Hjärtat

Ingenting som hjärtat ger bort är förlorat; det lever vidare i andras hjärtan.

Det känner man i själen, när man gett av sin tid, lyssnat eller hittat något som man tycker passar just DEN personen, att den personen varit med i tanken, att just den personen gav en påminnelse i stunden.

De finaste gåvorna är de som en tanke ligger bakom, den där påsen med mat, när man har ont om pengar, den där boken skrivet på det föredragna språket - som innebar en större ansträngning än att ta den på svenska. Ett par varma sockor till ens kalla parkett golvet eller årets pyjamas - till en pyjamas tokig tjej som mig.

Möten är också gåvor från hjärtat, vi har säkerligen alla av oss mött människor som gjort ett djupt intryck, som vi minns långt efter våra vägar skilts åt.

Heidi som jag verkligen beundrade för hennes lugn, hennes klokhet och hennes pappa som var bagare. Heidi hade familjen som jag så önskade mig, den där tillhörigheten, stabiliteten. Tror mest hennes pappa, den korta stund jag träffade honom, gjorde intryck - har alltid varit en liten tjej som längtar efter min pappa. Kanske för att han så lätt släppte oss.

Birgitta och Sonja, två ”special lärarinnor” som jag hade i Svenska och matte, Birgitta i ettan och tvåan, en till Birgitta i trean till sexan och underbara Sonja på Hovåsskolan sjuan till nian - jag glömmer dem aldrig.

Janne Sorvari som fanns där när min älskade lilla syster dog, vi gick på promenader långt och länge, jag sörjer att jag aldrig fick sagt hur mycket han betytt för mig. Vet inte vart han befinner sig i dag, sist jag hörde så hade han flyttat till Finland - tack Janne!

Ingenting som hjärtat ger bort är förlorat, utan jag tror att det finns kvar med oss för evigt, det största vi kan göra är nog att dela med oss av oss själva, hur det än tar sig uttryck.