Blev lite ledsen i dag, sorgsen är det rätta ordet och över en sådan sak att min vän i Australien, Axel skall gifta sig, det är en sorg över att hans liv seglar fram på mojnande hav och jag sitter kvar mitt ute på oceanen i en storm som håller mig på plats. Håret flaxar och snärtar mina kinder och stormen lockar fram tårar i mina ögon av kölden - jag försöker att le fast den kalla vinden isar mina tänder.
Men jag är genuint glad över att Axel har träffat den kvinnan han sök så länge, att han nu skall gifta sig och arbetar med det han är bra på och älskar och bor i paradiset - jag missunnar honom inte - INTE ALLS, men egoist som jag är sörjer jag att jag kastat bort så mycket tid.
I dag vet jag varför jag är lite melankolisk så skall inte ägna för mycket tid åt denna sorg, men den finns inom mig alltid, men jag lyckas hålla den på ett hanteringsbart läge, det sprack lite i dag, men sådana dagar kommer och går, går.
De flesta tycks ha någon i sitt liv, mitt är lite tomt men i vardagen brukar det inte beröra mig så mycket - men i bland blir jag påmind om läget, blir lite sorgsen men går vidare igenom tills det går över.
Sedan operationen har jag varit så fokuserad på min operation och se till att jag sköter mig, inte mycket annat har fått rum, men det finns ögonblick av tystnad och då kan sorgen falla över mig som en tunn skir slöja. Jag ifrågasätter mig själv och min förmåga, just nu gäller det det jag målar, jag anser att det inte är bra nog, att jag inte skall ställa ut eftersom jag ändå inte kan skapa - under dessa förutsättningar kan jag inte tillåta mig att måla - ingen av den negativa energi får komma in.
Kanske är det dags för lite ”Solsidan” eller ”Mia och Klara” för att lyfta mig?!
Jag vet att det kommer att gå över, det gäller bara att ta mig upp till toppen och och ner för backen i skuttande skutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar