Dag quattro

Stunderna när saker är bra är längre nu, kanske är det därför det är jobbigare när de ledsamma stunderna kommer. För kommer gör de - så är det.

Idag valde jag att gå ut istället för att ta en tablett eller lägga mig för att sova, jag tog en prommenad. Kändes lite bättre, kunde tillochmed laga mig en god middag fast jag nästan gett upp på att det skulle bli någon middag.

Lyckades även få i mig alla vitaminer, men ligger efter med vattnet vilket jag nu försöker hinna i kapp.

Så skulle jag gå in och kolla min mail, så skulle jag se hur det gick för mina aktioner - och möttes av, som jag tolkade det om man skriver något med 14 utropstecken antar jag att man är lite arg, att jag lurat en av de som budat in en av mina aktioner.

Jag blev arg först, för istället för att fråga och utgå från att det blivit fel, anklagar hon mig för att medvetet lura henne och önskar pengarna åter. Jag blev arg, sedan snabbt ledsen. Skrev ett väldigt moget och "Gandhi" likt svar, för att sedan skicka ett till där jag bara la till att hon faktiskt gjort mig väldigt ledsen, att jag utgått från vad kvittot sagt - jag antog att de i affären visste vad de sålde. Denna tant ville att jag skulle skriva tillbaka innan kväll blev till dag!

Har nu gjort det, hon får pengarna tillbaka, hon får skicka örhängena åter, men hon får vänta till löning - för jag inga pengar har, så är den sorgliga sanning! Mitt fel, jag skall inte tyckas synd om!!!

Men sorgen kom tillbaka efter detta mail och hur hon uttryckte sig, för hon måste givetvis ha rätt! Gick in och tittade på mina omdömen, för att göra en slags temperaturmätning, och där, någon rad ner står det jag behövde höra - Ärlig Traderare! - men tror du jag tog till mig detta, lät detta omdömme ta platsen som den sura tanten haft? Nej, jag sitter kvar i sorgen.

Fast, egentligen vet jag att det har inte så mycket med den tanten att göra, sorgen/ledsamheten/ångesten kom - kanske är det snart dags för mig att skapa, måla och denna sidan av mig själv som föder den lusten med inspiration ville hjälpa mig. Det tar jag tacksamt emot - det gör bara ont, så är det.

Jag har det bra, istället för att svepa varenda värktablett jag hade hemma och sedan lägga mig och sova i timmar - valde jag att gå ut, pratade lite med mina medmänniskor här i Kungsladugård och förundrades över hur mycket jag älskar att bo i denna underbara stadsdel, vilken tur jag har.

Ett under har även skett - jag har plockat undan efter mig själv - närstan ohört detta fenomen, men jag har gjort det och min lägenhet bjöd tillbaka - det luktar mycket gott. Så förundrad blev jag att jag undrade om jag tänt ett doftljus - men, det var mitt hem som luktade rent helt enkelt.

Se om jag inte kan få hem hyll "grejerna" och få hjälp att sätta upp dem på väggen!

Nu är det fjärde gången Azalea stor gäspar - tror det är en vink - "forty winks" dags att sova!