Det finns ingen glöd inom mig, för ett tag sedan hade jag till och med en eld brinnande inom mig, men nu är det kallt, nattsvart, tomt och det skrämmer mig mer än vad jag kan förklara. Tror inte jag kan förklara det för mig själv heller, har försökt under helgen men inte kommit någon vart. Rädslan blockerar, tårarna från i fredags är min skräck.
Att bli sedd som en som endast klagar, inte kan utföra sitt arbete och svår att arbeta med är en del av rädslan, en del av skräcken - jag vet redan att det finns personer på jobbet som ser mig från en position som förstärker rädslan - och ett desperat behov av att bevisa motsatsen växer starkt inom mig. Men, vad är det jag behöver bevisa?
Jag är många delar, en del mer arbetssamma - för mig, än andra, men det finns en stark individ inom mig, en rolig person, lättsam, men även en tung och svår person. När dalarna kommer kan jag vanligtvis komma igenom dem rätt oskadad, men så kommer dessa stunder som är så svåra och fulla av rädsla att det blir samtal till psykakuten - vad handlar det om? Rädsla av att tappa kontrollen. Det är vad jag tror.
I morse när jag vaknade vägde jag mig och det stod 89,4 kg, jag är nära att nå mitt mål på 89 kg - men ingen glädje kom från det, mer en tvekan att tro det som stod på vågen - men jag vet att det är så att som det är idag, är glädjen svår fångad!
Just nu är det så tungt, men jag tänker inte ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar