Torsdag

Kost - jag tror inte jag tänkt så mycket på mat och vad jag skall äta sedan operationen, planerade illdåd mot pulvertillverkare och intalningar om att det jag dricker är något HELT annat, talanger jag inte anade. I går åt jag ett kokt ägg med kalles kaviar och det var underbart, i dag har jag ätit äggröra av ett ägg. Min hela måltid, jag har mitt förråd, favoriterna har sinat så nu får jag ta mig i örat och använda mig av det som finns tillgängligt.

Men, överraskningen är störst av min förmåga, min förmåga att följa instruktionerna eller hänvisningar som jag fått, jag känner mig i bland lite nere, INTE deprimerad men påverkad av restriktioner och har börjat bli fixerad på att jag inte gått ner något sedan dagen innan, jag undrar om jag skall äta mindre när jag redan äter procentuellt mycket mindre än vad jag tidigare gjort.

Men när vågen sa, 101,9 kg i stället som dagen innan 101,1kg blev jag nojig jag hade gått upp - varför? Vad skall jag göra nu? Äta mindre? Och jag ligger nära till att äta mindre så jag får verkligen mana mig själv att äta, att det kommer att gå bra, att jag kommer att gå ner.

Jag ringde Sophiahemmet idag eftersom jag hade en fråga ang de sprutor jag hämtade ut i går, blodförtunnande, sjuksköterskan berättade att jag skulle tagit dem from dag ett av min hemkomst - men det var ingen som visade mig hur eller sa att det var viktigt att jag tog dem när jag kom hem. Blodförtunnande för att undvika blodpropp.

"Ja, men du lever ju, och det har gått nästan 10 dagar så det ser ut som du överlevde, men det är viktigt att du fortsätter att röra på dig" Du lever ju, jag satt där med telefon i handen och blev hur rädd som helst, kan jag få en blodpropp nu? Är risken över? Fortsätt rör på dig var svaret. Skall prata med dem på Vårdcentralen i morgon eftersom oron sitter i. Men jag är rätt glad att jag inget visste om meningen med sprutorna, fick en spruta på torsdagskväll, kanske räckte den? Lite besviken på att de missade att informera mig mer om hur de mediciner jag fått skall tas och att jag på det viset missade sputan. Lite mer genomgång och eventuellt ett papper med instruktioner med sig hem.

De pratade med mig lite innan, men jag var inte helt där så det var svårt att ta till sig all informtion - och kanske är det så att eftersom det blev en sådan kris med den patient som opererades efter mig - glömdes jag lite eftersom jag mådde bra. Sådant händer och är förståligt. Klart bra att jag inte åkt på en blodpropp hittills!

I dag har jag varit inne hela dagen - tittat ut i verkligheten genom mitt fönster, helt slut, helt ok att ta det lungt - i morgon skall jag prova gå ut igen bättre förberedd!