Doris duvungar och tro

Gud vill att livet ska vara en njutning och inte en plikt. Om detta kommer som en nyhet för dig är det dags att tänka om.

Jag vet, mycket ”Gud” prat här på senaste tiden, men ”Gud” för mig handlar mest om styrka, tro, hur den tar sig form spelar inte mig någon roll, bara den leder till hopp, tro på dig själv, en inre kraft helt enkelt.

Det känns rätt, att livet skall vara en njutning, men för att man skall njuta av det så tror jag att det behövs lite lättsamt obehag. Som att komma upp riktigt tidigt på morgonen för att hinna med 06.00 tåget till Stockholm. Eller ta den där äckel päckliga medicinen för att bli bättre, det äckliga har något gott med sig - att må bättre.

Som tanken, för att känna glädje måste man först veta vad sorg är, om inte natt fanns skulle vi inte veta vad dag är, ja, du förstår tanken.

Så har vi sådana hårdskallar som mig, som gett sig attan på att njuta har jag inte rätt till. Fast jag gör det ändå, i hemlighet. Jag gör det när jag kommer hem från jobbet klockan 15.30 och är helt slut, så trött att jag måste tejpa ögonlocken för att hålla dem öppna (överdrift - jag tar mig skapande frihet) och jag tar min varma, varma kopp te, kryper ner i min underbara säng och lyssnar till någon podcast, somnar jag är det helt ok.

Så finns det vardags under som jag älskar, på min balkong, under det tält jag byggde åt Doris och hennes två ägg, fanns i dag två duniga, grå duvungar. Doris har blivit mamma, jag har blivit moster (mormor kändes liksom lite väl tidigt). Jag märkte det när jag la ut lite fågelmat till henne (jordnötter i sådant där nät) hon flög i väg, tror jag skrämde henne lite. Då passade jag på att titta in i boet. Där var de.

Pappa duva kom på besök när jag lagt fram mat - åpen karl - jag har döpt honom till Kurt, nu får Kurt komma lite oftare tycker jag eftersom Doris nog kommer att behöva hjälp. Hon kan inte lämna duvungarna ensamma länge med tanke på kylan. Doris gör ett mycket bra jobb, jag vill INTE att något skall hända dem. Lite orolig eftersom det blivit så kallt igen.

Men nu är det upp till naturen och Doris.

Jag njuter av att se detta lilla underverk och hoppas allt går väl, speciellt eftersom de kämpat så för att komma till.

Så Gud, kan vi hjälpa dem fram, allt vetande, Buddah, Allah, ja, alla ni krafter där ute. Låt oss hjälpa en liten duva som la sina ägg lite väl tidigt.