Fyra dagar efter

Känner mig otroligt trött på allt som heter soppor, men inget för det, att skala och sedan tugga en morrot för att sedan spotta ut det var inte en bra idé. Gjorde lite "välling" av risgrynsgröten i dag och det var gudomligt.

Svettas som bara den för att helt plötsligt frysa, jag tror jag har ork för att sedan märka att jag ingen energi har kvar. Men jag har diskat undan (i maskin) glasen och teskedarna jag använt, tycker oerhört illa om lukten av dessa näringspulver.

Jag luktar inte gott, har en äcklig andedräkt, konstig lukt, har mardrömmar och konstiga upplevelser.

Men för var dag känns det lite bättre och för var dag blir jag lite tuffare när det gäller såren på magen och vad magen klarar. Har fortfarande svårt att få i mig all vätska, men har nu gjort is, det är lite som godis - har beställt mat från Hemmalivs och får i morgon hem mer varierande drickbar mat. Jag tycker inte m soppor längre, jag HATAR näringspulver, des grynighet fastnar liksom i halsen och retas.

Men i allt detta påminner jag mig själv om vilken tur jag har haft jämfört med den patient som låg bredvid mig på salen och det som hände henne - ett trauma som jag aldrig kommer att glömma och hennes resare är så mycket tuffare än mig - så jag skäms när jag är retlig över maten - över drycker etc.

Tröttheten är överraskande.