Arg som ett Bi!!!

Om jag hade varit en tecknad figur idag, hade jag vandrat runt med ett grått åskmoln ovanför mitt huvud, ett grått åskmoln med en bländade vit blixt med små sprakande stjärnor runt om i den svarta bakgrunden. Om jag hade varit ett väder idag hade jag varit en orkan följt av två tromber, om jag varit en naturkatastrof hade jag varit stormen Gudrun, med hagel, om jag hade varit ett vägunderlag hade jag varit små sten med ”varning för stenskott” skyltar längs vägen som saknar belysning, när du kör där på natten.

Jag tror faktiskt jag var allt det idag, och lite till, det satte sig i kroppen, bultande huvudvärk bakom pannan, sura uppstötningar och ont i min högra sida. Hjärtat slår som bara den och jag spänner mig.

Arg som ett bi sägs det.

Inte ens min stund hos terapeuten hjälpte mig, blev ännu mer uppeldad när jag tänkte på olika ord, snabbt kastade påståenden och löjlighets förklarande. Jag kände mig kränkt men kan inte riktigt förklara varför, jag kände mig överkörd och inte lyssnad på, jag kände mig förnedrad. Om det är förankrat i verkligheten vet jag inte, men det spelar ingen roll eftersom det är hur JAG upplever det, i stunden, som orsakar reaktionen inom mig.

Men i denna långa resa tills morgondagen känner jag mig förlöjligad och till viss del förnedrad även om det endast är ett uns, men ett uns grus i skon är fortfarande irriterande och har en påverkan på humöret.

Jag var sammanbiten, jag kunde känna hur mina käkar låste sig och nästan höra hur tänderna började spricka. Kroppen var en spänd fiolsträng och huvudet kokade. Bara hon inte kommer in och petar och ”japp” visst kom hon in och petar, då skjuter allt inom mig i höjden - VAD ROLIGT SÄGER DU - JAG TYCKER TA ME FAN INTE ATT DET ÄR NÅGOT JÄVLA SKOJ HÖR DU DET!!!!! Allt sägs inom mig givetvis och med det ökade trycket.

Ville inte godta något av alla de fina råd och tips om hur jag kan vända min tanke, och medans de verkligen försöker hjälpa mig står jag där och inventerar mitt medicinskåp om jag har några lugnande tabletter hemma - så jag inte spricker och går sönder i tusen bitari morgon eftermiddag.

Jag kan se mig själv utifrån och finner mig skakandes på huvudet. Här var vi tre stycken som fyllde 40 år i somras och arbetskamraterna har kommit samman för ett gemensamt firande. Fyfarao vad HEMSKA de är! Att de bara har make till att fira MIG Marie, att de tycker att det är bra om jag är med, fy skäms på dem för deras otänksamhet och urusla beteenden! Tänka sig att de har gått samman och samlat in en peng till en födelsedagspresent till MIG - vilka nesliga människor!!!! Jag är CHOKAD att människor kan bete sig så FRUKTANSVÄRT! (Sagt drypande av ironi)

Ja, även fast den kloka kan se att det är en bagatell som jag strider om, så vet jag samtidigt att det har en annan innebörd för mig. Det är annat som jag är otroligt arg och sårad över. Känslorna som jag har som magma inom mig är genuina och jag har all rätt att känna. Jag anser fortfarande att två personer har bemött mig på ett sätt som varit förlöjligande och haft en mycket negativ effekt för mig samt slutat med att jag inte känner någon glädje inför det stundande firande, och min tillit till de ledande har försvunnit.

Det finns alltid saker i ens vuxna liv som man inte alltid vill göra, så är det, och denna otroliga känslosamma oreda inom mig kommer att försvinna så småningom , men just nu är det nästan lite mer än jag klarar att ta hand om! Just nu känner jag mig hänsynsfullt överkörd.

Jag är faktiskt jävligt arg!