"Never allow someone to be your priority while allowing yourself to be their option."

Alla andra har varit prioriterade för mig, för mig vill säga, det kanske inte tycks så för andra, men jag vet att jag är upptagen av andras mening om mig att jag tycks tappat bort att åsikten jag har om mig själv är den viktiga.

Jag önskar så vara någons förstahands val, att jag inte sett det mest uppenbara - att vara min egna "priority", mitt förstahands val är jag.

Något håller på att förändras inom mig, jag försöker mitt bästa att hålla mig kvar i invanda vanor men det är inte längre tillfredsställande. Jag ställer till det för jag är van med kaos, jag försöker somna men ingen sömn vill komma, jag försöker äta men inget smakar, jag försöker dricka min cola men den smakar inte som förr.

Ett nytt beteende, en ny vana men vad, vilken eller hur vet jag inte, vet inte hur den skall växa fram, vet inte vad jag skall ta mig till.

Jag är inte tillfreds med livet som det ser ut idag.

Det skaver och kliar som en ylletröja som krymt i ovarsam tvätt. Den är obehaglig och förvarm, men sitter som limmad på kroppen min, jag försöker få den av mig, försköker bli av med den. Men kanske är det vad som krävs av mig för att ta mig till nästa nivå, och eftersom jag själv varit så ovillig att våga hjälper fru ödet till med en välbehövlig spark i baken.

Så länge jag inte känner mig allt för bekväm kommer jag att göra små steg fram, i sökandet efter en ny metod, en ny väg, en väg till en sax och av med ylletröjan. Gamla vanor kan vara envetna vill jag lova - nu börjar jag få nog!

Men det känns faktiskt skrämmande, är rädd, känner misslyckade, olyckliga Marie så väl, vet inte riktigt hur jag hanterar min underbara varma Marie.

Men nu är det dags - och för lite lugn skall jag pussa Azaleas varma pälsmage oavsett hur mycket hon än protesterar!