OK

Ok, besvikelse, har inte fått ett erbjudande om att titta på lägenheten på Ärlegatan 7B, hoppet lever kvar tills sista minuten, tills det är helt klart att jag INTE har en chans. Jag trodde i min naivitet att jag skulle få erbjudande om att titta på lägenheten om jag använde mig av positivt tänkande. Jag VILLE HA DEN, JAG VILLE FLYTTA, nu börjar jag undra om det är någon ide att ens söka lägenheter - men visst kommer jag att fortsätta söka även fast jag ofta blir besviken. Det är en lärande skola att lära sig hantera besvikelse helt enkelt. Fast, besvikelser är en del av livet och som jag så klokt har sagt tidigare "What is meant for you will not pass you by". Det är bara att låta känslan rinna genom mig.

Men, vad sorgligt, jag som ville så mycket. Jag som tänkte att jag var värd den lägenheten, jag som trodde att UNIVERSUM skulle hjälpa mig. Men det var väl inte meningen. Jag kan inte få ALLT jag vill, så är det, besvikelsen går att hantera.

I morse besökte jag vårdcentralen, och hamnade mitt i en filminspelning, de spelade in en scen med två skådelspelare i en vacker veteranbil, två kända Göteborgs skådespelare, så pass kända att jag inte ens kommer i håg deras namn. Men de har medverkat i "Saltön". Jag fick vänta lite innan jag gick över gatan till vårdcentralen. Det var spännande tycker jag, inte visste jag att det var så många människor involverade. Bilen hade de på ett släp med kameraman och regissör. Undra vad det kommer att bli, en äldre man hade frågat, hörde honom berätta för sin fru att den hette "Snabba Cash", men det är andrahands information från en äldre man vars nyfikenhet var vassare än min den dagen.

Jag var på vårdcentralen för att se varför jag blir så matt när jag är ute och rör på mig. Läkaren sa att kanske är det för att jag inte har rört mig på ett tag, i längre stunder, och att om jag pressar mig fram blir det bättre. Blev lite förvånad, för jag känner ju i benen att de blir som spagetti, hela kroppen blir som spagetti, det kan inte vara "otränad" känsla endast. Tror nog att jag vet hur det känns. Men vi skall nu ta prover i morgon, behöver vara fri från mina mediciner i 24 timmar innan jag tar proverna. Vi skall även ta ett EKG.

Lyssnade på Kathy Perry på vägen till jobbet, tycker att hon är super bra, det var en behaglig resa, inte så många passagerare, satt så skönt och det var en generell harmonisk känsla på spårvagnen. Hade med mig mina biblioteksböcker, passande eftersom jag fick en påminnelse från biblioteket att det var sista dagen, vilken tur jag har - fantastiskt, eftersom de legat vid dörren i veckor - se UNIVERSUM hjälper mig!

Skall inte klaga för jag har fått mycket hjälp genom åren och jag bör vara mer tacksam och ge tillbaka mer än jag gör. Inte bara ta,ta,ta och förvänta mig allt. Är jag kanske otacksam slyngel med förväntningar om stordåd då förutsättningarna är mig emot, jag menar att kanske är mina drömmar = förväntningar för stora, över mitt värde. Så har jag levt under de senaste tio åren. Jag har levt över mina tillgångar, så nu MÅSTE jag bli mer ödmjuk inför min ekonomi och leva efter de förutsättningarna jag har. Tids nog kanske mina förutsättningar förbättras, men jag trodde jag var mer värd, vad sorgligt att jag är så naiv.

Adjö drömmen om Ärlegatan 7B - Även fast jag inte kan släppa drömmen om...