Seperationer

Sorgsen idag igen - jag är trött på att känna så här, skit jobbigt och hur tråkigt som helst. En allmän känsla, kan inte hitta någon direkt lösning, men lösningen vandrar säkerligen in av sig själv.

Det gäller bara att försöka andas in och andas ut, försöka så gott det går att släppa taget. En aning rädsla är med i mixen, lite seperationsångest och det är den som svider. Omställning, arbetskamrater som går på semester, katter som byter ägare - men jag vet att jag vänjer mig, och innan man vet ordet av är alla tillbaka.

Jag är inte rädd för förändring, men det tar en stund för mig att landa i skeendet.

Jag vänjer mig vid det mesta, kan ta lite längre tid ibland, men det är ingen stor grej. Jag har flyttat, bytt skola och behövt sätta mig in i nya omgivningar snabbt under hela mitt liv, så jag vet att jag kan - är lite smärtsammare att släppa taget ibland.

Kanske är det så att jag står inför en förändring, och mitt undermedvetna börjar förbereda mig, ge mig de verktyg som jag kommer att behöva. En rörelse framåt är alltid spännande, det är i den stillastående ögonblicket som jag måste lära mig att det är också ok, kanske var jag i behov av reflektion och kroppen ta sig den tiden oavsett vad jag vill. I detta ögonblick står jag still, allt är som det skall, även fast det irriterar mig.

En kollega skall omplacera sin katt till en annan kollega och detta har fått mig att längta efter mina yviga, ulliga monster hemma. Jag är ledsen för henne, för den som skall ge bort sin katt, känner för henne känns det som. Men kissen kommer att få det jättebra, han kommer till ett bra och kattälskande hem - så varför sörjer jag? Villken barnrumpa jag är!

Med detta hör till mitt trauma, avsked, "övergivning", att bli lämnad, mitt öppna ömmande sår, det läker över, men sedan är jag där och river upp det igen, det läker aldrig helt, allt jag kan göra är att ta hand om såret och vara uppmärksam för "infektioner" - ja, en liten metafor.

Där fann jag vad som "ömmar" mig just nu - jan anar att det är en sorg över att bli övergiven - även fast det inte rör sig om ett faktiskt övergivande är känslan den samma. Nu skall jag hantera mig varsamt, ta det med ro och vara överens med mig själv att det är så här jag känner idag - det kommer att gå över.