det är klart, som stropp kanske det går an!