Torsdag

När tonerna sköljde över mina öron var det som att komma hem - att man kan glömma, glömma musik som betytt så mycket, musik som är end del av ens personlighet. Crowded House är gruppen som är en del av mig, den del som tillhör den genuina Marie, den Marie som ligger gömd djupt inne under alla fett lager.

Det är en "live" konsert jag lyssnar på, de pratar mellan låtarna och jag jublar med publiken när jag känner igen låten de börjar spela, känner igen den på några accord.

Musik har alltid varit med mig, har min stora syster Monica att tacka för musikintresset, när jag tänker på Monica tänker jag på Roxy Music och The Police - Sting. Mamma lyssnade på Barbra Streisand. Jag brukade stå framför spegeln i mitt rum och mima till "Tommy tycker om mig" och "Främling", tror faktiskt att jag var ett uns bättre än Carola.

Så nu när mitt egna ditsatta förbud mot musik lyftes för ett år sedan, tar jag igen det jag missat under de nio år som förbudet var fungerande. Jag har Spotify att tacka för möjligheter över möjligheter.

Peter LeMarc, mannen som tagit min hand och vandrat bredvid mig under alla dessa år, varför stängde jag dörren på dig? Hans musik betyder oerhört mycket för mig, mer än jag kan beskriva. Det samma gäller för Crowded House, de har båda varit med mig på mina resor inre och yttre - tills musiken blev förbjuden, allt som var bra förbjöd jag.

Ju mer jag stängde av, ju mer åt jag, shoppade och ljög jag. Ju längre från mig kom jag, ju tjockare blev lagret runt mig, dess djupare blev min skuld, dess skirare blev mina lögner. Jag försökte tappert att inte existera, vara utan att vara. Men oavsett vad jag fösökte fanns JAG fortfarande där.

De lortiga, äckliga, fula, illa luktande amöban.

Så kom tisdagen den 1 juni och något skakades loss inom mig, några saker föll loss, det började lätta och saker började komma till ytan. Underliga minnen, positiva och några negativa, negativa som jag tittade på - se dem för vad de var och lösa dem bäst jag kan.

Jag skall berätta en hemlighet, jag längtar mycket efter den DÄR Marie, jag känner av henne, mer nu förtiden och hon kommer fram mer och mer, samtidigt är jag rädd att hon skall försvinna igen.

Den HÄR Marie åkte till Australien, den HÄR Marie åkte till England, den HÄR Marie bodde i Australien under många år och den HÄR Marie kan mycket mer, hon är stark och beslutsam, hon vet vad hon vill, vad hon önskar. Den HÄR Marie ser mer, hör mer, lyssnar mer och hon betyder mycket för mig - vilket är som det skall.

Musiken grundar mig på ett underligt sätt, den kan göra mig lite galen, göra så jag dansar runt i mitt vardagsrum tills svetten rinner. Musik ger verkligen glädje, tröst, styrka, möjligheter och inspiration.

Thank God for my iPhone and Spotify!!!