Upptakt Majorna

Inte visste jag att soprum och grovsoprum kunde vara så fascinerande, återvinningskärl och kompost. Men DET ÄR intressant, för mig är det intressant att lära mig hur jag kan minska mitt avfall. Huvudtemat var förpackningar på den workshoppen som jag deltog i, i går. En workshop som är en del av "Upptakt Majorna: ett projekt för boende i Majorna/Kungsladugård där vi formar framtidens stadsdel med konkreta projekt så att vi kan leva hållbart på ett sätt som funkar för oss som bor här. Resultatet hänger på dig."

Det var många deltagare på workshoppen i går kväll. Unga som gamla och en härlig blandning individer. Riktiga karaktärer, speciellt tre herrar, de var nog involverade i det mesta skall jag tro. En reparerade trasiga elektriska saker och beklagade sig över att den nya elektroniken inte gick att laga eller plocka sönder, för att laga eller hämta reservdelar. En annan herre var aktiv i Hyresgästföreningen och var väldigt upprörd över lokaler som går förlorade.

Försökte styra den upprörda herren tillbaka till ämnet som gällde grovsoprum. Försökte säga att alla lokaler inte kan bli grovsoprum för det krävs en del av en lokal för att det skall ske. Just Majorna och Kungsladugår har inga grovsoprum, för att det inte finns plats för det.

Vi kom fram till att det fanns en önskan om en "Kretsloppspark" även i Majorna/Kungsladugård, många olika idéer kom fram och Kim från Myrorna och Lena från Familjebostäder berättade att ett sådant ställe diskuteras för tillfället, i en lokal där resturang Kreta tidigare varit, vid Kajskjul 49 invid Tysklands terminalen.

Denna idé utvecklas till en "miljöstation" med utbildnings möjligheter, och vidare, det fanns inga gränser på vad det kunde bli tillsits - förutom att det skulle bli ett väldigt uppskattat projekt/ställe.

Mitt fokus ligger på soprummet, första stället för soporna. Jag drömmer om att även vår gård skall få ett kompostkärl, där vi kan få nyttja den jord som blir, att få odla på vår lilla täppa, örter och kanske lite grönskaer - det skall jag fråga vår bovärd om.

När jag lämnade workshoppen var jag väldigt trött och mycket stolt över att jag fullföljt det jag anmält mig till, att jag inte struntade i det och åkte hem, så som jag brukar göra. Jag fick arbeta och utnyttja min hjärna på ett sätt som jag tycker om, utvecklasn och kom till inskit att jag klarar av att träffa nya människor och aktivt delta i grupparbete och diskussioner. Jag pratade mycket, mycket mer än jag anade att jag skulle, ingen blyghet mörkade min horisont, för att vara lite poetisk.

Jag träffade även på Lena och Maria som är projektledare för "Leva Livet" det kändes väldigt bra faktiskt.

Gudarnas vad duktig jag var!