Bön är den närmaste vägen till Guds hjärta, den snabbaste och enklaste vägen till problemlösning, den bästa hjälpen vi kan ge andra, och den säkraste vägen till det goda livet.
Jag samtalar med ”Gud” de flesta kvällar innan jag somnar, mest för att det är ett sätt för mig att tömma huvudet, försöka stoppa att saker snurrar runt och runt och får mig så uppjagad av saker som faktiskt inte hänt och som jag inte har en aning om det kommer att hända.
Min terapi mellan tiderna hos min terapeut så är jag min egna terapeut. Jag talar då engelska, det är en meditation, en vila i oredan. I bland kan jag faktiskt lösa en del saker, andra saker inser jag plötsligt inte är lika viktiga eller farliga som jag först trodde, andra saker kan jag tacka adjö till och vara nöjd där jag sitter i sängen.
Nu hjälper dessa samtal inte andra, inte så att de andra märker det, för det kan lätta upp för mig så jag inte känner mig lika tyngd - det kommer till gagn för alla i min närhet. En lättare Marie är enklare att ha att göra med.
Det goda livet har jag inte riktigt fångat, men mest för att jag med stor framgång saboterat för mig själv, om jag kunde tjäna pengar på att vara sabotör för mig själv skulle jag ha bra med pengar i dag.
Men jag försöker, och jag vill fram, vill hjälpa mig själv ur det här så om mina samtal med ”Gud” kan hjälpa mig och andra på vägen fortsätter jag med det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar