Tankar

Snart är det två veckor sedan jag opererades, tiden går framåt med rasande fart, jag mår bra. Det är skönt att vara hemma under denna första tid, att komma in i nya rutiner, eller rutiner, i lugn och ro. Jag behöver rutiner men har slarvat med det tidigare, jag har slarvat med hela mig tidigare. Att få vara hemma och ta tid över att vad jag skall äta och komma i håg att dricka och se till att jag är uppe och rör på mig, men samtidigt ha möjligheten att vila när det behövs, det är ett privilegium att få den möjligheten att vara hemma en period.

Jag har varit nedstämd ett par gånger, ofta när jag kört ner i en lergrop gällande att komma på vad det är jag kan och skall äta, enkelheten med att hämta snabbmat är borta, det är klart att jag kan gå och köpa det - men då får jag endast sitta och titta på maten, inte äta - och det är ju verkligen att kasta pengarna i sjön, inget jag skulle göra.

När jag kommer på det så känns det lite lättare, det känns också lättare efter jag bollat med någon annan och fått lite tips om god mosad mat jag kan prova.

Att ha någon att bolla med är viktigt, jag är tacksam för att jag har det, någon att fråga om något konstigt dyker upp, någon att skratta med när man berättar om sitt tjuriga beteende när man inte kan gå in och köpa en kebab, få höra att de också varit där men att det går över.

Fakta är att jag håller på att lägga om ett par kablar i hjärnan, ett nytt tänkandet och en ny relation till maten.

Jag ångrar inte mitt beslut - men det är en rätt ansträngande resa för en matoman!