Dagarna går och jag lever nu efter klockan. Inte så farligt som det låter för för mig är det viktigt med rutin. Jag har saknat rutin i mitt liv så detta är en positiv förändring. När jag inte satt klockan att meddela mig att jag skulle äta - nu efter operationen - hade jag ingen riktig koll på vart jag befann mig matmässigt - jag kom inte ihåg vad jag nyss ätit, om det var en måltid eller ett mellanmål?!
Nu har jag satt min telefon att säga till mig. Jag följer den med positiv anda och känner en trygghet med det.
När det gäller maten så går det upp och ner. I bland vill jag bara lägga mig ner på golvet och skita i att äta. Skita i att äta för min fantasi när det gäller mat har torkat ut. Mosad mat är egentligen vanlig mat, fast jag mosar den med gaffeln eller med stavmixer.
Det finns aspekter av en Gastrick Bypass som ingen berättar om. Ingen berättar om att man kan köra fast. Att vissa dagar är mat äckligt och inte roligt alls. Att man kan bli less och lite håglös. Men hur skall de kunna berätta om det - det är tillsist mina personliga erfarenheter. De som inte har genomgått en sådan operation kan inte ge en blivande patient all information.
Men majoriteten är av goda förändringar, för mig har det inneburit att jag verkligen måste ta hand om mig själv och lyssna på min mage. Jag har haft tillfällen när jag druckit för fort och fått ont i magen, att jag ätit för mycket och fått dumpnings känningar, men det är positivt för det lär mig vart gränsen går.
Tröttheten kommer överraskande i bland. Men den är en annan trötthet än från innan operationen. Jag kunde i går gå upp för trappan till min dörr, alla 70 trappsteg utan att vara död när jag kom upp, helt slut och kämpande efter luft. Jag andades tungt men det var inte problematiskt för mig.
Jag märker av små skillnader, de kommer smygande, lika roligt var gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar