Samma ljusstrimma kan belysa två föremål och framkalla två olika effekter beroende på hur mycket ljus varje föremål absorberar och reflekterar. På samma sätt kan en viss upplevelse påverka två människors liv på helt olika sätt.
Försöker komma i håg detta i mitt liv dagligen, försöker se hur en annan person kan uppfatta det som upprör mig, för att hindra mig bli utåt agerande, för att vidga mitt perspektiv. Kanske även för att jag inte vill förlora mig själv i mitt egna virr varr snabbt spinnande hjärna, alla tankar, alla snabba slutsatser till det negativa som jag drar, att ge mig möjligheten att komma till en annan slutsats.
För när jag ”pratar” med mig själv, efteråt, hemma på min kammare kan jag ”bena” ut det som skett, kan ta bort min känslomässiga reaktion, ta bort udden och rädslan. Se hur jag kan ta det annorlunda, sortera det som skett på sin verkliga plats. ”Verkliga” plats som jag ser det.
Jag anser att jag har blivit väldigt framgångsrik på att ta i mot kritik, åsikter om mitt arbete och hur jag åtgärdar de uppgifter som ligger framför mig. Jag lyssnar och ger tillbaka till den som framför kritiken för att han/hon skall veta att jag uppfattat vad de sagt. Men detta skall inte blandas samman med att jag accepterar det som förs fram som dagens sanning. Jag tar till mig det som jag själv anser att jag skall förbättra och när tillfälle ges, om nödvändigt i fråga sätter jag det jag inte förstår eller håller med om.
Men lyhördhet, säger jag till mig själv, är inte samma sak som total acceptens, det är att vinna tid, det är att utvecklas och fortsätta läras. Att fortsätta att lära mig nya saker, datan och tillvägagångssätt ser jag som ett privilegium och rättighet/skyldighet.
Människan är kanske som en prisma som reflekterar ljus i många riktningar och förundrande vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar