Det händer mycket nu, en "Turkduva" har byggt bo och lagt två ägg i en vrå på min balkong, jag har döpt duvan till Doris. Hon har byggt ett fantastiskt bo måste jag berätta, av små, små kvistar hon plockat från hängbjörken. Tänkte på henne i går i regnet och blåsten, hon har inget tak, funderar på om jag skall bygga henne ett i kväll.
Pratat med en kille som föder upp brevduvor, har fått lite tips, han tycker att det var lite väl tidigt för duvorna att lägga ägg, han sa att det kan hända att de små äggen inte klarar sig om det blir en köldknäpp till. Det får bara bli denna gång, sedan städar jag rent på balkongen så inga fler duvor flyttar in.
Har lite svårt att öppna balkongdörren för att titta, men skall prova i kväll och ta lite kort på Doris barn.
Sedan hade jag trevligt besök av en fotograf och en kille från en reklambyrå som heter Tre Art, fotograf Lars och reklamare Mikael, de arbetar fram kretsloppstidningen som har information om farliga avfallsbilen på baksidan, den vi får i lådan lite då och då. Det var trevligt att ha en pratstund med dem och töserna tyckte det var toppen med dessa nya intryck. Olivia la sig tillrätta i fotografens väska. Azalea och Olivia fick vara med på några bilder - dock högst motvilligt.
Själv tycker jag att det är jobbigt själsligt att ta kort, det tär på mitt redan kantstödda självförtoende. Jag blir inte bra på bild och det är inte något som jag bara säger - utan så är det. Tre hakor, små, små grisögon. Vi får se hur det blir till slut, de skickar artiklen innan de presslägger den (se vilket nytt språk jag slänger med!).
Efter att jag svurit över att ännu ETT mobilt bredband INTE fungerar, suttit i dessa köer och väntat på min tur, så blev jag lite paff att det faktiskt var MITT FEL - 471 kr skall betalas innan jag får internet igen. De räkningar som kommit trodde jag hörde till den dator som någon beställt med mitt namn. Känner en viss tveksamhet till dessa fakturor så jag skall ta med dem till jobbet i morgon och reda ut det under lunchen - tycker att det är mycket mer pengar än de sagt att det skulle bli.
Sedan är jag en envis åsna som ännu inte, två veckor senare, kommit över att min mikro inte längre fungerar. Vad var det som hände? Varför ville den inte längre? Den var endast sex år gammal? Jag saknar mikron, jag saknar smidigheten den skänker mitt mat liv - enkelheten. Inte tillagar jag min mat i mikron men jag värmer upp mina matrester, jag ångar mina grönsaker till en perfekthet som tilltalar mig. (Perfekthet - är det ett ord?).
Tänk vad snabbt man vänjer sig, nu förtiden kan jag tycka att MacDonalds tar lång tid om jag måste vänta tre minuter. Att vänta 20 - 40 min känns som en evighet. Jag vet att med bra planering behöver man säkerligen ingen mikro, men jag är inte bra på planering och framförhållning. Jag vill att de tekniska saker jag har hemma skall fungera och vara lätt använda, vill inte hålla på att arbeta och kämpa för mycket med det.
Jag önskar att jag hade vanligt bredband med comhem, jag skulle aldrig bytt, jag önskar att jag tagit bättre hand om min mikro (fast jag tyckte att jag gjorde det). Jag skall ta bättre hand om mig, mina saker, mitt hem och givetvis mina underbara töser.
Och Doris så klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar