Har varit bort bjuden i dag och det var riktigt trevligt, det var skönt att lämna mitt hem, umgås med trevliga människor och sedan sakta och lugnt vandra hem genom mitt älskade Kungsladugård. Det gjorde inget att det var vassa isbitar i vinden. Tack vare mina broddar så kunde jag promenera hem utan att riskera benbrott, fortfarande väldigt nöjd med inköpet av broddarna.
När jag försökte ta mig ut fick jag återvända ett par gånger, och när jag till slut var på väg och började frysa om mina små händer plockade jag upp mina vantar - näpp, vante. Rotade i min stora och djupa väska men kunde inte hitta den andra. Kastade ett par blickar bakåt men såg inget svart på vägen bakom mig.
Så, jag satte på mig den vante jag hade och drog ner jackärmen över min kalla näve och vandrade vidare besluten att inte tro det ”värsta” att min nya underbara vante var borta - ”den ligger hemma i korgen skall du se” sa jag till mig själv upprepande gånger.
Men som kuf jag är vände jag in och ut på väskan när jag kom till Anna, men den andra vanten var inte där.
Hade det mycket trevligt ändå, för det var ju trots allt bara en vante (och den jag trodde jag tappat låg mycket riktigt i korgen) Trivs så bra i sällskap av min ”familj”, mina släktingar familjen Hamberg. Fick krama om och hålla om mitt lilla kusinbarn Elsa. Tankade på bebis kontot. Tankade på den ”goda Maries” sida.
I ”Leva Livet” andan gav jag Anna en present som jag gjort till henne, slog in det med återvunnet papper och en liten spetsduk. Tror hon tyckte om ramen, har förkärlek till starka färger och saker som glittrar.
Måste säga att det är fantastiskt att ha kommit hem efter en underbar eftermiddag och vara trött, gott trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar