Jag har förhoppningar när det kommer till mitt liv. Jag har mina utmaningar och svårigheter när det kommer till mitt känsloliv, men jag har förhoppningar att jag kommer att hitta lösningar så jag får en lösning på mitt liv i vardagen, en lösning som fungerar i mitt arbetsliv och privat. Just nu är det tungt, det har varit tungt och jag har känt mig splitrad sedan 1 september, dagen då det brast. Jag kom under attack och kunde inte hantera det, hjärnan och själen frös för att försvara mig, jag sitter fortfarande kvar där, tills viss del. Men även i det svåra ögonblicket kom kloka ord ur min mun, jag satte upp en viss gräns - mitt i stormen.
Sedan den dagen har jag lappat mig med tejp där det började brista, en liten spricka där, en reva där, men jag brast i alla fall, orken rann ur mig och jag sjönk ihop. Vissa dagar kommer jag inte ur sängen, har ingen kraft, ingen ork i kroppen. Så är det nu, jag lappar ihop mig, och så spricker jag, får vila och tejpa och vidare går det. Jag hänger fast i tron att för att vara normal MÅSTE man orka med livet till 120 % och lite till. Men, jag tror inte jag gör det - vad händer om jag hoppar av och lever efter vad jag själv känner känns rätt?!
Men sanningen är att jag skall leva livet för min skull ingen annans, det är saninngen för dagen. Den som måste övertygas är jag själv, för det är jag som bestämmer över min tid - utöver den tid jag måste arbeta för att klara mitt uppehälle!
Så mitt upp i allt kan jag finna något som glimtar till och glittrar. Att jag hittar en bok som jag sökt efter i bokaffären och biblioteket, men som har varit slut i tryck eller inte inköpt - hittar den för 15 kr på Stadsmissionen "Ebbes hörna", men att det var den boken, att ett under skett fattade jag inte riktigt tills jag satt hemma i soffan under filtar och tittade över de böcker jag har på vänt. Jag tappade nästan hakan när jag satte samman allt - helt fantastiskt eftersom jag tagit den boken mest som en eftertanke!
Att jag även har en kyl full med mat, och en frys full av produkter till den grad att det är svårt att stänga dörren. Det hade jag roligt åt i går. I kväll skall jag laga en köttfärs - och zucchinigratäng, efter ide från min syrras fästman Pelle. En gratäng som kommer att ge fina matlådor, matlådor som skall direkt in i frysen så jag inte slarvar och till slut kastar dom. Inget mer slöseri när det kommer till maten. Okej, jag vet, det är kött, inget bra miljöval, men jag behöver mat med mycket näring eftersom jag äter så lite, och jag kör inte bil, och flyger nästan aldrig - är det inte okej då? Jag får vara en miljöbov idag - jag har i alla fall duschat under fem minuter denna vecka!
Små, små framsteg.
Men jag har kommit långt, jag är glad för de förändringar som skett, även fast jag inte alltid kommer ihåg dem, speciellt inte när jag sitter här mitt i stormen och försöker hålla ihop mig med hjälp av alla dessa tejpbitar.
(Bilden lånad från Konserthusets hemsida - sorry)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar