Det var underligt!

Det var underligt, underligt för jag föll pladask ner i sjön depression och kunde inte ta mig upp till ytan, så där var jag och höll andan tills lungorna värkte, med intensiv tanke om förståelse för vad som hände, vad var det som gjorde att jag föll? Men mest att det är OK, mina känslor är OK.

Jag hade bestämt mig för att jag inte ville vara deprimerad mer, jag skulle inte påverkas av min omgivning på ett sådant sätt att all min energi försvinner, jag skulle liksom flyta med som svansen på en flygande drake - lite orientaliskt elegant. Släppa taget på alla "måsten" som jag har tvingat in mig i, hur jag tror att jag MÅSTE VARA och helt enkelt bara vara och låta mig utvecklas fritt, obehindrat, utan "så skall det vara" mer fri vilja, fri tanke!

Knäppt egentligen, jag har haft närheten till den där sjön i majoriteten av mina levnads år, vad får mig att tro att jag bara kunde blåsa bort det? Handlar mer om att lära mig leva i närheten av en sjö med ett ortoligt sug, att acceptera det som en del av mig och en process som jag behöver gå igenom för att komma fram till kloka slutsatser och nytt skapande. Måndagens dopp varade tills jag kunde stänga av hemma - jag välkomnade lugnet, och lugnet kom dragandes med de mjuka, hemma, trygghetskänslor och möjligheten till ett skyggt leende.

Blev en stropp i måndags eftermiddag, satt och dömde ut konversations ämnen på fikarasten och hur vissa tar över, pratar över andra och klipper av pågående konversationer, andra som tar plats, kan inte förklara hur, det känns, känns i kroppen. Men jag reagerade på diskussioner om mångfald, om att vara "dem ända", jag hade totalt glömt av att det kan vara bekräftelse som de är ute efter - allt jag hör är "stackars mig - och en annan känsla", irritationen växte och tillslut gick jag - jag borde ha gått tidigare - men ibland gillar jag att bli irriterad - hm!

Sedan var det bara full fart ner till botten, lika bra det, då har jag mer luft i lugorna!

När jag hade landat där hemma var det dags att väga min återvinning, det blev inte mer än två kilo, det är mest papper, kartonger och wellpapp. Hade missat att ge viss information rörande min återvinning så jag fick ta mig en extra funderare.

Visar sig att jag måste tänka efter lite när jag skall sortera, jag har en bild av soprummet utanför huset, i min hjärna och försöker sortera efter den planen - behöver bli bättre på att sortera och detta med fönsterkuvert och självhäftande kuvert visste inte jag - inte till pappersåtervinning! Återvinningen/sorteringen matchar det arbetet som jag håller på med inom mig, själsligt, fysiskt. Hela jag och mitt hem får sig en översyn - det är jag välvärd - det är på tiden tycker jag!

Inom mig är det mer omstrukturering, ändring, justera och att göra så det inte skaver utan passar bättre.

Så ser jag på hela projektet "Leva Livet", omstruktuering efter ett sätt att tänka och leva som behöver ses över, inre, yttre och själsligt. Tills jag lever ett liv i rött!