När vi är omgivna av människor som förefaller svåra eller rentav omöjliga att samarbeta med borde vi be Gud hjälpa oss att se saker och ting ur deras perspektiv; det kan förändra hela situationen.
Men tanken är att jag ÄR den svåra eller rentav omöjliga att samarbeta med, kanske skulle jag be” Gud” om hjälp att se hur mitt beteende, som kommer från en grund av lågt självförtroende, påverkar mina medmänniskor.
Det är svårt, för jag lever i mig själv och har det svårt att sätta mig i den andres situation som ”mottagare” av mitt beteende. Fast jag är inte alls så illa som jag får det att låta här. För jag tror att jag tror att det alltid är värre än vad det verkligen är.
Tror att jag landar i att be om hjälp från ”tron”, från ”det” att stabilisera mig, säkra min grund så jag inte tvivlar på mig själv och min förmåga. Jag kan mer än jag tror, jag kan mer än jag låter mig själv utföra om ni förstår vad jag menar.
Jag får inte vara bra på något - fast jag så desperat VILL vara bra på något, på många något om jag skall vara riktigt ärlig.
När jag är omgiven av människor som förefaller svåra eller rentav omöjliga att samarbeta med borde jag ta ett steg tillbaka, tänka efter och välja om det är värt det, vad det än är. Att se hur ens egna agerande påverkar andra är nyttigt - tror i alla fall jag.
Denna vecka skall jag försöka släppa taget om mig, tillåta mig själv bara vara i stunden, försöka blocklera lullulet. Vara i stunden och försöka lära mig att inte påverkas FÖR mycket av andra, lita på min inre förmåga och kunskap.
Vila i jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar