Dyrbara tårar - för mig

Började gråta på vår ”Arbetsplatsträff” på Belparc, vilket händer när jag blir frustrerad, när det tycks som jag inte blir förstådd - jag vet intellektuellt att jag inte skall bry mig. Att jag skall låta det glida av mig och bara tacka herren att jag har ett arbete och fokusera på att göra det så gott jag kan och sedan lämna det där.

Samtidigt kände jag ett starkt behov av att tömma det jag sparat, få sagt det jag vill ha sagt och låta det bli som det blir. Det blev för mycket, det blev frustrerande för jag vill inte bli sedd som den som alltid gråter, som den som alltid klagar - men just nu är jag det, just nu klagar jag högt så alla hör medans andra gör det i tystnad, jag vill att det skall redas ut - men hur?

Jag vill inte att administratörerna skal bli sedda som en arbetsam grupp som alltid är missnöjd, för så är det inte egentligen, för det finns så mycket bra inom vår grupp - alla vill inte vara med bara.

Att bli missförstådd, att tyckas prata ett språk som bara jag förstår skrämmer mig samtidigt, förra gången jag var här gick det snabbt nerför - det vill jag inte för mig själv igen, jag tillåter mig inte att jobb-relaterade missförstådd eller förståelse svårigheter, skall förstöra min hälsa. Jag tillåter inte att jag tar strider för andra än mig. Ingen har bett mig strida för dem - jag tar det ändå - det behöver jag sluta med.

Tårarna kom och jag kunde inte stoppa dem och jag blev så trött, så trött, alla ljud, en sög på sina tänder, andra satt upp och ner i stolarna, gick över det knarrade golvet. Ljuden var på högsta volym och det skar i hela kroppen - inte ta strid Marie, men jag lyssnade inte på mig själv - hur kan jag då begära att andra skall lyssna på mig.

Landat på botten och jag tycker inte om att jag hamnat här så snart igen, men jag skall ge mig precis vad jag behöver och ta hand om min mage och mig själv. Klappa min kind och se stund till stund. I det stora hela spelar det som hände i dag ingen roll, i det stora hela överlever jag detta - jag har varit med om mycket värre.

”Ödet” har lett åt mig och fortsätter att le, behöver bara hjälpa mig själv lite bättre!