Jag är underbart perfekt mätt, det var månader sedan jag hade den känslan. Kan inte beskriva den mer än att berätta att den är alldeles, alldeles underbar. En trygg och fridfull känsla. Jag är rädd för att äta FÖR mycket så jag mäter med ögat, det i tur tror jag gör att jag slutar att äta för tidigt. Jag sitter och njuter av känslan, den känns så trygg, känner mig hemma och fridfull.
Har kommit fram till, som jag gjort tidigare, att jag måste ha rutiner, så jag har ställt klockan för att påminna mig om att äta, och vad för måltid det är dags för. Har också skärpt kollen på medicinerna och vitaminerna. Jag behöver helheten och då mår jag bäst. Skall gå och kolla mitt järn värde på Vårdcentralen, med tanke på mattheten jag har i benen.
Men vågen visade 83,9 kg, det känns oerhört overkligt att det var den verkliga vikten, litar inte riktigt på vågen, utan jag tittar mig i spegeln och tycker att jag är lika stor som tidigare. Den enda skillnaden är att jag kan se att mitt ansikte har förändrats och runt min haka, ner runt axlarna.
Nu börjar jag fantisera om drömmen att komma i ett par Levis igen, Levis som hänger på höften - bootcut - och mjuka. Jag hade ett par för över 10 år sedan, de är mallen. Min dröm ett par Levis - något att arbeta fram till.
I Köpenhamn gick vi en massa och när jag kom hem hade jag träningsvärk i maken och benen, så jag skall fortsätta mina promenader. Sedan fokusera träning på magmusklerna, vill att de hjälper mig att strama till den lite - för just nu har jag lite slapp hud runt magen.
Det kommer i vågor, att jag genom gått denna operation, att jag hade modet och styrkan. Jag har gjort ett mycket bra jobb, kirurgen har givit mig den största gåvan, i bland undrar jag vad jag gjort för att denna önskan om att få en lättare kropp har gått i uppfyllelse? Jag är så tacksam, så tacksam för all hjälp och stöd. Men mest är jag tacksam till mig själv och att jag tar mig fram.
Tack för det Marie - Mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar